Fru talman! Jag vänder mig först till Siv Holma med anledning av de frågor hon ställde om malmtrafik och Norrland. I morgon kommer vi att ha en ganska lång interpellationsdebatt där samtliga de frågorna berörs. Jag avstår därför från att beröra dem i dag och tar i stället de övriga frågorna.
Anders Ygeman inledde med att säga att infrastrukturen är som ett blodomlopp. Det är precis vad det är. Det är livsnerven för att människors vardagsliv, arbetsliv och fritid ska fungera. Minst lika viktig är infrastrukturen för att företag, näringsliv och industri ska kunna verka och växa. Jag är rädd att vi får en ren järnvägsdebatt här i dag. Det tror jag inte att någon har för avsikt, men det står ju för dörren att prata järnväg i dag.
Jag tycker att det är viktigt att se till alla trafikslag. Varje trafikslag måste fungera.
Vi är trots allt, oavsett vad man tycker om bilen eller lastbilen, fortfarande beroende av att människor kan ta sig fram med bil eller förflytta gods med lastbil. Vi är lika beroende av att vi har en bra flyginfrastruktur i hela landet och inte minst har ett gott nav för att också nå ut internationellt, men också har en god konkurrenskraftig svensk sjöfart. Detta tror jag att alla i grunden är överens om.
Det som jag också tycker är viktigt är hur vi kan få alla dessa att samverka på ett gott sätt. För godstrafiken behöver vi ha bra noder och bra stråk, där vi kan förflytta varor och gods. Det kanske sker via lastbilar till hamnar, eller med tåg för vidare transport med sjöfarten eller tvärtom.
Jag tror att det är viktigt att man också tittar på helheten för att se vad infrastrukturen ska leda fram till.
Fru talman! Jag noterade i utskottets betänkande att väldigt många motioner behandlas, vilket jag kan förstå för detta engagerar - enskilda vägar och järnvägsdragningar. Men det är just här som vi har ändrat fokus för att kunna hålla ihop helheten.
Det sätt på vilket vi beslutar om infrastruktur kan kännas tråkigt och utdraget i tid, men det är ack så nödvändigt. Det görs i två steg, först ett inriktningsbeslut och sedan en åtgärdsplanering som bestäms av regeringen. Häremellan kan det gå ett till två år. Beslutet som väl fattas ska gälla den plan som i detta fall ska gälla för tolv år framåt. Då är det oerhört viktigt att underlag som kommer in när man bereder ett inriktningsbeslut som riksdagen ska fatta beslut om bygger på rätt kunskaper och bygger på rätt prioriteringar. Det som vi har jobbat med har gjorts utifrån behov, prioriteringar och underlag som har lämnats in från våra verk men också från kommuner och regioner. När det görs prioriteringar innebär det att allt inte kommer med.
Fru talman! Jag ställde en fråga, mest kanske för skojs skull, till mina tjänstemän på departementet. Om alla behov, alla önskemål och alla beslut skulle tas med, vad skulle det kosta? Vi kommer då upp till ungefär vad hela statsbudgeten omsluter. Då förstår vi att vi kanske måste prioritera, och det är det som vi gör.
Då är det lite lätt att göra som jag tycker att man ibland gör från oppositionens sida, nämligen att raljera om att vi halverar investeringarna till järnvägen, att vi minskar anslaget till underhållet och att vi till och med förmår oss att flytta medel från anslaget järnväg till anslaget väg. Men det blir så enkelt om man bara tar från det ena året till det andra när vi egentligen vet att infrastrukturplaneringen handlar om så många år i taget.
Stina Bergström var inne på hur den förra regeringen prioriterade - 1 krona till väg och 2:50 till järnväg. Det var den förra planen från 2004 till 2015. Men då saknades det också 65 miljarder, och vi fick börja betala av lån i 35-miljardersklassen.
Det är klart att vi också skulle kunna lägga ut stora projekt och objekt i fråga om vad som behövs, om vi inte behövde ta ansvar för finansieringen.
Jag har läst vad ni har föreslagit, och jag har läst era reservationer. Jag ska börja med att ta upp den ena som handlar om avgifterna på Öresundsbron. Handlar det om drastiskt höjda avgifter? När jag läser reservationen från oppositionen är det ett dråpslag mot regionen. Järnvägstrafiken kommer att halveras. Helt plötsligt verkar oppositionen fullkomligt ha glömt bort vad som var den ursprungliga tanken när bron byggdes, nämligen att trafikanterna oavsett om det var fråga om väg eller järnväg skulle stå för sina kostnader. Det ska man fortfarande göra. Till viss del betalar man en avgift i dag också.
