Fru talman! I detta betänkande behandlas saker
som berör många människor i landet. Vad vi be-
handlar är frågan om icke joniserande strålning. Den-
na kan vi inte se men det finns vissa som kan för-
nimma den. Den strålning som här behandlas går det
att mäta. Jag tänker då på de högfrekventa fält som
alstras vid användning av mobiltelefoner och även på
strålningsförhållandena kring basstationer och anten-
ner som nu med hög hastighet växer upp i städer och
på landet.
Exempel på icke joniserande strålning är radiovå-
gor, mikrovågsstrålning, infraröd strålning, synligt
ljus och ultraviolett strålning.
Exponering för lågfrekventa elektriska och mag-
netiska fält som uppstår vid överföring och använd-
ning av elektrisk energi behandlas också delvis i det
här betänkandet.
I betänkandet behandlas en motion av Vänster-
partiet där vi bl.a. tar upp frågan om elöverkänslighet
samt forskningen kring denna.
Själv har jag växt upp på en liten bondgård på
landet. Vad jag fick höra från de gamla på gårdarna
runtomkring där jag växte upp var rådet till min pap-
pa att aldrig en längre tid ha djuren tjudrade eller
betande under de kraftledningar som gick över våra
marker. Skälet till det rådet var att deras erfarenhet
var att kvigor som var dräktiga och även kor ofta fick
missfall eller kastade, som det uttrycktes, om djuren
ofta befann sig under eller i närheten av högspän-
ningsledningarna. Det är inte alltid som man ska
kasta bort goda råd från erfarna äldre verklighetsan-
knutna människor. Dessa signaler från de gamla har
jag tagit till mig.
Häromveckan konstaterade även näringsutskottet i
ett betänkande, som då behandlades och som det
fattades beslut om här i kammaren, att forskningsre-
sultaten vad gäller kraftledningar är motstridiga.
Eftersom ett samband mellan kraftledningars magnet-
fält och bl.a. leukemi inte kan uteslutas har Arbe-
tarskyddsstyrelsen, Boverket, Elsäkerhetsverket,
Socialstyrelsen och Statens strålskyddsinstitut i sam-
råd utarbetat en s.k. försiktighetsprincip.
Som ni säkert vet upplever alltfler människor elö-
verkänslighet i varierande grad. Frågan om orsaken
till symtomen och besvären har länge debatterats
livligt men det har ännu inte kunnat ges någon enhet-
lig eller samstämmig förklaring till orsakerna när det
gäller de här besvären. Snarare har det framkommit
att den s.k. vetenskapliga expertisen är mycket splitt-
rad i frågan om elöverkänslighet. Samtidigt upplever
många elöverkänsliga människor sig missförstådda
och utsatta.
Det finns faktiskt elöverkänsliga personer som
ibland måste lämna sina arbeten på grund av omfat-
tande besvär till följd av sin överkänslighet. Frågan
om elöverkänslighet ska kunna klassas som arbets-
skada eller ej ligger inte inom området för detta be-
tänkande och detta utskott, utan den delen - som vi
också har med i vår motion - behandlas i socialför-
säkringsutskottet.
Vi i Vänsterpartiet anser att forskningen om elö-
verkänslighet måste breddas och fördjupas. Det krävs
en allsidig forskning där tekniker, medicinsk kompe-
tens av alla slag och människor som upplever dessa
problem samarbetar. Forskningen måste också inrik-
tas mot att man dokumenterar och utvärderar åtgärder
för rehabilitering och symtomlindring. Det behövs
alltså fortsatt forskning för att vetenskapligt fastställa
elöverkänslighet.
Erfarenheten från andra områden har tyvärr visat
att det är först när det är för sent som samhället reage-
rar och förstår konsekvenserna av exponeringen av ett
nytt ämne eller en ny substans. Vi kommer väl alla
ihåg hur t.ex. tobaksbolagen förr hävdade att rökning
var helt ofarligt för hälsan. De lyckades även få viss
forskning att stödja deras påståenden.
Forskare inom området elektromagnetism är nu-
mera överens om att extremt lågfrekventa elektriska
och magnetiska fält påverkar biologiska system. Den
uppfattningen rådde inte för 10-15 år sedan, utan här
har vi ett exempel på ny kunskap. Reglerna var inte
tillräckligt hårda på 1960- och 1970-talen. För att inte
göra om samma misstag är det befogat med en skärp-
ning av reglerna och med en breddning av forskning-
en.
Vi anser därför att utifrån en samlad bild av män-
niskors vittnesmål och den forskning som hittills har
bedrivits måste dessa frågor om elöverkänslighet tas
på allvar - och vi tar de här frågorna på allvar!
Fru talman! Därmed yrkar jag bifall till reserva-
tion 7.
När det gäller miljöeffekterna av utbyggnaden av
mobiltelenäten har Boverket i januari i år fått i upp-
drag att belysa vilken inverkan den nu planerade
utbyggnaden av mobiltelenäten kan få för främst
natur- och kulturvärden. Det uppdraget ska genomfö-
ras tillsammans med Riksantikvarieämbetet, Natur-
vårdsverket, Post- och telestyrelsen, Glesbygdsverket
och Kommunförbundet. Uppdraget ska redovisas
någon gång i maj månad i år.
Den snabba utvecklingen av mobiltelenätet väcker
naturligtvis frågor om hur en utbyggnad ska hanteras.
Många basstationer placeras på höga master, som
även kan kräva tillstånd enligt både miljöbalken och
plan- och bygglagen. Masterna kan ha effekter på
hälsa och på natur- och kulturvärden beroende på hur
de placeras. Här ska gällande lagar användas. Det är
viktigt att begränsa miljöpåverkan och få en enhetlig
och genomtänkt hantering av ansökningarna. Bover-
ket ska tillsammans med de andra myndigheterna
belysa tänkbara miljökonsekvenser och metoder för
att hantera konflikter mellan utbyggnadsintresset och
andra intressen.
Det är enligt vår syn viktigt att man inte glömmer
bort att miljöbalkens hänsynsregler kan och ska an-
vändas. Vi avvaktar med intresse slutredovisningen
av det uppdrag som Boverket har fått.
Jag vill avsluta med att liksom tidigare yrka bifall
till reservation 7.