Fru talman! Anita Persson säger att efter en viss
tid kommer nog den här frågan att lösas, bara vi vän-
tar på den tiden.
Ja, mina vänner, vi går nu in i 2000-talet och de
här arrendena bildades på 1700-talet, så nog kan vi
konstatera i dagens debatt att man har tagit en viss tid
på sig. Men jag utgår ändå från att en modern svensk
riksdag i slutet av 1900-talet kan ta bort det som finns
kvar av 1700-talets förlegade sätt att tänka.
Jag tycker också att man skall lägga ett jordbruks-
politiskt perspektiv på frågan. Ett effektivt jordbruk
förutsätter att man kan driva det på ett sätt som gagnar
bygden och näringen och som också gagnar konsu-
menterna, så att vi får den bästa möjliga produktionen
ur svenskt jordbruk. Gårdarna ligger på ett av de bästa
tillväxtområdena med högsta bonitet i såväl skogs-
som jordbrukssektorn. Men med det system som vi i
dag utnyttjar begränsar man möjligheten till ett effek-
tivt jordbruk. De här personerna gör en mycket kraftig
och bra insats, men som arrendatorer har de inte möj-
lighet att göra det fullt ut så som de skulle kunna göra.
Därför ser jag det här ur ett rättsperspektiv. Men
givetvis är det också viktigt ur ett konsumentperspek-
tiv, och jag vill gärna säga till Anita Persson, som
även är ansvarig för en del av konsumentpolitiken
som lagutskottets vice ordförande, att det också finns
ett intresse ur konsumenternas perspektiv att få de
bästa varorna. Och det skulle dessa mycket goda och
duktiga arrendatorer kunna ge oss som konsumenter i
det framtida svenska hushållet.