Herr talman! Kulturutskottets betänkande nr 8 be-
handlar motioner om radio och TV som lämnades in i
samband med allmänna motionstiden år 1999. Jag ska
ta upp de frågor där kristdemokraterna ensamma eller
tillsammans med andra partier inte är nöjda med
utskottets majoritetstext och där vi alltså har reserve-
rat oss.
Public service-verksamheten har en viktig uppgift
att fylla i ett demokratiskt samhälle både när det gäl-
ler bildning och underhållning. Sveriges Radio, Sve-
riges Television och Utbildningsradion är kulturins-
titutioner med ansvar för ett både brett och kvalitativt
högtstående utbud som vänder sig till hela befolk-
ningen. Public service brukar översättas med radio
och TV i allmänhetens tjänst. Det är förpliktigande. I
allmänheten ingår också de som har en fuktionsned-
sättning som gör att de inte kan ta del av utbudet om
inte särskilda åtgärder vidtas. Under ett antal år har
den här frågan varit uppe i riksdagen, och varje gång
sägs att möjligheten för funktionshindrade att ta del
av programmen nu måste förbättras.
Utvecklingen har visserligen inte stått still, men
det går alldeles för långsamt. Tekniken utvecklas med
gigantiskt hastighet, och nya tjänster tillkommer hela
tiden. Att utnyttja den tekniken för att hjälpa männi-
skor med funktionshinder borde vara en självklarhet.
Hörselskadade, döva, synskadade och blinda borde
med teknikens hjälp kunna få tillgång till textremsa
på samtliga inspelade TV-program respektive någon
form av ljudkanal där textremsan läses upp samtidigt
som programmet visas. Försök pågår redan utanför
SVT, och responsen är mycket stor. I direktsända
program, t.ex. gudstjänster och underhållningspro-
gram, borde också teckentolkning kunna förekomma
betydligt oftare än i dag.
En absolut förutsättning för ett förnyat sändnings-
tillstånd för SVT måste vara att tillgängligheten utök-
as avsevärt för både synskadade och hörselskadade.
Nu pågår förberedelserna inför det nya avtalet, och då
är rätta tiden att arbeta också med de här frågorna.
Därför borde det ha framgått av direktiven till den
särskilde utredare som nu förbereder arbetet med det
nya avtalet att han ska ta fram ett underlag som gör
det möjligt att fastlägga vilka krav som ska ställas för
att det ska bli möjligt att förbättra tillgängligheten för
hörsel- och synskadade. Så är inte fallet, och jag
yrkar därför bifall till reservationerna 5 och 6, som är
gemensamma för Kristdemokraterna, Moderaterna,
Centerpartiet och Folkpartiet och som kräver att rege-
ringen ska ge ett tilläggsdirektiv till den särskilde
utredaren med det innehållet.
Herr talman! De senaste veckorna har pornografin
i kabelkanalerna debatterats. Kristdemokraterna har i
samband med den debatten dels krävt att regeringen
ska pröva om kopplerilagen går att använda för att
komma åt dem som profiterar på pornografin, som ju
är en form av prostitution, dels begärt att en utredning
tillsätts som kartlägger pornografibranschens distri-
butionsvägar för att om möjligt kunna förhindra den
här typen av sexualiserat våld i kabelkanalerna. Dessa
programföretags verksamhet ligger utanför vårt be-
redningsområde, men det hindrar inte att vi kan ha
synpunkter på dem.
Public service-TV kommer dessbättre inte ens i
närheten av kabelkanalernas utbud när det gäller
sexualiserat våld. Även när det gäller antalet övriga
våldsinslag står de kanalerna i en klass för sig. Jämfö-
relser visar att det förekommer betydligt mindre våld
i Sveriges Television än i övriga kanaler. Det är bra.
Men eftersom riksdagen har ett särskilt ansvar för just
de kanalerna är det ändå befogat att ha mycket högt
ställda krav på dem.
