Fru talman! Först Öresundsbron: Det är inte någon nyhet att inriktningen när bron byggdes var att de som trafikerade den också skulle stå för kostnaderna. Men som järnvägsmarknaden utvecklades år 2000 när SJ skulle ta ansvar såg man inte det som möjligt. Därför går staten, Trafikverket, in och numera betalar 324 miljoner kronor årligen till konsortiet för att täcka kostnader, om inte annat så för räntor och amorteringar.
Det vi här talar om är att vi tror att de som trafikerar järnvägen framöver kan betala något mer än som betalas i dag. Den höjning som föreslås är dels en anpassning till den danska sidan, dels en anpassning till att få en större likvärdighet mellan persontrafik och godstrafik. Vägtrafiken i dag är redan fullt ut marknadsanpassad med de avgifter som finns.
Det här förslaget innebär egentligen att gå tillbaka till det som riksdagen i den nya järnvägslagen redan en gång beslutat om: att det inte är riksdagen som sätter avgifterna.
Jag tycker att trafikutskottet har gjort ett mycket tydligt tillkännagivande till mig och regeringen om att man innan man går vidare naturligtvis ska titta på konsekvenser och analyser för att se i vilken takt och på vilken nivå man ska gå fram med höjningen - detta för att hitta rätt balans. Det tycker inte jag är konstigt.
Fru talman! Den vinter som vi nu står inför har vi haft en aktuell debatt om. Det görs oerhörda satsningar från Trafikverket, och SJ går verkligen upp i högkapacitet inte minst för att klara jultrafiken. Dagens aktörer har en mycket bättre beredskap än som var fallet förra vintern. Men den viktigaste utmaningen är det som regeringen nu föreslår: det höjda anslaget till underhåll och mer infrastruktur för att det på sikt ska gå att bygga bort problemet, som inte är löst till i morgon. Det tror jag att till och med Anders Ygeman är väl medveten om.