Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till förslagen i utskottets betänkande och avslag på reservationerna.
Fru talman! Den som till äventyrs på tv eller i andra medier följer debatten om trafikutskottets betänkande nr 1, omfattande alla trafikslag, får rimligen en flashback till förra veckans särskilda debatt om tågtrafikens problematik.
Låt oss ett ögonblick, fru talman, anta resenärens, IT-användarens och transportköparens perspektiv när vi i dag ska diskutera trafikpolitik i dess vidaste bemärkelse och det betänkande som trafikutskottet lämnat till kammaren. Låt oss därför vidga diskussionen till att omfatta alla trafikslag. Ur resenärens, användarens och transportköparens perspektiv är alla trafikslag, järnväg, väg, flyg, farled och telekommunikation, lika viktiga. De måste framför allt fungera ihop om det ska fungera för resenärens hela resa och för brukarens samtliga behov. Allt detta hanteras i utskottsbetänkandet.
Fru talman! Det är bara genom att se till helheten, till resenärens, användarens och transportköparens behov, som vi kan stimulera de bästa lösningarna för ett fungerande samhälle. Att staten, riksdag och regering, använder medborgarnas pengar och lägger 40 000 miljoner kronor på infrastruktur och transportpolitik det kommande året är inget självändamål. Det är för att samhället som sådant ska fungera och fylla våra grundläggande behov.
Det är bara genom att se till att bejaka behov och förutsättningar i alla delar av landet som vi får hela landet att växa. Bara så tar vi vara på förutsättningarna för alla landets delar att växa och också bidra till det gemensamma välståndsbyggandet. Det är därför bra att budgeten för 2011 innebär åtaganden i alla transportslag över hela landet. Som ett exempel som inte har nämnts tidigare kan nämnas den fortsatt höjda kvalitetssäkringen av det finmaskiga vägnätet, det enskilda vägnätet, det vägnät i vårt land som omfattar flest kilometrar och bär ett extremt stort transportarbete.
I den del av statsbudgeten vi nu debatterar, utgiftsområde 22, står det också att läsa om de satsningar som görs för att öka användandet av cykel i transportarbetet. Här återstår mycket att göra för framkomlighet, säkerhet, vägvisning och samverkan mellan trafikslagen. Det är därför väldigt bra att vi med denna budget ger Trafikverket med flera myndigheter uppdraget att i samråd med berörda ta fram strategier för en ökad och säkrare användning av cykeln i transportarbetet. Det kanske vanligaste transportslaget har hitintills varit helt utelämnat från debatt. Det är förvånande, fru talman.
Ygeman jämför infrastrukturen med blodomloppet, men begränsar sig liksom övriga oppositionspartier till att enbart tala om järnvägen. Tja, fru talman, det är som om läkaren skulle begränsa sig till att enbart skära i venerna men strunta i artärerna. Det är knappast en heltäckande läkekonst, om jämförelsen tillåts.
Det finns de som i debatten i dag har ställt vägen mot järnvägen och bilen mot tåget i ett slags antingen-eller-resonemang. Men så ser ju inte verkligheten ut för den som nyttjar trafiksystemet. Bilen, bussen, tåget och för den delen cykeln konkurrerar inte med varandra. De kompletterar varandra. Det är inte bilen eller lastbilen som ska stoppas, det är utsläppen som är problemet, vare sig dessa kommer från en bil, en buss eller ett dåligt tåg.
Om vi åter intar resenärens perspektiv och försöker förstå dennes krav på transportsystemet för att vardagen ska fungera ser vi att det inte heller ligger i resenärens perspektiv att det finns en konflikt mellan väg, järnväg, sjöfart eller flyg. Bekymren, konflikten och störningen uppstår när något av dessa transportslag, de transportslag som tillsammans bildar resenärens helhet, inte fungerar. Transportpolitiken och den politiska debatten om denna måste därför mer handla om helheten, inte om delarna.
Fru talman! Politikens uppgift är att se till att transportsystemet underlättar vardagen för människor och företag genom att erbjuda säkra, effektiva och miljöanpassade resor. Regeringens, Centerpartiets och min målsättning är att hela Sverige ska vara möjligt att bo i. Då fordras också ett trafiksystem som håller ihop hela landet och att olika trafikslag fungerar bättre, var för sig och tillsammans.
Det budgetförslag som vi just nu debatterar, betänkandet från trafikutskottet, innebär en satsning på alla trafikslag över hela landet och bildar en helhet. Det är ett bra och nödvändigt synsätt.
