Herr talman! Det är möjligt att jag inte utnyttjar
alla mina tio minuter som jag har begärt, men jag har
aldrig hört någon klaga på det. Det beror bl.a. på att
vi alla går i väntans tider när det gäller radio och TV.
Jan Backman redogjorde för sändningstillståndstider,
särskild utredare och parlamentarisk berednings-
grupp. Det har gjort att vi från Folkpartiet i vår mo-
tion inte har tagit upp stora delar av public service-
verksamheten.
Men det finns ju områden som vi varken kan eller
vill avstå från att kommentera eller där vi varken kan
eller vill avstå från att verka för förbättringar. Det
gäller framför allt de funktionshindrades möjligheter
att ta del av det radio- och TV-utbud som kommer
från public service-företagen.
Jag tycker i och för sig inte att skillnaderna är så
rasande stora i formuleringarna mellan utskottsmajo-
ritetens skrivning och reservationerna beträffande
syn- och hörselskadade. Men det handlar från oss
reservanter om en skärpning av skrivningen med
detta tillkännagivande om tilläggsdirektiv till utreda-
ren för att man ska få fram sådana underlag som se-
dan underlättar för den parlamentariska berednings-
gruppen att säkra kraven på SVT inför kommande år.
Både Inger Davidson och Birgitta Sellén har ytterli-
gare utvecklats argumentationen, och jag behöver inte
upprepa den.
Den tekniska utvecklingen förbättrar hela tiden
möjligheterna för både syn- och hörselskadade att
vara med i samhället. Och givetvis ska vi ställa tuffa
krav. Tyvärr gäller det ju en ökande skara, inte minst
bland hörselskadade. Parentetiskt måste jag ju säga
att jag skulle välkomna en skärpning av lagstiftningen
när det gäller ljudnivåer för att förebygga kommande
generationers lomhördhet. Bl.a. disco och t.o.m. en
del bioföreställningar kan vara rent smärtsamma. Och
det är naturligtvis viktigt att få fram hjälpmedel som
vi diskuterar här för att dessa människor ska kunna ta
del av radio och TV. Men det är ju än viktigare att
förebygga dessa skador.
Jag ska även ta upp teknikutvecklingen på ett an-
nat område. Jag hörde kollegan Eva Flyborg i ett
annat sammanhang hänvisa till Alice i Underlandet -
att man får springa för att stå stilla, men för att kom-
ma någonstans måste man springa fortare. Det hand-
lar naturligtvis om IT-utvecklingen. Detta anknyter
till vår reservation 12. Det kan i förstone tyckas som
om vi är teknikfientliga. Så är självfallet inte fallet.
Det tror jag att var och en inser. Vad det handlar om
är om vi måste springa fortast.
Även utskottet har en skrivning som kan tolkas åt
vårt håll i vår motion. Utskottet skriver nämligen att
det är angeläget att public service-företagen ligger
långt framme när det gäller utvecklingen av ny teknik
men understryker samtidigt att kostnaderna måste
vägas mot det behov som finns av nya programtjäns-
ter och det resultat som kan förväntas av tekniköver-
gången.
Egentligen har vi väl inte så mycket emot den
tolkningen. Men vi vill vara tydligare och framhärdar
i att Sverige inte behöver ligga först med den jämfö-
relsevis lilla marknad som vi har här. Det är ju inte så
sällan som någon har sprungit före för att finna att det
blev fel väg. Och då kan det både bli ensamt och dyrt.
En liberal utgångspunkt är att det inte går att tvinga
på marknaden en produkt som marknaden inte är
mogen för. Och vi ser att utvecklingen och försälj-
ningen av digitala mottagare väl inte har varit något
hit eller framgång så här långt. Och staten bör då inte
heller via subventioner eller på annat sätt försöka
påverka marknaden i en speciell riktning. Det är som
om staten skulle ha subventionerat de första mobilte-
lefonerna och låst fast skattepengar i NMT-tekniken
som ju är helt ute nu.
Det bör alltså handla om att vi är med i loppet
men vi behöver ju inte vara harar, för de brukar an-
tingen få bryta loppet eller komma sist i mål. Vad
man betalar för, så länge vi har ett licensfinansierat
system, är mottagandet av programutbud från SVT -
kanske gäller det inte tekniken som sådan. Även om
jag inte tittar en minut på SVT:s sändningar måste jag
betala licens om jag har en mottagare för att se andra
kanaler - men det är en annan sak.
Vi tycker inte att det är rimligt att man, om man
vill se SVT via ett digitalt system, kan riskera att få
betala ytterligare avgifter. Det är mot den bakgrunden
som vi reserverar oss när det gäller SVT:s önskan om
att medges få ta ut avgifter för tillhandahållande och
hantering av programkort för marksänd digital TV.
Sedan har vi frågan om hur länge man ska driva
parallella distributionssystem, dvs. digitala och ana-
loga system. Det finns ingen reservation i det sam-
manhanget men väl ett särskilt yttrande tillsammans
med Centern och Vänstern. Vi framhåller att vi utgår
från att parallellsändningar ska pågå under lång tid.
Även om TV-apparater reellt sett blivit billigare
med tiden är det väl inte rimligt att väl fungerande
apparater ska slängas på sophögen därför att sättet att
sända program ändras.
Det finns en reservation om en fristående film-
och TV-fond. Vi hade frågan uppe här i kammaren i
höstas i debatten om film. Den här fonden har före-
slagits i en utredning som Leif Furhammar gjorde för
några år sedan. Vi anser att det är olyckligt att fonden
har försvunnit ur bilden och ser gärna att regeringen
återkommer om den saken. Under debatten i dag har
det ju skickats diverse stafettpinnar här från talarsto-
len. Jag får väl skicka vidare till Ewa Larsson att
eventuellt utveckla det här ytterligare.
Slutligen, herr talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion 12 under mom. 13 men givetvis står jag bakom
övriga reservationer där Folkpartiet finns med.