Fru talman! För några år sedan var jag i New York på en stor uppföljning av den stora kvinnokonferens som hölls i Beijing, tidigare Peking. Där såg man väldigt tydligt hur de här stora och oerhört viktiga folkhälsofrågorna om sexuell och reproduktiv hälsa diskuterades och därmed också kvinnors rättigheter och kvinnors ställning. Där fanns grovt sett tre block. Ett block var de som samlades runt USA. Det andra blocket var de mycket konservativa krafter där bland annat Vatikanen och några konservativa arabstater formerade förhandlingsledningen. Det tredje blocket var en europeisk del.
I de här omgångarna, förhandlingarna, betyder det oerhört mycket om EU kan agera samlat och kraftfullt. Det är beklämmande att se att fortfarande finns möjligheten för till exempel Irland eller andra länder med samma inställning att blockera ett agerande som handlar om mänskliga rättigheter för lite drygt hälften av världens befolkning - dessutom den grupp som indirekt drabbas genom sjukdom och annat, som i södra Afrika där på sina ställen 45 % av de gravida kvinnorna är drabbade av hiv/aids.
EU:s funktion för att klara de här riktigt stora frågorna kräver att man måste kunna agera. Det är precis samma fenomen på miljöpolitikens område. Vi diskuterar mycket Kyotoavtalet, och i betänkandet finns det långa fina skrivningar om miljöfrågor. Men när det kommer till kritan är det faktiskt så att den socialdemokratiska gruppen dels inte vill ta bort vetorätten - och då ger möjligheten att behålla den och därmed hindrar EU att agera - dels har röstat ned förslaget till kemikaliedirektiv i
parlamentet.
Det är inte en särskilt
bra
record
. Men det är bra att vi diskuterar det här eftersom vi nu är mitt i en valrörelse.
Min sista fråga, fru talman, blir därför: När kommer Socialdemokraterna med en valplattform där man säkert kan få svar på alla de här frågorna? Det är nu 936 timmar kvar.