Fru talman! På nyheterna i går kunde vi höra hur
den nya generationens mobiltelefoner behöver ett
underlag på ca 60 000 basstationer eller master. Des-
sa behöver alltså byggas och sättas upp i Sverige. Det
nya UMTS-systemet kräver fyra gånger så många
basstationer som det nuvarande. På Gotland erfordras
800 basstationer.
Det ligger en motsats i att vi behöver ha en fram-
förhållning för att mota Olle i grind när det gäller
försiktighetsprincipen för den elektromagnetiska
strålning som kommer från masterna och det ökade
antalet mobiltelefoner, som ökar sin strålning om det
finns för få basstationer.
Jag är i dag glad, fru talman, att miljö- och jord-
bruksutskottet har behandlat mina motioner så nog-
grant, även om jag inte håller med om bedömningen
av avslagsyrkandena.
Under de år som jag har skrivit motioner om mo-
biltelefoner har användningen ökat explosionsartat.
När jag skrev för första gången, under den allmänna
motionstiden 1995, såldes det 23 000 abonnemang
under de tre första månaderna av året. Det var lika
mycket som under hela 1993. Denna utveckling av
antalet abonnemang tyckte jag var anmärkningsvärd
på grund av den strålning som mobiltelefoner utsönd-
rar och på grund av att de s.k. SAR-värdena skulle
öka i samhället.
Jag har arbetat som strålskyddsingenjör innan jag
inledde mitt riksdagsarbete, och jag har då arbetat
med lågdosstrålning. Jag reagerade därför på de öka-
de antal abonnemang som såldes. Ökningen har varit
exponentiell och kraftig. Nu ligger försäljningen på
nära sex miljoner. Telefonbolagen räknar med att nio
personer av tio har mobiltelefon i Sverige.
Gränsvärdena är satta för en användning under en
till två minuter. Knappast någon i dag pratar under så
kort tid. Jag har sett människor sitta och prata i 30
minuter, och då ökar naturligtvis exponeringen och de
upptagna SAR-värdena.
Fru talman! Försiktighetsprincipen är viktig i så-
dana här sammanhang. Det är alltid svårt att förutse
vad påverkan under lång tid kan innebär. Därför bör
försiktighet gälla.
Sverige har en undantagsklausul som innebär att
mobiltelefoner med en uteffekt på mindre än 7 watt
inte behöver kontrolleras. Denna klausul bör försvin-
na, bl.a. på grund av att ett så stort antal olika mobil-
telefoner kommer ut på marknaden och ökar SAR-
värdena. Utskottet skriver också om detta. Forskare
på mobiltelefoner tycker att den slopade gränsen för
kontroll ska antas.
Visst har mobiltelefoner gjort att bl.a. olycksfalls-
arbete har kunnat underlättas. Sjöolyckor, speciellt
med småbåtar, har kunnat minskas på grund av att
mobiltelefoner funnits ombord. Antalet utryckningar
av sjöräddningen har också minskat. Så visst är mo-
biltelefonen till nytta.
Självklart är det här mycket positivt, men det un-
dantar inte det faktum att mobiltelefontillverkare
måste se till att designa telefonerna med en antenn
som inte utsätter människokroppen för uppvärmning
eller förse telefonerna med s.k. hands free och där-
med minska strålningsrisken. Men det är ju en strål-
ningsrisk även med hands free i och med att det är
strålning från själva sladden. Därför bör man lägga
mobiltelefonen på bordet framför sig och absolut inte
sätta den på höften och i närheten av midjan, för där
har vi fler vattenmolekyler som suger upp strålning-
en. Man ska alltså se till att de används på ett vettigt
sätt.
Vi vet också att det är strålning från hela höljet på
en mobiltelefon. T.ex. på Nokias mobiltelefoner, som
inte har några antenner, är det strålning från hela
höljet. När man nu minimerar telefonerna ökar fak-
tiskt strålningen. Det är klart att detta med designen
och Ericsson är bra, men det kan öka strålningen från
mobiltelefonerna.
Jag har talat om att man borde ha en varningstext
som varnar för att prata alltför länge i en mobiltelefon
och att det kanske skulle hjälpa till att minska utsatt-
heten. Det finns ju forskning som visar på risker.
Fru talman! Den strålning som tas upp av kropp-
svävnaden benämns SAR-värde, som vi hörde här
innan av Sven Bergström. Dessa värden testas av
telefontillverkarna men de görs inte officiella, och det
har jag påpekat i min motion.
I USA har man lagstiftat om att SAR-värdena
måste redovisas. EU kommer också med en liknande
rekommendation. Jag förväntar mig att också Sverige
antar den snart, och det är bra.
SAR-värdet är ett tidsmedelvärde. Man mäter
värdet på tio gram kroppsvävnad som under sex mi-
nuter har utsatts för strålning från en mobiltelefon. Vi
har gränsvärdet 2 watt per kilo.
Utgångsvärdet för gränsen har satts efter under-
sökningar med kaniner som blev exponerade för
mikrovågsstrålning och som fick grumlade linser.
Detta är alltså en säkerhetsmarginal för att man inte
ska få grumlade linser, men det påvisar inget vad
gäller nervpåverkan. Det är faktiskt ett rimligt krav
att öppenhet visas från tillverkarna.
