Herr talman! Sverige spelade en stor roll för utvidgningen av den europeiska unionen. Alla Sveriges regeringar har med kraft kunnat stödja den europeiska utvidgningen genom att det har funnits ett så starkt stöd ifrån Sveriges riksdag. Alla riksdagens partier har varit helt eniga om det viktiga med att den onaturliga uppdelningen av Europa slutförs och att vi förs samman till en helhet. Kom ihåg i dag, dock, att vi inte ska låta oss nöja med att floden Bug vid östra sidan av Polen blir EU:s östra gräns. Utvidgningen kommer att fortsätta.
I dag är det värt att påminna om att alla Europas länders folk har en rätt att få bli medlemmar av Europeiska unionen. Jag skulle också vilja påminna om den unika roll som Sveriges riksdag faktiskt spelade när Sovjetunionen föll samman. De baltiska länderna hade folkvalda parlament, men de styrdes från Moskva. Den svenska regeringen ville naturligtvis väldigt ogärna samarbeta med regeringen i Moskva om vår utrikespolitik gentemot Baltikum. På den tiden sköttes faktiskt Sveriges utrikespolitik av Sveriges riksdag med våra kontakter med våra vänner på andra sidan Östersjön.
Mina kolleger i utrikesutskottet och en del andra utskott kommer senare att vittna från sina besök i Baltikum och Polen och det deltagande de hade vid deras firande. Men låt mig få vara lite personlig och göra en ornitologisk utsvävning. Under de tio år som jag har suttit i riksdagen och fått ansvaret från det socialdemokratiska partiet att företräda oss i frågor som handlar om Europeiska unionens utvidgning och vår relation till Öst- och Centraleuropa har jag i alla tal hänvisat till ornitologins värld, och jag vill sluta cirkeln genom att göra detsamma i dag.
När muren hade fallit vet vi alla hur svårt vi hade att komma ihåg namnen på de berörda länderna och deras huvudstäder. Hur var det nu? Var Vilnius huvudstad i Lettland, och var någonstans låg Riga? Samtidigt öppnades en möjlighet för oss amatörornitologer att se fåglar som vi aldrig tidigare hade sett. Blåkråkan är en rar fågel i den svenska naturen men finns faktiskt i ganska talrik mängd i Baltikum. Vi fick möjlighet att komma dit och göra nya bekantskaper, träffa nya vänner och se nya fåglar. En solidaritet och en vänskap uppstod över Östersjön - denna Östersjö som tidigare höll oss isär men som nu faktiskt sluter oss samman.
Denna vänskap och solidaritet utvecklades så mycket att hundratals kyrkor, frikyrkoförsamlingar, fotbollsklubbar, kommuner och landsting flög fram och tillbaka över Östersjön för att utveckla samarbeten, vänortsprogram och aktiviteter tillsammans. Vi flög likt kustsnäppan helt obehindrat över nationsgränserna, fram och tillbaka. Vi behandlade varandra som grannar. Vi hälsade på hos varandra. Vi hade trevligt tillsammans. Men nu har vi ingått i samma familj.
Rosenfinken är en väldigt vacker fågel - en klarröd liten fink. För 20 år sedan var den ganska ovanlig i den svenska naturen. Sedan dess har den invandrat från östra Europa, och den finns i dag i talrik mängd i Sverige. Jag vet inte om någon ledamot nu i maj kan finna tid för en skogspromenad - jag vet att det är en sammanträdestyngd månad - men försök! Just i maj sitter nämligen denna klarröda rosenfink med självklar stolthet och auktoritet i den svenska naturen och sjunger sin sång. Precis på samma sätt som våra grannländer nu har ingått i samma familj kommer deras kulturer, tradition, språk och sång att vara en naturlig del i vårt svenska samhälle.
Låt mig härma rosenfinken. Den låter som jag nu visar genom att vissla.
Minnesramsan för alla amatörornitologer är:
Pleased to meet you. Pleased to meet you.
Det är vad vi i dag säger till ambassadörerna för de nya medlemsländernas folk:
Pleased to meet you!
(Applåder)