Icke joniserande strålning m.m.

Fru talman! I det här betänkandet behandlas 23

motionsyrkanden från den allmänna motionstiden år

2000 om icke joniserande strålning m.m. Det är första

gången som vi i miljö- och jordbruksutskottet debat-

terar dessa frågor. I motionerna yrkas i första hand

om eventuella hälsorisker förenade med de högfre-

kventa fält som alstras vid användning av mobiltele-

foner och strålningsförhållanden kring basstationer.

Vidare berörs exponeringen för lågfrekventa

elektriska och magnetiska fält som uppstår vid över-

föring och användning av elektrisk energi och risker-

na med UV-strålning samt forskningsfrågor.

Fru talman! Man kan säga att strålning är både på

gott och ont. Människan har alltid utsatts för strålning

- från världsrymden, solen, marken och från naturligt

radioaktiva ämnen i sin egen kropp. Men det är först

under det senaste århundradet som vi har börjat förstå

vad strålning är och vilka former av strålning som vi

utsätts för. Samtidigt har nya strålkällor tillkommit.

Strålningen har alltid medfört både nytta och risker. I

många fall utnyttjas den till att göra nytta. I andra fall

är den en oönskad biprodukt från olika verksamheter.

Solstrålningen är en förutsättning för livet på jor-

den. Upptäckten av röntgenstrålningen och radioakti-

viteten för hundra år sedan innebar en revolution

inom medicinen, där röntgenstrålning och radioaktiva

ämnen alltsedan dess är ovärderliga för att utreda och

behandla sjukdomar. Det finns också otaliga använd-

ningar inom teknik, industri och forskning där strål-

ningens egenskaper gör nytta.

Kunskapen om strålningens risker har ökat med

åren. I början av 1900-talet oroade man sig framför

allt för svårläkta sår på händerna och för att benmär-

gen förstördes hos läkare och sköterskor som arbeta-

de med röntgenstrålning. Dessa strålskador berodde

på relativt stora stråldoser som dödade ett stort antal

celler. På 1920-talet insåg man att strålningen också

kan förändra ärftliga egenskaper.

Eftersom skador på enstaka celler är slumpmässi-

ga och det räcker med en förändring i en enda köns-

cell, är det också slumpen som avgör om ett barn till

en bestrålad person ska drabbas av en ärftlig skada.

Under 1950-talet stod det klart att också cancer kan

orsakas av förhållandevis låga stråldoser. Även i detta

fall tycks slumpen avgöra om cancer uppstår hos en

bestrålad individ.

Den internationella strålskyddskommissionen,

vars rekommendationer ligger till grund för lagar och

föreskrifter om strålskydd världen över, bildades i

Stockholm redan 1928. Sverige fick sin första strål-

skyddslag 1941. Sedan dess har all användning av

strålkällor i landet varit föremål för tillsyn av en sär-

skild strålskyddsmyndighet som 1965 fick namnet

Statens strålskyddsinstitut, SSI. Myndigheten är på-

drivande i strålskyddsfrågor, informerar och utbildar,

utfärdar föreskrifter och kontrollerar användningen av

strålning, bedriver och stöder forskning, mäter och

övervakar strålning i miljön och har ständig bered-

skap mot strålningsolyckor.

SSI verkar ständigt för ett gott strålskydd och för

att det i samhället ska finnas en så god kunskap om

strålningen att flertalet kan hantera dess risker på ett

bättre sätt.

Fru talman! I reservation 1 av Folkpartiet krävs att

en ny tillsynsmyndighet måste utses för kontroll av

strålningsvärdena. Jag yrkar avslag på reservationen

och jag vill fråga Folkpartiet en sak. Ni var ju positi-

va till tillkomsten av SSI 1965, som bl.a. fick uppdra-

get att utfärda föreskrifter och att kontrollera använd-

ningen av strålning.

Bortsett från Folkpartiet tycker övriga partier att

SSI gör ett gott arbete. Varför vill Folkpartiet ha en

ny myndighet enbart för att kontrollera att SSI:s före-

skrifter efterföljs? Tror Folkpartiet att det blir effekti-

vare? Tycker Folkpartiet att SSI gör ett dåligt jobb?

Folkpartiet har valt att inte ställa upp och förklara sin

reservation, så de blir oss svaret skyldiga.

Folkpartiet anser vidare i reservation 1 att man

måste aktualisera och ifrågasätta nu gällande gräns-

värden för mobil strålning och omedelbart klargöra

om de behöver skärpas. Vidare anser de att ett gräns-

värde inte är konstant utan måste revideras i takt med

att kunskaperna ökar och sammanhangen förändras.

För oss andra är det självklart att man när nya veten-

skapliga rön framkommer vidtar de åtgärder som är

nödvändiga.

Jag ska motivera mig mer utförligt beträffande

samtliga reservationer i ett sammanhang. Reservatio-

nerna handlar om strålning från mobiltelefoner,

gränsvärden för barn och ungdom, varningstext på

mobiltelefoner och lågfrekventa elektriska och mag-

netiska fält. Det finns två reservationer om forskning

samt informationskampanj om UV-strålning.

