Herr talman! Vi har massarbetslöshet i Sverige, och det har vi haft under lång tid. Vi ligger på en arbetslöshetssiffra på 7,5 procent, det vill säga har vi 45 000 fler arbetslösa i dag än vad vi hade 2006. Vi har en sysselsättningsgrad på 65,7 procent, vilket är 0,9 procent lägre än vad det var 2006 och motsvarar 56 000 färre sysselsatta. Vi har en kommunal och offentlig konsumtion som stramas åt.
Vi har en ungdomsarbetslöshet på drygt 22 procent, vilket är 3 procent mer än 2006. Var tredje arbetslös är långtidsarbetslös, och kvinnors sysselsättningsgrad är starkt sjunkande.
Vi har 29 700 människor i tvångsarbete i fas 3 som numera är Sveriges näst största bolag. Dessa 29 700 människor har ungefär 4 000 utbildningar att dela på. Regeringen har dragit ned arbetsmarknadsutbildningarna med 75 procent och komvux med 18 procent.
Jag kommer själv från ett län där det nu är 11,4 procents arbetslöshet.
Detta är Sverige av i dag. Det är ett land där massarbetslöshet har blivit vardagsmat. Det är ett land med en regering som inte inser allvaret utan sparar och stramar åt i den offentliga konsumtionen i en tid då vi i stället skulle behöva samhällsnyttiga investeringar för att få folk i arbete.
Det behövs investeringar. Det finns många eftersatta behov. Inte minst har vi de senaste veckorna läst om äldreomsorgen där det är ständig resursbrist. Vi har också stora barngrupper på fritidshemmen, bostadsbrist och tåg som står stilla. Själv satt jag på en träbänk till halv tre häromnatten för att tåget inte kom i tid.
Detta är också Sverige, Anna Kinberg Batra. Ni har ett ansvar för att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Det ansvaret tar ni inte, vill jag påstå.