Fru talman! Jag kan hålla med om det mesta som
de två föregående talarna har sagt. Detta är verkligen
en fråga som en gång för alla borde avgöras. Historis-
ka arrenden är en gammal förlegad företeelse. Det är
på något sätt en modern variant av livegna torpare.
Det är en företeelse som det är dags att avskaffa.
Jag tänker upprepa vad som avses med historiska
arrenden. Det är jordbruksarrenden och boendearren-
den som innehafts av arrendatorn till huvuddel i minst
40 år och sedan 1900 inte varaktigt har brukats av
jordägaren. Dessa arrendatorer har investerat tid,
känslor och pengar i sina arrenden. De har i dag ingen
garanterad rätt att köpa sina arrenden från jordägarna.
Om man, ensam eller inom familjen, har brukat ett
jordbruk i över 40 år, om man har investerat för att
utveckla sitt arrende och sitt boende, om man är den
som har tagit den ekonomiska risken, vilket man är,
och om jordägaren inte varaktigt har brukat arrendet
sedan 1900, borde arrendatorn ha en rätt att köpa
detta arrende. Detta borde vara en självklarhet i da-
gens Sverige. Jag är övertygad om att om man skulle
fråga det svenska folket skulle de med bred majoritet
tycka att det är det moraliskt rätta. Vi kan inte hålla
liv i ett gammalt feodalt system, ett system som dess-
utom väldigt grovt missgynnar landsbygdens utveck-
ling.
På senare år har vi haft den största omflyttningen
på många år av folk från landsbygden till storstäderna
Stockholm, Göteborg och Malmö. Det har inte skett
av egen fri vilja. Alla på landsbygden vill inte plöts-
ligt flytta in till storstäderna. Det har skett på grund av
den politik som förs i dag som missgynnar landsbyg-
den. De historiska arrendena är en del av denna poli-
tik.
Att stödja en friköpsrätt av de historiska arrendena
skulle även gynna småföretagsamheten och männi-
skors vilja att satsa på utveckling. I dag är det många
arrendatorer som hämmas på grund av att det inte
finns en friköpsrätt. De känner inte att de vågar satsa
och investera pengar när de inte vet hur framtiden
kommer att se ut.
Dessutom är detta, som föregående talare också
har sagt, en demokratifråga. Skall vi behålla ett sys-
tem bara för att det är ett gammalt arv? Om man
skulle börja om från början i dag, tror jag inte att vi
skulle införa ett sådant system med historiska arren-
den.
Friköpsrätt för historiska arrenden är alltså något
som jag tycker är positivt på många sätt för Sverige i
dagens situation. Det är en demokratifråga, och det
skulle främja en levande landsbygd. Jag yrkar också
bifall till reservationen.