Herr talman! Jag måste nog förlänga debatten litet
grand. Birgitta Carlsson införde nämligen en ny vi-
sion i den här frågan som var mycket intressant. Hon
sade att arrendepriset är så lågt att det inte täcker
räntan på priset på gården i vissa fall. Det var mycket
intressant ur perspektivet historiska arrenden.
Återigen konstaterar jag att Birgitta Carlsson inte
har satt sig in i vad vi diskuterar i dag. Vi diskuterar
historiska arrenden, som givetvis har en prissättning
beroende av den insats som gjordes under 1700-talet,
när det gjordes olika insatser på internationell mark.
Det är alltså icke något pris.
Skulle det vara så att man har någon annan kost-
nad på denna gård, Birgitta Carlsson, är det investe-
ringarna. Det vi diskuterar i dag är investeringar på
gården, och i samtliga av de fallen görs de ju av ar-
rendatorn. Det är av denna anledning som arrendato-
rerna skall ha ett bättre skydd och bättre förutsätt-
ningar att driva jordbruk på historiska arrenden och få
friköpsrätt. Där är den stora skillnaden. Arrendatorer-
na har tagit på sig hela kostnadsbiten. Så är läget.
Birgitta Carlsson säger att det är för låga arren-
depriser, att det skulle vara bättre att ha ränteintäkter i
stället, för de skulle vara högre. Skulle det ha varit så
hade det varit ett utmärkt argument. Då tycker jag att
Birgitta Carlsson och jag skall åka ut i landet och
säga: Kära markägare, sälj omgående alla historiska
arrenden och sätt in pengarna på banken så får ni
större intäkter och då får arrendatorerna i framtiden
äga sina historiska arrenden. Skall vi börja resan
redan i morgon? Jag hälsar Birgitta Carlsson väl-
kommen nere i Skåne!