Som redovisas i utskottstexten har Sveriges Tele-
vision en till stora delar ansvarsfull och genomtänkt
policy för skildringar av våld, men till viss del är den
otydlig. I första punkten sägs att grova våldsskild-
ringar utan konstnärligt eller socialt värde inte ska
visas. I nästa punkt sägs att fiktionsprogram som
innehåller grova våldsskildringar inte ska placeras
före klockan 21.00 för att barnen ska skyddas från att
se dem.
Man utgår alltså från att även grova våldsskild-
ringar får visas. Hur kommer man fram till att de
grova våldsskildringarna har ett konstnärligt eller
socialt värde som gör det motiverat att visa dem?
Vilka avvägningar görs med hänsyn till mediets ge-
nomslagskraft? Eftersom det hela tiden finns grövre
våldsskildringar att jämföra med att risken stor att
tröskeln för vad som ska anses motiverat hela tiden
sänks. Man är ju jämförelsevis ändå bäst i klassen.
Många tittare, inte minst föräldrar, anser att våldsut-
budet är för stort också i Sveriges Television.
Ett allt större ansvar läggs också på föräldrar och
andra vuxna när det gäller att sovra i TV-utbudet.
Riksdagen försöker på olika sätt att underlätta för
dem att ta sitt ansvar. Bestämmelsen i radio- och TV-
lagen som anger att en ljudsignal ska varna för pro-
gram som innehåller våld har kommit till just för att
hjälpa föräldrarna. Sveriges Televisions direktion har
emellertid beslutat att inte tillämpa den regeln utan
varnar i stället muntligt vid påannonseringen av pro-
grammet. Tyvärr är det nog inte lika effektivt, efter-
som det förutsätter att man sitter framför TV:n och
lyssnar på påannonseringen. En ljudsignal kan där-
emot dra uppmärksamheten till sig även om man inte
befinner sig alldeles i närheten. Vi förväntar oss
självklart att Sveriges Television följer radio- och
TV-lagen också i det här avseendet.
Det behövs mer forskning när det gäller våldskild-
ringars påverkan på barn och ungdomar. Hittills har
forskningen mest inriktats på medievåldets effekter
på barns och ungdomars aggression eller våldsamma
beteende. Men en lika viktig fråga är hur deras för-
måga till empati påverkas. Det vet vi i dag ingenting
om. Nordicom, Nordiskt Informationscenter för Me-
die- och kommunikationsforskning, har sammanfattat
resultaten av den hittills genomförda forskningen på
området. Sammanfattningen avslutas på följande sätt:
Med de nämnda exemplen på oönskade inflytanden -
imitation, rädsla, felaktiga föreställningar och till-
vänjning - förstår vi också att alla på det ena eller
andra sättet är negativt påverkade av medievåldet.
Mot den bakgrunden anser vi kristdemokrater -
och det framgår i reservation 7 - att det i det nya
sändningstillståndet för SVT ska framgå att våldsin-
slagen i SVT bör minska ytterligare. Kvaliteten ska
inte bara mätas i förhållande till kabelkanalernas och
andra mediers utbud. Det är i public service-
kanalerna standarden ska sättas.
Herr talman! I det här sammanhanget vill jag ock-
så ta upp Våldsskildringsrådets verksamhet. Rådet är
i dag en kommitté som inte är tillräckligt känd av
allmänheten. Det har på egen begäran efterfrågat en
översyn av sin organisation och sammansättning för
att på ett bättre sätt kunna leva upp till sin viktiga
uppgift att motverka skadliga våldsskildringar i rörli-
ga bilder. Bl.a. behövs ett bättre samarbete med en-
skilda, organisationer och andra som engagerar sig i
den här frågan. En begäran om översyn har legat på
regeringens bord i drygt ett år, och vi kristdemokrater
anser i reservation 9 att den måste skyndas på. Ett
effektivt våldsskildringsråd kan medverka till att
trenden mot allt grövre medievåld motverkas.