Fru talman! Alice Åström presenterar sig och Vänsterpartiet som kritiker. Vi kristdemokrater är också i högsta grad kritiker. Vi finns med i Sveriges riksdag för att vi är kritiska till regeringspolitiken. Vi jobbar varje dag, varje vecka för att försöka att förbättra den. Vi finns i varje region, i varje landsting som kritiker till den majoritet som styr, om det inte är fråga om någon bra majoritet - det finns vissa undantag.
På samma sätt är vi kritiker i Sveriges kommuner. Vi är det också i Europapolitiken. Men vi går in i olika sakpolitiska frågor och säger: Detta är bra men detta är inte bra för Sverige. Och då arbetar vi efter det. Det är inget unikt att vara kritiker. Det lever vi med varje dag.
Vad jag vill säga är att det sätt som ni behandlar Europafrågan i stället är ett sätt att säga att ni är emot samarbete mellan de länder som ingår i unionen. Ni vill försvåra det samarbetet, och för att inte behöva tala om det och ta ställning till det kritiskt, positivt eller utvecklingsmässigt, vänder ni blicken utåt över världen och säger att vi ska samarbeta med alla andra. Det tycker vi också, men grannarna är ändå viktigast, och dem umgås man mest med.
Vi är kritiker. Men ni vill inte samarbeta. Varför?