Herr talman! Europa har gått igenom en mycket svår finanskris. Då sätts naturligtvis ljuset på institutionerna inom Europeiska unionen, regelverket och vilka verktyg som finns för att klara av dagens kris och förhindra framtida kriser. Det är stora frågor som kommer upp på bordet.
De frågorna kan styckevis och delt komma upp i finansutskottet och EU-nämnden. Men nu inför EU-toppmötet i slutet av mars kommer de stora, tunga principiella frågorna upp. Det är inte bara enskilda lagstiftningsförslag. De frågorna är initierade av Tyskland och Frankrike och nu också av de högsta representanterna för de tyngsta institutionerna, rådet och kommissionen.
Då bör regeringen ha en samlad hållning i de frågorna. Då diskuterar vi ju de grundläggande EU-frågorna. Hur ska relationen vara mellan euroländerna och EU-länderna i framtiden? Hur ska vi se på överstatlighet i centrala frågeställningar som sociala frågor, pensionssystem och skattesystem? Vilket inflytande ska små länder ha när de stora länderna sätter sig och kommer överens och bestämmer sig för att de vill ha det på ett visst sätt?
Vi hade inledningsvis en mycket bra diskussion med Moderaterna och Anna Kinberg Batra kring att regeringen borde kunna komma med en skrivelse. Men tydligen sade regeringen nej - man ville inte.
Jag tycker inte att det är att inse vilken situation regeringen är i. Vi sträcker ut en hand. Vi vill se regeringens ståndpunkt i skrift. Vi vill ha en seriös behandling, så att riksdagens utskott kan vara med och göra bedömningarna. Vi vill att det kommer ett betänkande på plats.
Vi kommer inte att agera för att Sveriges ställning i Europa ska försämras av att man är ultimativ när man kommer till Bryssel, men vi ska ha tydliga och klara ståndpunkter. Jag har svårt att förstå varför Anna Kinberg Batra inte kan gå med på en sådan modest önskan från ett parti som är en sann Europavän i det här sammanhanget.