Herr talman! Det är en intressant redogörelse från
Birgitta Carlsson. Den visar att hon inte riktigt har satt
sig in i diskussionen. Det är riktigt att siffran 40 %
arrenderad mark stämmer för utarrendering och inar-
rendering. Men det är inte den frågan vi diskuterar i
dag, Birgitta Carlsson.
Vi diskuterar de historiska arrendena. De har ett
helt annat perspektiv. Jag beskrev detta i mitt tidigare
inlägg. Om jag inte var helt klar i min argumentation i
det sammanhanget, vill jag hänvisa till hur det gick till
på 1700-talet när man kom hem efter gjorda krigsin-
satser och fick tillgång till marken. Dessa marker har
sedan till stora delar varit utarrenderade i generation
efter generation över århundraden.
Den grupp vi diskuterar är de som har arrenderat i
generationer sedan år 1900. Det är den gruppen vi
diskuterar, Birgitta Carlsson. Det är för den gruppen,
efter alla insatser kontra jordägandeintresset, som ett
bifall till vår reservation skulle ge möjligheter till en
öppning.
Detta bygger på rätt till friköp av fädernejord, där
generationer har skapat viktiga tillgångar.
Kyrkan och Domänverket har börjat visa vägen.
Det skulle vara bra om de jordägare som sitter på
historiska arrenden kunde titta litet grand på detta och
ta till vara på vad detta betyder. Kyrkan har gått före.
Nu väntar vi bara på jordägarna. Tyvärr måste vi
vänta på Birgitta Carlsson också.
Bland hennes partivänner finns det många som i
flera år har motionerat om dessa frågor. T.o.m. gamle
utskottsordföranden Einar Larsson i Borrby kunde
denna fråga väl. Jag gratulerar Birgitta Carlsson om
hon tar till vara på de förslag som Einar Larsson lade
fram i frågan.