Fru talman! Infrastrukturen är själva blodomloppet i det moderna samhället. Genom att bygga ut och förfina infrastrukturen kan vi växa som nation, skapa fler jobb och nya möjligheter.
Vill vi som en relativt liten nation långt upp i norr hävda vår plats i den globala konkurrensen räcker det inte med en hyfsad infrastruktur, halvhjärtade satsningar eller tåg som bara oftast kommer i tid. Det krävs en infrastruktur i toppklass, en snabb, effektiv och modern infrastruktur som underlättar för människors vardag, skapar nya regioner, nya möjligheter och ny utveckling.
Tyvärr ser verkligheten annorlunda ut.
Vintern har knappt börjat, ändå möts vi redan av tidningar och tv-bilder om en järnväg med stora problem. Det är förseningar, inställda tåg och människor som evakueras ut på snöfyllda banvallar.
De snölok som krävs för att ploga spåren rena saknas, de flesta av dem kommer efter vintern. Växlarna ska vara snösäkrade, men materielen ligger omonterad bredvid växlarna. Regeringens "vinterövningar" visar sig vara grupparbeten på något mysigt konferenshotell, långt borta från frusna resenärer.
Kritiken har varit hård och samstämmig. Riksrevisionen, Trafikverket och inte minst regeringens egen utredare Pär Unckel pekar alla på behovet av ökade investeringar för att komma till rätta med tågkaoset.
I stället för att tillföra nya medel till förbättrat underhåll och nya investeringar i järnväg flyttar det moderata statsrådet 2,2 miljarder kronor från järnvägen till väg. Under den kommande budgetperioden mer än halverar regeringen anslaget till nyinvesteringar i järnväg.
Lika obegripligt är regeringens agerande för chockhöjda avgifter på Öresundsbron. Alliansens egen gruppledare i Region Skåne, folkpartisten Mats Persson, kallar regeringens avgiftshöjningar för ett dråpslag. Region Skåne har i ett gemensamt yttrande över partigränserna konstaterat att avgiftshöjningen kommer att försvåra Öresundsintegrationen och försämra södra Sveriges konkurrenskraft.
Fru talman! Öresundsbron har kommit att bli väldigt viktig för såväl Skåne som övriga Sverige. Det är många människor, i både Sverige och Danmark, som dagligen pendlar över bron för att ta sig från sin bostad till sitt arbete.
Förutom de generella avgiftsökningar som läggs på tågtrafiken i hela landet vill regeringen lägga extra höga avgifter på Öresundstrafiken. Avgifterna ska enligt trafikverkets beräkningar 18-dubblas i det korta perspektivet och 100-faldigas i det långa perspektivet. Det kommer enligt Region Skåne att leda till prishöjningar på 40 procent och ett minskande av tågresandet med 16 procent. Detta kommer att öka bilresandet på tågets bekostnad. Är det så Alliansen ska klara klimathotet?
Fru talman! Trafikverket har larmat om den förda politikens konsekvenser, Riksrevisionen har riktat allvarlig kritik, SJ:s ordförande, den förra moderatledaren Adelsohn, har kallat järnvägen i Sverige för museal. Ändå ökar inte nyinvesteringarna i järnväg under mandatperioden. De sjunker, och de sjunker dramatiskt. Hur kan det vara möjligt?
En förklaring kan vara den moderate finansministern Anders Borg som menar att vi överinvesterat i järnväg. Jag citerar från tidningen Sydsvenskan den 6 november 2007: "En investering i väg är fyra fem gånger viktigare än i järnväg. Vi har överinvesterat i järnvägar." Med den synen blir kanske regeringens nedskärningar på järnvägsområdet något mer begripliga.
Konsekvenserna av den synen tvingas resenärerna nu att ta när de tvingas stå hoppackade på toaletten på vägen mellan Uppsala och Stockholm, när deras tåg från Karlstad som vanligt är försenat eller när vartannat tåg från Malmö ställts in.
Vad svarar ministern på den här kritiken? Jo, i den särskilda riksdagsdebatten om vinterkaoset tycker hon oppositionens kritik är för hård. Hon säger: "De flesta tågen är i tid". Det är alltså ministerns besked till dem som står och huttrar på perrongerna och till dem som tvingas bli evakuerade genom krossade fönster på X 2000-tåg.
I stället för att öka investeringarna har regeringens viktigaste insats mot förseningar blivit att ställa in tåg. Blir den här vintern lika snörik som den förra planerar regeringen att ställa in över hälften av all tågtrafik med X 2000-tågen.
