Herr talman! Efter fyra år med en borgerlig regering kan vi konstatera att det så kallade utanförskapet ständigt får nya dimensioner.
Det är självklart att där Sverige är medlem ska Sverige vara med och påverka i en riktning som Sverige företräder.
Det jag har varit kritisk emot är att det här går väldigt fort. Vi vet som riksdag fortfarande inte vad som kommer att vara på dagordningen på toppmötet i slutet av mars. Ändå vet vi att det finns en rad olika förslag som diskuteras som kommer att påverka hela inriktningen av det framtida EU-samarbetet och de möjligheter vi kommer att ha som nationellt parlament att driva till exempel en egen finanspolitik. Det kommer att få konsekvenser för den modell vi har valt i Sverige, där arbetsmarknadens parter tar ett väldigt stort och betydande ansvar.
Det är det här jag tycker är bekymmersamt, och det är därför jag kritiserar den beredning som vi nu står här och debatterar. När det är så här stora frågor på dagordningen måste det vara en mycket mer öppen process. Det måste finnas mycket tydligare och klargjorda underlag för olika ställningstaganden. Det har vi inte på våra bord.
När det finns en sådan omfattande diskussion, för det har ju hänt väldigt mycket på väldigt kort tid i EU, borde det också vara rimligt att få någon form av helhetsgrepp över de här förslagen, för att kunna se vilka konsekvenser de faktiskt får. Det är ett minimum av demokratiska krav, anser jag.