Fru talman! Ärade ledamöter, ärade åhörare! Debatten här handlar om verksamheten i den europeiska unionen under förra året och den verksamhet som vi har framför oss.
Förra året var ett spännande europeiskt år, ett år med glädje, men också ett år med besvikelser. Det europeiska konventet nådde ett slutresultat, ett utkast till fördrag för EU. Tyvärr klarade inte det italienska ordförandeskapet av att ro det i land.
Fru talman! Vi begärde faktiskt en extra debatt, att riksdagen skulle kallas in för att debattera detta förslag, men inte ett enda av riksdagens övriga partier stödde detta förslag. Det tycker jag att vi ska bära med oss i diskussionen om hur vi ska hantera frågorna om ett eventuellt nytt grundtraktat för EU framöver. Det antogs också en ny säkerhetsstrategi för unionen, tyvärr föranlett av en osäkrare värld.
Fru talman! Förra året kom observatörer från de tio nya medlemsländerna och fick sitta med i verksamheten i EU i Bryssel. Det var en märkesdag. Det var ju inte länge sedan som vi hade en situation i Europa där Finland inte ens vågade vara medlem i Europarådet utan var observatör.
När jag var student besökte vi vänner bakom muren, bland annat i Greifswald. Vi kunde inte lämna över en påse apelsiner och en påse med kaffe som tack för ett lysande föredrag så att någon såg det, utan vi fick ställa påsarna i mörkret bakom en kyrkogårdsmur för att inte stadsarkivarien i Greifswald skulle råka illa ut hos säkerhetspolisen för att han hade för täta kontakter med västra Europa. Så var det innan murens fall. Så var det i de gamla kommunistdiktaturerna i östra Europa. Därför är det förstås en fantastisk möjlighet, en fantastisk ny tid som vi har förmånen att leva i just nu, alla vi som sitter här men också alla som lyssnar och alla som är medborgare i Europa.
Den 1 maj i år, när medlemskapet trädde i kraft, helades Europa. Alla vi som rakryggat har stått upp för utvidgningen har anledning att vara stolta över det jobb som vi gjort. Däremot är jag inte så stolt över hur diskussionen har gått i den här kammaren. Talet om social turism när Östeuropas medborgare har sökt sig ut på en fri europeisk arbetsmarknad på EU:s inre marknad tycker jag har varit förskräckligt och pinsamt. Jag är glad att vi till slut lyckades samla ihop oss i Sveriges riksdag och rösta emot övergångsregler.
Nu lider det irländska ordförandeskapet mot sitt slut, men än har irländarnas kämpaglöd, fajteranda och diplomatiska arbete inte tagit slut. De försöker hitta en ny form för ett grundtraktat för den europeiska unionen. Jag hoppas att alla partier den här gången verkligen är med i och ser till att det blir en debatt i riksdagens kammare som behandlar alla de aspekter som finns i grundfördraget. Det är ju mycket som ska lösas där. Det är arbetssättet, det är fördelningen av mandat, det är vetorätten i fråga om brottsbekämpning, det är budgethanteringen och många sådana stora frågor.
Det är också maktbalansen mellan det folkvalda, öppna, genomskinliga och - faktiskt - tydliga europeiska parlamentet och det stängda, hemliga ministerrådet. Vi kan ibland skratta åt att det tar två år att ta fram ett beslut i det europeiska parlamentet, men alla kan vara med och påverka och diskutera och informeras om ett sådan beslut. När ministerrådet samlas, det såg vi särskilt tydligt under det italienska ordförandeskapet och Italiens premiärminister Berlusconi, går man in i förhandlingar på kvällen. Man sitter på natten i slutna rum där ingen hör, där ingen får veta och där inget protokollförs. Och så kommer man ut framåt morgonkvisten med ett resultat som ibland ingen människa hade väntat sig.
Jag tycker att det är viktigt att parlamentet får ökad makt på bekostnad av ministerrådet och kommissionen. Jag skulle välkomna att de andra partierna gav besked i de här frågorna.
Anledningen till detta är att det i dag är 39 dagar kvar till valet till Europaparlamentet. Det är 39 dagar kvar då vi ska diskutera allt det som rör Europas framtid och som vi egentligen borde ha diskuterat de senaste tio åren. Det är 936 timmar kvar.
Vi har presenterat vår vision om EU den 8 mars. Det största partiet i Sverige, Socialdemokraterna, har ännu inte ens lagt fram en valplattform inför Europavalet. Och det finns viktiga vägskäl. Vi vill ha ett smalare men vassare EU där man fokuserar på de viktiga kärnfrågorna och plockar bort allt trams - höll jag på att säga - som inte hör dit, alla frågor som ska beslutas på nationell nivå, regional nivå eller kommunal nivå eller till och med i familjen eller hos individen själv.
