Herr talman! Låt mig börja med att instämma med Thomas Östros beträffande det som sker nu. Jag tror också att det är viktigt när Tyskland och Frankrike kommer med ett gemensamt initiativ. Och jag tror inte att det kommer att rinna ut i sanden, utan det kommer att bli någonting av det. På den punkten är vi överens. Man behöver bry sig om detta.
Då säger Thomas Östros så här: Regeringen får inte resa till Bryssel utan förankring i riksdagen, utan det ska diskuteras. Man får inte resa ned dit utan att ha diskuterat en officiell hållning och så vidare.
Nu är det så att Sverige inte är inbjudet till detta eurotoppmöte den 11 mars. Det har blivit väldigt klart att det är enbart euroländerna som vill träffas. Att armbåga sig in, som både jag och Thomas Östros talade om, är inte möjligt vid detta möte. Det är utgångspunkten.
Sedan är det så att inget svenskt statsråd reser - det vet Thomas Östros - till något möte i Europeiska unionen för att företräda Sverige utan att ha ett mandat som är godkänt av EU-nämnden och därmed på delegation från riksdagen. Hela argumentationen om att man skulle resa till Bryssel och förhandla på egen hand utan att riksdagen är med är därför fullständigt felaktig. Det vet Thomas Östros. Därför blir jag väldigt förvånad och förbryllad över motiven för Thomas Östros agerande - att slå in öppna dörrar, den ena efter den andra.
De punkter som Thomas Östros tog upp är desamma som i allt väsentligt finns i den artikel som Thomas Östros och Marita Ulvskog har publicerat i dag. Jag gick igenom dem, och det är helt klart att regeringen och Thomas Östros och Marita Ulvskog har samma uppfattning på dessa punkter. Det finns ingen motsättning. Vi är emot ökat inflytande från Bryssel över lönebildningen. Vi är för att den svenska modellen med självständiga parter på arbetsmarknaden bibehålls. Vi är för investeringar i kunskap och utbildning som metod, etcetera.