Låt oss för ett ögonblick, fru talman, lägga fokus på här och nu och det faktum att delar av transportsystemet har svårt att fungera i en svensk vinter och att vi åter drabbats av problem just i tågtrafiken. Orsakerna till inställda och försenade tåg basuneras ut genom stationernas högtalare runt om i landet. Det är signalfel, lokskador, växelfel, spårbrist och olyckor. För den enskilde resenären är det inte så lätt att förstå var ansvaret ligger och vems fel det är.
Det är ett faktum att nyinvesteringar i och underhåll av tågtrafiken historiskt har varit eftersatt i vårt land. Det politiska intresset för drift och underhåll kanske inte heller alltid har varit på topp. Möjligen illustrerades det i förra veckans särskilda debatt på temat Situationen i tågtrafiken, initierad och begärd av Miljöpartiet. Oppositionens talare där gled oerhört snabbt över till att prata om höghastighetståg - rälsburna fordon som i den bästa av världar står på spåret om 20 år. Spännande, javisst! Men knappast svaret på de bekymmer vi brottas med här och nu.
Det ligger också en hel del i vad Jernhusens vd sade i samband med den utfrågning trafikutskottet ordnade för ett par veckor sedan: Välkomna ut att klippa invigningsband också med anledning av det vardagsgnet och de återinvesteringar i redan befintlig struktur vi hela tiden gör för att resenärens vardag ska fungera bättre.
Fru talman! Jag vill ändå påstå, och instämma i det föregående talare sade, att det har blivit bättre. Pengarna för drift och underhåll av statliga vägar och järnvägar har ökats på i flera steg. År 2006 var avsättningen 3,8 miljarder kronor för drift och underhåll av järnväg. Fyra år senare är nivån 40 procent högre eller drygt 5 miljarder kronor. Lägg därtill de satsningar som är gjorda på både järnväg och vägsystem som en del i närtidssatsningen 2008-2010. Det var en närtidssatsning som innehöll drygt 8 miljarder kronor. Vi kan då konstatera att intresset för och resurserna till underhåll av väg och järnväg har ökat rejält under Alliansens ledning av landet. Men, mycket återstår att göra och det finns all anledning för samtliga att känna mycket stor ödmjukhet inför den utmaning det innebär att få ordning på systemet.
Alliansregeringen inledde förra mandatperioden ett mycket omfattande renoveringsarbete av landets infrastruktur. Det är bra att det arbetet i och med denna budget fortsätter. Visar det sig att vi för att klara målen vi har satt upp måste satsa ännu mer resurser på underhåll och investeringar i olika delar av trafiksystemet är Centerpartiet, fru talman, villigt at driva på för det. Men när vi gör de investeringarna ska det vara med riktiga pengar. Användarna av transportsystemet är inte betjänta av forna tiders ofinansierade drömmar om järnvägar och vägar runt om i vårt land. Vi ska också veta att varje investerad krona ger mesta möjliga effekt avseende effektivitet, säkerhet och miljö.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag komma till ytterligare ett område som är föremål för behandling här i dag. Det är politiken för informationssamhället.
Ur ett demokratiskt perspektiv är det fullständigt avgörande att alla medborgare har tillgång till Internet och väl fungerande elektroniska kommunikationer. Alla ska kunna ta del av de möjligheter som denna teknik kan erbjuda, oavsett användarens ålder, kön, eventuell funktionsnedsättning eller var i landet man råkar befinna sig, i stad eller på landsbygd.
Budgeten vi ska hantera anger att Sverige som nation ska vara ledande vad gäller att använda IT för att på så vis uppnå politiska mål för tillväxt, social välfärd, demokrati och klimatförbättringar. Vi har en ledande ställning i världen men vi får inte på något vis slå oss till ro och tro att inte andra länder har lika höga ambitioner. Vi måste självklart fortsätta att anstränga oss att ligga på topp.
Utan tvekan är det så att informationssamhället med därtill hörande framväxt av teknik och kompetens, dess nya affärsmöjligheter, nya yrken och karriärvägar, förmågan att överbrygga stora avstånd etcetera har inneburit ett rejält tillskott till välfärdsbygget i vårt land.
Det är mot bakgrund av det, fru talman, utomordentligt uppseendeväckande att ingen från oppositionen med ett ord berört denna del av budgetpropositionen i denna debatt som omfattar hela trafikområdet. Har oppositionen ingen politik för IT-samhället? Saknar man intresse, kunskap eller insikt om IT:s betydelse för välfärd och tillväxt i vårt land? Tystnaden var talande.
Jag är däremot väldigt nöjd med, fru talman, att regeringen inom flera områden pekar framåt inom informationsteknologin. Här kommer en handlingsplan för elektronisk förvaltning, en bredbandsstrategi för hela landet och en nationell IT-strategi för vård och omsorg. Det är bra, och det blickar framåt.
(Applåder)