Herr talman! Det är en stor glädje att i dag vid det här enastående historiska tillfället få delta i denna högtid.
Jag besökte Estland. Estland kommer ju liksom sju av de övriga nya medlemsländerna ur det kommunistiska förtryckets ofrihet. Allt elände man hade med miljöförstöring, rovdrift på människor och isolering har nu bytts i ett framtidshopp om utveckling, om delaktighet och om möjlighet att vara en del av den europeiska familjen.
Herr talman! De tre baltiska länderna, som för ungefär tolv sedan kom ur Sovjetunionens förlamande kommunistiska grepp, ser nu framtiden an med tillförsikt. 1989, 1990 och 1991 visste man inte säkert hur det skulle gå, men med stort stöd från bland annat Sverige lyckades man bryta sig loss och bilda de stater som man rätteligen skulle bilda.
Herr talman! Jag kom till Tallinn direkt från Europarådets sammanträde i Strasbourg. Det var lite lång väg mellan Strasbourg och Tallinn - det är inte så centralt. Icke desto mindre anlände jag på kvällen - utan väska, den kom mitt i natten - och passade på att känna av stämningen vid 22.30-tiden. Jag gick ut till en pub mittemot hotellet. Det var ett ställe som inte var mycket större än ett hål i väggen och där det fanns alla sorters människor - jag var nog i och för sig den ende med kostym. Där var studenter, och där var de som alltid satt på puben. Det dracks och skålades inför inträdet. Man beställde in champagne. Själv var jag för trött för att stanna till tolvslaget så jag gick och lade mig, men man fortsatte fira på puben.
Nästa morgon var det flaggceremoni på Domarberget. Våra parlamentariska estniska kolleger hade bildat en kör och sjöng. Sångartraditionen är stor i Estland. Den estniska flaggan hissades. Sedan var det en flaggceremoni till under närvaro av två presidenter, den nuvarande Rüütel och den föregående Meri, och hela diplomatiska kåren. Vi var utanför presidentpalatset. Då hissade man Europaflaggan. Det var en mycket rörande ceremoni.
Vid den ceremonin kom jag att tänka på en händelse som jag förträngt. Jag har faktiskt en mycket speciell relation till den estniska flaggan. På 1970-talet, 1973-1975 någon gång, var jag student på tandläkarutbildningen i Göteborg. På hösten, i oktober ungefär, bestämde en kurskamrat och jag oss för att segla mellan Göteborg och Fredrikshamn. Han var av estnisk härkomst. Han hissade den estniska flaggan på båten. Vi seglade mot Köpenhamn. Det blåste ungefär 15 sekundmeter. Vi gjorde god fart. Mitt ute på internationellt vatten kom en sovjetisk tanker. Den försökte sänka oss. Vi klarade oss precis, lyckades slinka undan. Den hade inte kraft att gå runt.
Men för mig var det särskilt rörande att ha den speciella relationen till den estniska flaggan.
Efter den här ceremonin gick vi liksom tusentals ester ut i skogen för att plantera träd. Man har planer på att plantera upp till en miljon träd under 14 dagar. Själv lyckades jag plantera 15 stycken plantor och fick en ordentlig blåsa i handen, för jag grävde som jag gjorde förr. Nu har jag inte så kraftiga valkar som jag en gång hade. Men jag tyckte att det var en mycket fin ceremoni att gå ut i naturen och plantera träd för framtiden då man faktiskt behöver en fin natur.
Framtiden, herr talman, vi får inte stanna här. Utvidgningen måste gå vidare. Det bästa sättet att säkra fred i Europa och i världen är att EU:s utvidgning går vidare. Vi måste gå vidare på Balkan. Vi måste se till att Turkiet så fort som möjligt kommer in i gemenskapen så att vi har en säker EU-gräns mot Mellanöstern. Det är väldigt viktigt att vi fort skickar positiva signaler till Turkiet så att de har möjlighet att främja de krafter som är för ett medlemskap så att inte andra, mer fundamentalistiska krafter tar över.
Vid Europarådets sammanträde diskuterade vi Cypernfrågan. Där kan man konstatera att vi är både förvånade och besvikna över att bara en del av ön nu är medlem i unionen. Jag hoppas att det kommer att kunna lösa sig.
Urban Ahlin var tidigare inne på den östra gränsen, Ukraina, Vitryssland och Moldavien. Det är enormt viktigt att vi har kontakter. Det är en uppgift också för de nya medlemsländerna, att hjälpa till att upprätthålla kontakterna med de blivande unionsmedlemmarna.
När det gäller Vitryssland fattade Europarådet ett beslut om att vi inte ska ha några parlamentariska kontakter för närvarande. Men vi ska ha kvar de sociala, mänskliga och personliga kontakterna. Det tycker jag är viktigt. Det är enormt viktigt när man fattar beslut om isolering att man faktiskt inte isolerar totalt. Det har bara blivit elände av det. Se på Kuba, på Irak och så vidare. Vi måste ha någon form av öppenhet och kontakt.
Herr talman! Det gäller att vi nu tillsammans förhindrar uppkomsten av nya slutna folkförtryckande samhällen och länder. Det måste vi göra genom trägen upplysning och närvaro för att förhindra nyspridning av kommunism, nationalsocialism och liknande totalitära ismer.
Jag säger också som tidigare talare till de nya medlemsländerna: Hjärtligt välkomna att delta i detta hårda, tuffa arbete!