Det finns en ny järnvägslag från 2004 som medger att riksdagen inte längre ska fatta beslut om avgifter på järnvägar. Det är regeringen eller den myndighet som det handlar om, i detta fall Trafikverket, som ska göra det.
Då har jag en fråga. Ni talar om en kraftig höjning av banavgifterna. En enkelresa över Sundet som i dag kostar 100 kronor kommer att bli 3:20 dyrare. Tror ni verkligen att det är en sådan kraftig höjning att hela trafikunderlaget kommer att minska drastiskt? I så fall är jag mycket fundersam över den reservation som finns under punkt 8 där man i stället kräver en ny fast förbindelse över Sundet mellan Sverige och Danmark, därför att järnvägstrafiken ökar så till den milda grad och vi har sett en fantastisk utveckling under de tio senaste åren i hela Öresundsregionen. Men nu resonerar ni i stället som att trafikunderlaget ökar så mycket att varken Öresundsbron eller den nya Citytunneln räcker. Frågan blir då: Tror ni eller tror ni inte på Öresundsregionen? Tror ni att vi behöver lösa frågorna när det gäller infrastruktursatsningarna eller tror ni det inte?
Jag blir lite fundersam över hur Siv Holma och Stina Bergström prioriterar. Det har var och en rätt att göra. I en annan reservation är ni väldigt tydliga med att man helt och hållet ska avbryta projektet Förbifart Stockholm. Det är ett projekt som hela Stockholmsregionen men också många i övriga landet har ansett är en oerhört viktig insats. Där har man inför infrastrukturbeslutet gjort en prioritering som är viktig för den regionen.
Jag tror att man måste ha en större öppenhet för vad de olika landsändarna har för behov för att hela Sverige ska hänga ihop.
Det finns något som jag känner är viktigt och kanske också att förmedla. Det låter ibland som att om man slänger in 1 miljard hit eller dit och ökar med några miljarder till löser vi problemet för hela infrastrukturen i morgon. Men så är faktiskt inte fallet.
Jag har ställt en fråga till Trafikverket. Om vi skulle uppgradera hela det trafikerade järnvägsnätet som vi har i dag och som är på nästan 12 000 kilometer, vad skulle det kosta, och hur lång tid skulle det ta att komma upp i en nivå som får anses vara okej? Det skulle inte ens räcka med 20 miljarder, och det skulle ta åtminstone 12-15 år. Då kan man inte heller slå sig till ro och säga: Då gick det inte.
Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi tittar på hur vi kan få mest nytta för de pengar som vi faktiskt har. Vi behöver ha mycket mer kunskap för att veta var vi ska sätta in de rätta resurserna så att vi får ut mer infrastruktur för pengarna, hur vi kan bli mer effektiva i våra projektplaneringar och hur vi faktiskt bygger på rätt sätt.
Regeringens infrastrukturpaket för de kommande tolv åren innebär följande: Vi investerar i nya spår för 65 miljarder kronor. Vi ökar underhållet, inte minst på järnväg, och vi avsätter 64 miljarder för de kommande åren. Men därtill ingår också i uppdraget och finns med i underlaget att ytterligare höja banavgifterna över hela landet. Det motsvarar ungefär 700 miljoner per år. Det är pengar som Trafikverket får använda för att underhålla våra spår.
Detta kommer inte på långt när räcka. Man kan säga lite grann som Anders Ygeman var inne på: Dubbelspåren blir 5 procent. Det kan inte vara tillräckligt.
Nej, det är inte tillräckligt. Men det handlar om att sätta in detta på strategiskt utvalda punkter. Anders Ygeman nämnde själv sträckan Karlstad-Stockholm. Får vi dubbelspår ett par kilometer utanför Kil minskar sårbarheten och störningarna för dem som pendlar.
Jag ska återkomma till höghastighetstågsdelen eftersom jag antar att jag kommer att få några repliker om den. Jag väntar därför med den.
Men vad det handlar om just nu är faktiskt att måna om människors tid. Man kan raljera över att de flesta tåg går i tid. Men glöm inte den halva mening som ni har uteslutit, att det är tillräckligt illa för dem som sitter där i dag och inte kommer fram.
(Applåder)