Fru talman! Det är Thomas Östros som har tagit upp substansfrågorna om Europas och Sveriges framtid i ett fempunktsprogram. Det är inte de ärade kollegerna från Alliansen.
Jag undrar om ni inte i grund och botten skiljer er från statministern, som kom tillbaka från det förra toppmötet bekymrad - jag får säga oroad. Känslan är också: Vart går den europeiska unionen? Kommer den liksom andra att klara den stora påfrestningen kring Medelhavet, alltså demokratiseringen av de arabiska länderna?
Jag vill ändå säga att de reformer vi har gjort när det gäller riksdagens delaktighet i EU-politiken kanske räcker till när det gäller kommissionens förslag, som förhandlas långsamt - kanske i flera år - och där vi har en process med Coreper och ministerråden gång på gång. Thomas Östros, som har haft tunga portföljer i regeringen, vet att ärendena tar åratal. Både fackutskott och EU-nämnd kan dem.
EU:s toppmöten är dock lite annorlunda. Dokumenten är förhandlade av EU:s regeringschefer. Den muntliga redovisning som statsministern kan ge - den kan göras på ett mycket charmfullt sätt; det vet vi från de två statsministrar som har haft dessa frågor - har ändå inte den precision att den på samma sätt tydliggör den principiella karaktären i vad som står på spel.
Förhandlingarna inom ett EU-toppmöte är, tillåter jag mig att säga utan att ha varit där, är mer brutala än inom ett vanligt ministerråd. Därför har statsministern all anledning att känna tillförsikt i att han har riksdagens uttalade stöd i form av ett riksdagsbeslut i denna skickelsedigra situation för Sverige och Europa.
(Applåder)