Socialdemokraterna vill lägga in en massa andra, nya ämnesområden. Här ska arbetsmarknadspolitiken in. Här ska socialpolitiken in. Resultatet blir inte ett smalare och vassare EU. Resultatet blir i stället ett, höll jag på att säga, bredare och degigare EU.
Och så finns det de som inte vill att Sverige ska vara med i EU alls. Miljöpartiet kräver i sin valplattform utträde ur EU. Och så går man listan ned, och då står det att det däremot ska fattas överstatliga beslut på miljöpolitikens område. Hur ska det gå till? Är det tandfen som ska komma med de besluten när folk har somnat på kvällen eller var ska de komma från?
Det är klart att vi behöver ett överstatligt, tydligt EU som sysslar med de stora frågorna, som ägnar sig åt de områden där europeisk handling verkligen behövs. Det behövs ett EU som inte lägger sig i frågor som sköts bäst på annat håll utan som tar ansvar för miljö, jämställdhet, rättstrygghet och fred och säkerhet - smalare men vassare.
Vi i Centerpartiet tycker också att det är viktigt att EU:s jordbrukspolitik ger en god grund för en viktig framtidsnäring som i Sverige faktiskt står för 10 % av bruttonationalprodukten och också 10 % av arbetstillfällena. Det tycker inte alla partier. Ge besked i den frågan också inför valet, besked om hur den ska hanteras!
Fru talman! I dag är det som tur är fredligare på Balkan. Fortfarande är dock situationen inte bra. I detta område skadas människor i hundratal varje vecka. Där dödas människor i tiotal varje vecka. Där bränns moskéer och kyrkor. Freden och säkerheten hör till det viktigaste som EU har inom sitt ansvarsområde. Och där måste EU faktiskt också kunna agera på ett tydligt sätt. Vi kan inte acceptera att vi har ett hörn i Europa där det flödar in illegala vapen till resten av de europeiska länderna, där det flödar in droger till resten av de europeiska länderna och som merparten av den oerhört osmakliga handel med kvinnor och barn som kallas för
trafficking
faktiskt kommer från.
Det måste vi lösa, och då måste EU ha möjlighet att göra det, möjlighet att sätta in fredsbevarande trupp snabbt. Mina vänner: Det handlar om att skicka iväg våra grannars barn. Mina barn är inte tillräckligt gamla än, men vi har grannar som har söner och döttrar som går in i de här fredsbevarande styrkorna. Då vill jag att de ska ha ordentlig utrustning. Det ska vara samövat. Det ska vara så att de har tränat innan. Jag vill att de ska ha möjlighet att göra ett så bra jobb som det någonsin är möjligt.
Jag vill också att EU inte ska vara pacificerat utan faktiskt kunna ta i sådana här frågor, inte stå bredvid och titta på som man fick göra första tiden under krisen i forna Jugoslavien. Då går det inte att ha enhälliga beslut på utrikespolitikens område. Då måste vetorätten bort på utrikespolitikens område. Detta handlar inte bara om freden och säkerheten. Det handlar om miljön, jämställdheten, kvinnofrågor, hiv/aids och mycket annat. Så fort en fråga kommer utanför EU:s gräns och ska behandlas i till exempel FN är det utrikespolitik. Accepterar ni som inte vill ta bort vetorätten i utrikespolitiken att ett land med abortmotståndare, som Irland, hindrar EU att agera samfällt när det gäller kvinnors rätt till sina egna kroppar eller när det gäller hiv/aids-frågan i FN?
Det är likadant med miljöfrågorna om EU ska kunna agera starkt och samlat i en fråga som i FN blir utrikespolitik, eftersom det är utanför EU:s gränser. Vill ni att kemikalieindustrin i Tyskland ska kunna lobba fram ett veto från Tyskland så att EU inte ska kunna agera i de här frågorna? Det här är ett oerhört viktigt vägskäl i Europapolitiken som avgör om EU ska kunna fylla de stora, ansvarsfulla uppgifter som vi vill att EU ska ha.
Fru talman! I Europaparlamentet visas skiljelinjerna mellan de olika partierna. Vi vet att kemikaliedirektivet REACH stannande i miljöutskottet efter en ohelig allians mellan den konservativa gruppen och den tyska delen av den socialdemokratiska gruppen. Hur ser ni andra partier på detta? Det undrar jag, som tycker att just kemikaliedirektivet betyder väldigt mycket för Europas medborgare framöver.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att EU-politiken är liv och nerv och berör människors vardag. Det är vår uppgift att visa detta, att visa på vägvalen i Europapolitiken. Det är det enda sättet att höja röstdeltagandet i Europaparlamentsvalet den 13 juni. Det är vårt gemensamma ansvar.
I utskottet har vi i Centerpartiet redovisat våra ståndpunkter. Agne Hansson har som ordinarie representant där fört fram argument för våra ståndpunkter. Vi har flera reservationer på flera olika områden, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservationerna nr 1 och nr 18.