Fru talman! Det är klart att man kan vara oroad
över mycket i det svenska samhället över huvud taget
när det gäller oss människor. Men jag känner ingen
särskild oro för exempelvis forskningen, där ni häv-
dar i er motion att det privata näringslivet har för
mycket att säga till om.
Alla de organ som jag hänvisar till - ICNIRP,
WHO, SSI - är dels statliga organ, dels internatio-
nella organ där Sverige är med och bidrar med fors-
kare. Det gäller den mesta forskningen om hälsorisker
inom dessa områden.
Jag tror att Sven Bergström har helt fel om han
tror att det är det privata näringslivet som i första
hand ägnar sina forskningspengar och resurser till det.
Det är faktiskt de statliga organen som bedriver
forskning, de organ som vi i riksdagen har fattat be-
slut om.
Det är till dem vi ger pengar. Vi ger inte några
pengar till näringslivet. Om det vill vara med är det
självklart att det kan vara med. Men det är inte ofta
som det är med om att utvärdera och forska i de ohäl-
sofrågor som kan uppstå.
Det är klart att man kan vara oroad hemma där
man talar i mobiltelefon, lyssnar på radio och ser på
TV osv. De frågorna tog vi upp med SSI. Det menar
att det inte är så farligt och så allvarligt att det kan bli
några hälsorisker.
Däremot kan det vara större risker i en citykärna
där det finns stora master, där polisen har sina system
och räddningstjänsten har sina master, osv. Där kan
det vara en ganska hög frekvens av elkänslighet osv.
Jag är inte oroad när jag är hemma i mitt hem, det
måste jag säga, även om jag äger mobiltelefon, TV
och radio.