Mot bakgrund av den oro som finns bland all-

mänheten för hälsorisker till följd av elektrisk, kom-

munikationsteknisk utrustning som kraftledningar,

mobiltelefoner samt radio- och radarsändare pågår det

i dag ett omfattande internationellt och nationellt

arbete för att klargöra eventuella hälsorisker. Det

vetenskapliga underlaget för gränsvärden eller re-

kommendationer beträffande elektromagnetiska fält

utvärderas och sammanställs av internationella ex-

pertorgan som t.ex. Internationella strålskyddskom-

missionen för icke joniserande strålning, ICNIRP.

Det sker också inom Världshälsoorganisationens,

WHO, s.k. EMF-projekt, Electro Magnetic Fields.

Internationella riktlinjer framtagna av ICNIRP är

baserade på en noggrann analys av all vetenskaplig

litteratur. Det gäller både värme- och icke värmere-

laterade effekter. De erbjuder med stora säkerhets-

marginaler skydd mot alla identifierade faror med

energi från radiofrekventa fält.

Exponeringsnivåerna från en mobiltelefon är för

användaren betydligt högre än de från en basstation

men ligger under internationella riktlinjer. Europeiska

rådets rekommendation den 12 juli 1999 om begräns-

ning av allmänhetens exponering för elektromagne-

tiska fält mellan 0 hertz och 300 gigahertz baseras

helt och hållet på ICNIRP:s bedömningar.

WHO:s EMF-projekt påbörjades år 1996 och är

planerat att slutföras år 2005. Målsättningen är att nå

internationell samsyn när det gäller värdering av

hälsorisker förknippade med elektromagnetiska fält. I

projektet ingår bl.a. kunskapsvärdering, forskningsin-

satser och utveckling av gränsvärden för, samt råd

om, skyddsåtgärder. Till projektet är knutet en rådgi-

vande kommitté bestående av företrädare för de län-

der som stöder projektet, bl.a. Sverige. Aktuella slut-

satser från EMF-projekt innebär sammanfattningsvis

följande: Ingen av de granskningar som nyligen ut-

förts har kommit till slutsatsen att exponering för de

radiofrekventa fälten från mobiltelefoner eller deras

basstationer orsakar några negativa hälsoeffekter. Det

finns dock kunskapsluckor som identifierats för

framtida forskning så att man ska kunna göra bättre

hälsoriskbedömningar.

Det kommer att ta tre till fyra år att slutföra och

utvärdera den forskning om radiofrekventa fält som

krävs samt för att offentliggöra det slutliga resultatet

angående eventuella hälsorisker. I avvaktan på pro-

jektets resultat har WHO utfärdat ett antal rekom-

mendationer. Det gäller bl.a. uppmaning om strikt

efterföljande av gällande internationella och natio-

nella säkerhetsstandarder, regler för lokalisering av

basstationer för mobiltelefoni och åtgärder för att

motverka att mobiltelefoner stör annan elektrisk ut-

rustning.

Rådet för arbetslivsforskning, RALF, numera

Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap,

FAS, har på regeringens uppdrag studerat frågor med

anknytning till icke joniserande strålning från olika

apparater. Den 30 november 2000 redovisade RALF

en forskningsöversikt och utvärdering av såväl svens-

ka som internationella forskningsresultat inom områ-

det elkänslighet och hälsorisker av elektriska och

magnetiska fält. När det gäller mobiltelefoni konsta-

terar RALF bl.a. att den egna användningen av en

telefon i värsta fall, dvs. vid dåliga mottagnings- och

sändningsförhållanden, kan innebära radiofrekventa

fält som leder till exponering som ligger strax under

de grundrestriktioner som ICNIRP och EU rekom-

menderar.

Den normala exponeringen för allmänheten från

källor som basstationer, radio- och TV-sändningar,

andras användning av mobiltelefon i närheten, m.m.

är i jämförelse med detta försumbar. Den samlade

bedömningen av hälsoeffekter vid mobil telekommu-

nikation, baserad på dagens kunskap, är att veten-

skapligt stöd saknas för förekomst av ökad risk för

ohälsa vid användning av mobiltelefon. Dessa eller

liknande slutsatser dras av i princip alla internatio-

nella utredningar och mötesreferat som arbetsgruppen

har tagit del av.

Strålskyddsinstitutet, SSI, som är ansvarig till-

synsmyndighet för elektromagnetiska fält, har inför

utskottet redovisat det aktuella kunskapsläget när det

gäller eventuella risker förenade med mobiltelefoni

m.m. Enligt SSI kan högfrekventa fält, som bl.a.

kommer från radiomaster, mobiltelefoner och mikro-

vågsugnar, ge akuta värmeeffekter och brännskador.

Ingenting tyder på att dessa fält orsakar cancer.

Sammanfattningsvis bedömer SSI att mobiltelefoner

inte utgör någon hälsorisk och att exponeringen från

mobiltelefoner inte överskrider internationellt veder-

tagna gränsvärden.