Regeringens insats har nu prövats i Malmö. För att undvika förseningar ställdes hälften av alla X 2000-tåg in. Man kan undra vad nästa insats från regeringen blir. Ställer man in alla tåg har man ju med ett enkelt klubbslag utraderat alla förseningar. I stället för att planera för inställda tåg borde regeringen planera och investera för en utbyggd och pålitlig tågtrafik. Sveriges resenärer har rätt att kräva en punktlig tågtrafik årets alla månader.
Ibland blir konsekvenserna av regeringens tågelände rent tragikomiska, som när Moderaternas förstenamn i trafikutskottet, Jan-Evert Rådhström, missar det utskottsmöte där vi ska behandla regeringens neddragningar av järnvägen på grund av att hans tåg är försenat eller när Nina Larsson, nyvald som Folkpartiets partisekreterare och i många år partiets trafikpolitiska talesman, kungör att hon slutat åka tåg och börjat flyga på sträckan Karlstad-Stockholm. Det är en sträcka som tar två och en halv timme med tåg, snabbare än flyget, men enligt Nina Lundström går tåget inte längre att lita på. Efter fem år med borgerlig regering vågar alltså inte ens de borgerliga trafiktalesmännen lita på tåget. Hur ska då resenärerna kunna göra det?
Järnvägskrisen har en rad orsaker, men bristande spårkapacitet får framstå som den enskilt viktigaste förklaringen. Ett järnvägssystem som har slagit i kapacitetstaket saknar förmåga att hantera störningar. Minsta avvikelse från ideala förhållanden riskerar att leda till kaosartade förhållanden i hela järnvägsnätet. Trots detta är regeringens plan för investeringar i transportinfrastrukturen fram till 2021 kliniskt ren på kapacitetshöjande åtgärder längs den södra och den västra stambanan, det vill säga ryggraden i det svenska järnvägssystemet. I det övriga järnvägsnätet ökar dubbelspåren med 5 procent samtidigt som resandet förväntas öka med 40 procent, eller, annorlunda räknat, regeringen tillför mindre än två mil dubbelspår per år fram till 2021.
Men det saknas inte projekt. Tittar vi i stället i det socialdemokratiska förslaget hittar vi bland annat Tomteboda-Kalhäll, dubbelspår, Västlänken, första etappen av Norrbotniabanan, fyrspår Malmö-Lund, Västkustbanan och Hallsberg-Mjölby, dubbelspår på Nynäsbanan. Alla är satsningar som saknas i regeringens förslag och som skulle kunna avhjälpa delar av det tågkaos vi ser i dag. Sanningen är att regeringen inte vill göra något åt Södra stambanan och Västra stambanan, ryggraden i svensk järnväg, medan vi i oppositionen vill dra de första höghastighetsbanorna just där för att frigöra kapacitet för godstrafiken.
Fru talman! För 46 år sedan fick Japan sin första höghastighetsbana. Det var fyra år innan vi fick färg-tv i Sverige. Till dags dato har det främst i Europa byggts 13 000 kilometer höghastighetsbana. Inte en enda meter av dem har byggts i Sverige.
Just nu pågår byggandet i världen av 11 000 kilometer höghastighetsbana, inte en enda kilometer av dem byggs i Sverige.
Just nu projekteras 18 000 kilometer höghastighetsbana. Inte en enda meter av dem projekteras i Sverige.
Om den här regeringen får fortsätta att bestämma kommer det inte att byggas en enda meter höghastighetsbana före år 2021. När länder som Ryssland, Marocko och Algeriet projekterar för höghastighetsbanor projekterar regeringen för inställda tåg.
Fru talman! I det här budgetbetänkandet dras tydliga skillnader upp mellan regeringen och Socialdemokraterna. Socialdemokraterna står för konkurrenskraftiga villkor för tågen, medan regeringen chockhöjer avgifterna på Öresundsbron. Socialdemokraterna presenterar konkreta åtgärder för att rusta järnvägen för vintern så att tågen kan gå i tid, medan regeringen nöjt utropar att de flesta tågen faktiskt går i tid. Socialdemokraterna vill investera 101 miljarder kronor i nya järnvägar, medan regeringen mer än halverar nyinvesteringar i järnväg.
Så mycket tydligare än så här kan inte de politiska alternativen bli.
Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationerna.
(Applåder)