När det gäller märkning vill jag ha en varningstext
för alltför flitigt pratande i mobiltelefon. TCO ska nu
märka mobiltelefoner som kan komma redan till
hösten. De ska märkas inom tre områden: ekologi,
ergonomi och strålning. Forskaren på Chalmers,
Hamnerius, deltar. Man ska titta på 20 olika modeller
av mobiltelefoner. När det gäller ekologi och ergo-
nomi får materialet i mobiltelefonerna inte innehålla
bly, kvicksilver eller bromerade flamskyddsmedel.
Men vi pratar ju i dag om immissioner, och det är det
tredje kriteriet. Man kommer att säga att strålningsef-
fekten ska vara max 0,8 watt per kilo, alltså inte 2
watt per kilo. Det är ett värde som myndigheterna i
USA har som gränsvärde, och det är inte vettigt att vi
ska ha ett högre gränsvärde.
Om man sätter SAR-värdet till 0,8 watt tar man
bort de mobiltelefoner som ger mest strålning. T.ex.
Siemens visade sig ha 2,64 som SAR-värde, vilket är
ett väldigt högt värde.
Den forskning som Kjell Hansson-Mild utförde på
11 000 personer, och det var den största i sitt slag i
världen, visade på symtom som trötthet, koncentra-
tionsproblem och den värme som många känner. Det
visar att det är väldigt viktigt med ytterligare forsk-
ning.
Fru talman! Barn är mer känsliga för mikrovågor.
Barn absorberar mikrovågor 3,3 gånger mer än en
vuxen. I Australien bl.a. är man orolig för detta fak-
tum. Man vill inte ha sändare till mobiltelefoner nära
barndaghem. Barn och ungdomar har ju inte vuxit
färdigt, och ben- och nervvävnad påverkas kraftigare
än hos en vuxen.
I England har man tillsatt den s.k. Stewartkom-
missionen som tillförts 100 miljoner. Det är en obe-
roende expertpanel som flera experter är med i. I
England rekommenderar man allmänhet och föräld-
rar att inte låta barn använda mobiltelefoner i onödan
och mobiltillverkare att inte rikta sig till barn som
målgrupp. Det har ju tyvärr både Ericsson och Nokia
gjort. Bl.a. rekommenderar man att sändare till mo-
biltelefoner inte ska sättas upp nära skolor. Varningen
gäller barn och ungdomar under 16 år.
De tre Lundaforskarna Salford, Brun och Persson
visade 1999 visade att de höga strålningsnivåerna kan
öppna de s.k. blod-järn-barriären som vi människor
har. Hjärnan kan släppa in proteiner som i framtiden
kan orsaka både alzheimer och MS.
Forskaren Hamnerius, som jag nämnde, har i Gö-
teborgs centrum uppmätt ett medelvärde på 0,8 mil-
liwatt per kvadratmeter vid basstationer. I centrum av
storstäder är ju strålningen från basstationer mycket
högre. På landsbygden är medelvärdet 0,002 milliwatt
per kvadratmeter.
Det står i betänkandet att det är betydligt mer
strålning från TV- och radiomaster. Men i Göteborgs
centrum utgör strålningen från radio- och TV-master
36 %, medan strålningen från basstationer och mo-
biltelefoner står för 62 %. Bara mobiltelefoner står
för 10 % av strålningen.
I början på 90-talet fanns inte basstationernas till-
skott till bakgrundsstrålningen. Bakgrundsstrålningen
från basstationer kan man aldrig värja sig mot, medan
man själv väljer om man vill utsätta sig för mobiltele-
fonstrålningen.
Jag har också tagit upp den höga strålningen från
mobiltelefoner i bilar. Även om bilen har glasfönster
verkar den som en Faradays bur. Man har uppmätt
mer än 100 volt per meter i fältstyrka fem centimeter
från mobiltelefonantennen vid förarplatsen. I ut-
skottstexten säger man att det visserligen är hög strål-
ning i en bil men att den aldrig överstiger gränsvär-
det. Men det gör den faktiskt, därför att gränsvärdet
ligger på 41 volt per meter, och här har man uppmätt
långt över 100 volt per meter.
Skulle man i stället sätta upp en yttre antenn på
bilens tak minskar strålningen till 0,75 volt per meter.
På samma sätt utsätts passagerarna för strålning, mest
den som sitter bredvid föraren men även de som sitter
i baksätet. En antenn på taket skulle även minska den
strålning som de utsätts för.
Som jag skriver i min motion korsas vi av en mas-
sa vågräta fält från elektronisk utrustning, från mo-
biltelefoner och från digital-TV-satelliter. Jag har
flera gånger liknat detta vid en enorm mikrovågsugn.
Vi människor ingår i ett gigantiskt jätteexperiment.
Vi vet inte vad detta kommer att innebära så små-
ningom. Vi vet att man letar efter nya frekvenser hela
tiden, men forskningen styrker att man inte hittar
dessa.
Värmen i hjärnan ökar ju när man talar i en mo-
biltelefon. Då kan man svara så här: Hej, jag kan inte
ta emot ditt samtal just nu eftersom min hjärna kokar.
Men lämna namn och telefonnummer så återkommer
jag så snart jag coolat ned lite. Så stod det i en ung-
domstidning.
Med detta vill jag yrka bifall till reservationerna
nr 3 och nr 4 i betänkandet och avsluta med att önska
att vi alla kan se framåt och ta åt oss nya tekniker
men med en viss försiktighet vad gäller liv och hälsa.