I detta sammanhang bör även uppmärksammas en

nyligen publicerad dansk rapport om mobiltelefoni

och cancer. Undersökningen är gjord av forskare i

samarbete med Danmarks motsvarighet till Cancer-

fonden, Kræftans Bekæmpelse. Undersökningen visar

inga samband mellan mobiltelefoni och någon form

av cancer.

Jag vill framföra följande. Sverige följer de

gränsvärdesrekommendationer som också stora delar

av EU tillämpar. Dessa rekommendationer om expo-

neringsbegränsningar antogs av Europeiska unionens

råd 1999 och baseras på vad som tidigare har utarbe-

tats inom EU och ICNIRP.

Rekommendationerna omfattar bl.a. en uppma-

ning om att strikt följa gällande internationella och

nationella säkerhetsstandarder. Som jag tidigare har

sagt pågår ett omfattande internationellt och nationellt

arbete för att klarlägga eventuella hälsorisker förena-

de med elektromagnetiska fält, och enligt riksdagens

tidigare uttalade mening bör denna fråga även i fort-

sättningen ägnas stor uppmärksamhet. Med anledning

härav har riksdagen i betänkande 1999/2000:TU9 och

i riksdagsskrivelse 1999/2000:256 anmodat regering-

en att fortsättningsvis lämna en redovisning av de

insatser som görs på området och sin bedömning av

eventuella hälsorisker. I budgetpropositionen för

innevarande år har regeringen lämnat en sådan redo-

görelse till riksdagen, proposition 2000/01:1, Utgifts-

område 22. Med hänvisning till den breda samstäm-

mighet som råder i huvuddelen av forskarvärlden om

att några hälsorisker inte har kunnat påvisas vid an-

vändandet av mobiltelefoner, den omfattande inter-

nationella kompetensuppbyggnad som pågår och

ansvariga myndigheters fortsatta arbete med dessa

frågor, anser utskottsmajoriteten att riksdagen inte nu

bör ta något ytterligare initiativ i frågan. Vad gäller

räckvidden av miljöbalkens s.k. försiktighetsprincip

vill utskottet framhålla att denna princip gäller för all

verksamhet och alla åtgärder som omfattas av balkens

tillämpningsområde.

I den senaste rekommendationen från ICNIRP

sägs uttryckligen att man för gränsvärdena för all-

mänheten använt en säkerhetsfaktor som tar hänsyn

till den särskilda känsligheten hos barn, ungdomar,

sjuka personer och personer under medicinering.

Enligt vad utskottet erfarit kommer mobiltelefon-

tillverkarna att presentera aktuella SAR-värden på

telefonerna när den preliminära standarden, som

hittills använts, blir en officiell standard i Europa.

Enligt uppgift beräknas detta ske under första halv-

året 2001.

Fru talman! När det gäller strålningsförhållanden

kring basstationer framhåller ICNIRP att både mät-

ningar och beräkningar visar att nivåerna för RF-

signaler från basstationer i områden dit allmänheten

har tillträde ligger långt under internationella riktlin-

jer, vanligtvis med en faktor på 100 eller mer. RALF

har efter en genomgång av tillgängliga forskningsre-

sultat och av ett antal internationella utredningar i sin

rapport funnit att fullgott vetenskapligt stöd saknas

för andra åtgärder än dem som innefattas i de re-

kommendationer som utfärdats av ICNIRP och EU.

När det gäller Vänsterpartiets reservation om

forskning framhålls att det behövs en fortsatt forsk-

ning för att vetenskapligt fastställa elöverkänslighet.

I Centerpartiets reservation om forskning fram-

hålls bl.a. att en bred forskning med statlig finansie-

ring bör skyndsamt komma till stånd.

När det gäller frågor om tillämpad forskning kon-

staterar utskottsmajoriteten att riksdagen i tidigare

ställningstaganden har framhållit att man bör avstå

från att göra uttalanden om enstaka forskningsområ-

den fristående från behandlingen av regeringens

forskningsproposition. Det får dessutom anses vara

en uppgift för berörda forskningsråd att inom ramen

för olika forskningsprogram fördela medel till olika

forskningsprojekt. Vi har tidigare i andra forsknings-

angelägna frågor uttalat oss om detta i miljö- och

jordbruksutskottet.

Den forskningsproposition som regeringen har

lagt fram har godkänts av riksdagen. Den ska verka

under tiden 2001-2003.

Fru talman! Det finns också en reservation om

UV-strålningen. Man föreslår en informationskam-

panj inför våren 2001. Där vill jag hänvisa till vad vi

har skrivit i betänkandet och hänvisa till den fråga

som Miljöpartiet tidigare har ställt till miljöministern.

Fru talman! Det är mycket tyckande i motionerna

och reservationerna. Med den kunskap som vi i miljö-

och jordbruksutskottet har inhämtat anser vi att det

måste vara de vetenskapliga rönen som ska utgöra

underlag för våra beslut. Jag anser att reservationerna

är tillgodosedda med de motiveringar som finns i

betänkandet. Jag yrkar avslag på samtliga reservatio-

ner och bifall till förslaget i betänkandet.