Fru talman! Inge Carlsson avslutade med att säga
att det är fråga om mycket tyckande. Jag kan inte
säga att det är mycket tyckande. Det ligger mycket
forskning bakom. Det finns forskning över hela värl-
den. Man kan ta fram 100 forskningsrapporter som
visar på eventuella hälsorisker.
När jag arbetade som strålskyddsingenjör jobbade
jag också med cancerbehandling - lite som det Inge
Carlsson berörde här. Omkring 1945 bestrålades
bebisar som hade hemangiom - dessa märken. De
bestrålades med lite röntgenstrålning, och det sades
vara helt ofarligt. 20 år senare, när jag arbetade med
dessa frågor, kom barnen tillbaka och uppvisade
cancer.
Man ska vara väldigt försiktig när man säger att
ingenting kommer att hända. Man ska inte vara så
tvärsäker på att detta inte är farligt. Det behöver inte
vara väldigt farligt, men det visar sig först efter
många år.
Jag nämnde bl.a. Stewartkommissionen i England.
De har tagit ett bra grepp om detta, och de har använt
sig av oberoende experter och gått ut med rekom-
mendationer om försiktighet vad gäller bl.a. barn och
ungdom. USA har ett mycket lägre gränsvärde än vad
vi har, 0,8 i SAR-värde, dvs. watt per kilo. Varför ska
vi inte ha det värdet?