Fru talman! Äganderätt är viktig. Medborgarrätt är
minst lika viktig. Äganderätt är silver. Medborgarrätt
är guld. Äganderätt måste bygga på medborgarrätt.
I århundraden har befolkningen under de s.k. his-
toriska arrendena förvägrats rätten att äga sin jord.
Det är den rätten som den vill ha. De tvingades tidiga-
re till flera hundra årliga dagsverken, körslor och
avgifter till adliga slottsherrar. De som inte orkade
blev i många fall vräkta från sina hem och från den
jord som de i generationer brukat. De fortfarande i
många avseenden livegna torparna till de kvarvarande
godsen har i många fall genom dagsverken och genom
erlagda arrendeavgifter i själva verket betalat sitt
arrendeställe många gånger om.
Att avskaffa denna sista rest av ett feodalt system
måste ses som ett led i en politik för ökad social och
ekonomisk rättvisa och ett fullgörande av samhällets
plikt att se till att medborgarna i alla delar av landet
ges rätt till självständighet och frigörelse från ett helt
tidsfrämmande förmynderi.
En lag om friköpsrätt för jordbrukarbefolkningen
under de historiskt betingade ägarsystemen kränker
ingen enskild äganderätt till någon jord som någon
ägare aktivt brukat, bebott eller är beroende av för sin
utkomst. Det är inte korrekt att påstå att det skulle
vara kränkande för äganderätten att införa en friköps-
rätt.
Det går inte att på saklig grund åberopa Europa-
konventionens egendomsskydd så länge detta inte är
prövat. Det fanns en möjlighet för lagutskottet att
hantera det här ärendet på ungefär samma sätt som
den fråga som gällde kärnkraften, men det har man
inte gjort. Så länge man inte har gjort det står ord mot
ord. Vi som säger att detta inte strider mot Europa-
konventionen har lika rätt som de som menar motsat-
sen. Pröva detta så får vi se!
Det historiska arrendejordägarsystemet har, sär-
skilt under fideikommissen, hämmat landsbygdens
utveckling. Jag kan notera vad lagutskottet skrev
redan 1982, då en motion av samma innebörd behand-
lades. Utskottet framhöll att det ville peka på att en
friköpsrätt ligger i linje med den jordbrukspolitiska
målsättningen att ägande och brukande av jordbruks-
mark bör vara förenade. Det fanns enligt utskottets
mening starka skäl som talade för att en friköpsrätt till
historiska arrenden borde införas.
Detta borde väl åtminstone i någon mån oroa en
och annan centerpartist eller anhängare av devisen
"hela landet skall leva". Det är märkligt att detta
skulle vara inaktuellt 15 år senare. Man hävdar i olika
sammanhang att vi skall försöka minska arrendedelen
och få fler och fler bönder att äga sin jord. Man har
möjlighet att visa denna inställning genom att stödja
reservationen.
Bakom det historiska beslutet den 30 november
1989 stod en mycket stor riksdagsmajoritet. En ut-
redning har sedan också klart slagit fast att en friköps-
rätt är fullt möjlig att genomföra.
Sedan riksdagen senast behandlade den här frågan
har överenskommelser i vissa fall träffats mellan
godsägare och arrendatorer om friköp av arrenden,
bl.a. på godset Trolle-Ljungby i Skåne och Blekinge.
Samtidigt fortsätter Domänverket och kyrkan att visa
en positiv inställning till friköp. Det innebär att dis-
krimineringen mot den grupp av kvarstående arrenda-
torer som i generationer kämpat för att friköpa sina
gårdar och fortfarande ser friköp som en livsuppgift
framstår som allt klarare.
Det är helt enkelt ett godtycke som avgör om fri-
köp på frivillig väg skall godtas eller inte. På godset
Koberg i Västergötland finns i dag bara ett fåtal ar-
rendatorer som berörs av friköp, men deras sakliga
och moraliska skäl för att få till stånd ett friköp är
desto starkare. Flera arrendatorer har förklarat sig
villiga att acceptera en minimilösning innebärande att
friköpet endast skall omfatta byggnader - för vilka
man i regel svarat för praktiskt taget hela investe-
ringskostnaden själv - och omkringliggande tomt.
Det handlar således om mycket måttfulla krav. Vi
motionärer tog när vi väckte vår motion ett nytt grepp
genom att begränsa förslaget till fall som är särskilt
starka. I en utredning skulle man kunna sakpröva om
det här är förenligt med Europakonventionens egen-
domsskydd. Det är praktiskt fullt möjligt att göra
detta i ett sammanhang.
Det är synnerligen beklagligt att lagutskottet inte
har kunnat gå med på ett så måttfullt krav. Man har
inte gjort någon förnyad sakprövning. Man har egent-
ligen inte tagit ställning till det nya förslaget. Det
gäller en historisk skamfläck, som Sveriges riksdag en
gång för alla borde tvätta bort.
Jag yrkar, fru talman, bifall till reservationen.