Herr talman! I eurokrisens kölvatten lanserar nu EU-kommissionen allt mer långtgående förslag för styrning av EU-ländernas ekonomiska politik. Även länder utanför eurozonen påverkas, och finanspolitiken sätts under allt hårdare press från EU. Kommissionen har redan presenterat ett lagstiftningspaket som innebär den mest omfattande förstärkningen av den ekonomiska styrningen i EU och euroområdet sedan införandet av den ekonomiska monetära unionen. Detta ska också upp till beslut i parlamentet i juni.
Det här är över huvud taget inget problem, menade Per Åsling. Men jag skulle vilja rekommendera honom att läsa LO-ekonomernas rapport om det här förslaget. Jag tänkte läsa lite ur den rapporten.
Så här skriver de: Ändringar i det ekonomiska ramverket innebär begränsningar i varje medlemslands handlingsutrymme. En stram finanspolitik riskerar att bli ramverk för alla EU:s 27 medlemsländer. Det förslag som nu ligger innebär att möjligheten till att bedriva en expansiv finanspolitik begränsas kraftigt. Medlemsländerna ska spara sig ur lågkonjunkturer och betala på statsskulden när ekonomin tillåter. Att kunna investera sig ur en lågkonjunktur eller att bedriva en ambitiös välfärdspolitik kan bli mycket svårt. Det riskerar att drabba miljontals löntagare i form av högre arbetslöshet och försämrade välfärdssystem. Det bötesbelopp som kan utdömas gäller bara eurozonen men den moraliska förpliktelsen att följa reglerna som således gäller för hela EU kommer med stor sannolikhet också att binda även en svensk regering oavsett partifärg. Kommissionens förslag tar heller inte hänsyn till att förslagen minskar demokratins möjligheter på nationell nivå.
Det sista borde väl ändå en centerpartist förstå.
Tyskland och Frankrike har nu kommit med ett förslag om en så kallad konkurrenskraftspakt, och det är därför vi står här och debatterar i dag. Det förslaget har redan fått politiska konsekvenser och präglar nu allt fler av de förslag som läggs fram i allt från sänkta a-kasseersättningsnivåer, förkortad a-kasse-ersättningsperiod, sänkt pensionsålder och ökat privat pensionssparande. Det har även en påverkan på lönebildningen.
Förslagen har inneburit att man på rådets toppmöte i slutet av mars har bestämt sig för att ta ett helhetsgrepp om de olika förslag som nu finns på bordet. Det innebär att de här förslagen kommer att hanteras väldigt fort, troligtvis också med stor risk för att det inte sker en ordentlig beredning i de nationella parlamenten och utan att medborgarna på något sätt har fått ta ställning till det hela.
Det finns nu en tydlig politisk agenda som innebär att EU-länderna går vidare in i en samordning som inte setts tidigare. Steg tas mot en ökad federalism där EU blandar sig i sådant som jag nämnde tidigare, både lönebildning och pensionssystem. Därför är det också viktigt att regeringen deklarerar för riksdagen vad den svenska inställningen ska vara. Vi som opposition måste också ha en bra möjlighet att ta del av förslagen och också ha möjlighet att kunna analysera och debattera dem på ett bra sätt.
Till sist vill jag bara säga att som förtroendevald i Sveriges riksdag är det mycket svårt att få en helhetsbild av vad som sker på EU-nivå. Att de ständigt pågående förhandlingarna sker i slutna rum gör inte det här bättre precis. Därför uppskattar vi detta initiativ från Socialdemokraterna och riktar ett tack till dem.