Herr talman! Jag önskar att frågan om att Sverige ska gå med i eurosamarbetet skulle vara mer aktuell, men ärligt talat är det väl inte riktigt att Sverige ska gå med som står högst upp på dagordningen vare sig i Sverige eller i euroområdet.
Den viktiga frågan i detta sammanhang i dag är naturligtvis att man löser både de akuta problemen och de mer långsiktiga problemen, men för Sverige är problemet i dag att vi håller på att bli en randstat. De andra länderna fördjupar nu nämligen väldigt snabbt sitt samarbete. Då hamnar vi i en situation där vi har en annan ställning i Europasamarbetet än Finland, de baltiska staterna - de blir snart euromedlemmar, eller om fyra fem år i alla fall - Polen, Tyskland och så vidare.
Det är för mig en mycket oroväckande utveckling att Norden kommer att splittras ytterligare. Tendenserna att andra länder fördjupar sitt samarbete och ställer Sverige utanför tycker jag är en mer akut fråga som vi redan nu har anledning att brottas med till exempel i riksdagens EU-nämnd, Per Bolund.
Sedan kan man också notera att det faktiskt finns en ganska stor enighet, där jag även räknar in Miljöpartiet, om att det är bra med de åtgärder man vidtar i Europa - förändrat regelsystem, skärpt stabilitetspakt, en europeisk termin, skärpta krav på statistik, makroekonomisk övervakning och koordinering och så vidare.
Det är alltså detta som står i fokus på det akuta området. Sedan är det naturligtvis också så att en förklaring till denna kris är att det inte har varit tillräckligt mycket inflytande för marknadsprissättning av skulderna. Man har alltså haft politiskt styrda räntor snarare än marknadsstyrda räntor i alltför stor utsträckning.