Herr talman! Europa är i sönderfall. De landvinningar som arbetarrörelsen har gjort rullas nu snabbt tillbaka: massarbetslöshet, arbetstagare ställs mot arbetstagare, minimilönerna och lönerna sänks liksom pensionerna, kollektivavtal förbjuds, välfärden massakreras med motorsåg. De så kallade värdepappersprodukterna har fler bokstavskombinationer än den gamla sektvänstern. Det är tydligt att kapitalets företrädare passar på i skuggan av finans- och EMU-krisen.
Här hemma har massarbetslösheten blivit vardag, och vi har inkomst- och förmögenhetsskillnader som vid förra seklets början. Samtidigt styr robotar börsen, och kissblöjor är numera värda sin vikt i guld.
Vi kan konstatera att det behövs förändring.
Svenska folket röstade glädjande nog nej till EMU, vilket vi ska vara mycket tacksamma för, när det nu är helt tydligt att det var och är ett ohållbart politiskt projekt som ländernas medborgare betalar ett otroligt högt pris för. Anders Borg kommer säkert snart att skicka ett tackbrev till alla oss som var på nej-sidan.
Sverige ska stå fri från EMU, och de allt hårdare bindningarna till de ekonomiska överstatliga regelverk som nu upprättas ska vi inte vara en del av. Vi bör få ett juridiskt bindande undantag från EMU, och vi bör definitivt inte gå in med pengar i en europeisk bankakut för att rädda banker som spekulerar.
Herr talman! Sveriges finanssektor omsluter 4 ½ gånger vår bnp. Det är den tredje största i Europa. Den är ohållbart stor, och oavsett hur strikt reglerad den är utgör den ett hot mot vår trygghet, vår frihet och den ekonomiska stabiliteten.
Det måste bli ett slut på statens garantier för de systemviktiga bankerna. Genom dem lånar de stora bankerna billigare, blir mindre granskade och får också lättare att leva upp till kapitaltäckningsreglerna. Finansinspektionen har sagt att garantierna innebär ett stöd på 25-30 miljarder kronor per år, det vill säga nästan hälften av banksektorns vinster.
I England har man räknat ut att bankernas traditionella bankverksamhet, det vill säga in- och utlåning till hushåll och små och medelstora företag, utgör endast en till två sjättedelar av deras totala verksamhet. Om de siffrorna översätts till de svenska bankerna utgör 10 000-13 000 miljarder av deras verksamhet ren spekulation, och den spekulationen subventioneras av staten - av dig och mig.
Detta måste få ett slut. Därför måste bankerna genom en lag delas i en del med traditionell verksamhet och en del med spekulation. Då får bankägarna själva stå för sin spekulation och bekosta den. Då skulle vi äntligen få ett slut på att förlusterna socialiseras och vinsterna privatiseras.
Herr talman! Sveriges statsfinanser är bland de starkaste i världen, men regeringen anser sig inte ha råd med ett folk i arbete eller att se till att välfärden förbättras. Massarbetslösheten har blivit vardagsmat i det moderna Sverige.
I kommun efter kommun som jag har besökt de senaste månaderna läggs besparing på besparing, och det är utbildnings- och anställningsstopp i verksamheter som redan har det rätt tufft.
Medan alla landsting och 75 procent av kommunerna beräknas spara pengar nästa år anser regeringen med stöd av Miljöpartiet att det är viktigare att satsa på sänkt krogmoms i stället för att se till att gamla människor har en god omsorg.
Regeringen har slagit in på den enda vägens politik: skattesänkningar, indelning av människor i närande och tärande, ett samhälle där starkast vinner. Och som grädde på moset bjuds riskkapitalbolagen in till dukat bord, där skattepengarna ligger på silverfat. De äldre som vanvårdas får betala priset för kalaset.
Jonas Gardell skrev mycket träffsäkert i Expressen förra veckan:
"Medan vi upprörs över Caremas och Attendos omänsklighet kan vi minnas att det var just det här som svenska folket faktiskt röstade för: sänkta skatter och privatiseringar.
Skammen är naturligtvis Caremas och Attendos.
Men skammen är också vår.
För hur mycket väger en kissblöja?
Väger den mer än en slopad förmögenhetsskatt? Mer än en sänkt restaurangmoms?
Vad är den här girigheten, den här bristen på empati ett tecken på?"
Det är väl en bra fråga att ställa till Anders Borg och högerpartierna: Vad är den här bristen på empati ett tecken på?
Herr talman! På 70-talet var "Dagis åt alla" kvinnorörelsens huvudparoll. Det var en strategisk och insiktsfull prioritering. Det gick lätt att förenas över klassgränserna kring kravet på att slippa välja mellan föräldraskap och en egen arbetsinkomst. Resultatet blev en historisk utbyggnad av barnomsorgen, och den har haft en avgörande betydelse för möjligheterna för oss kvinnor till egen försörjning.
Den fråga kampen handlar om nu och det närmaste decenniet är om vi också ska ha en allmän och skattesubventionerad äldreomsorg. Den är minst lika avgörande för försörjningsmöjligheterna för oss kvinnor som barnomsorgen, men den har av någon anledning inte lyfts fram som den centrala feministiska fråga den faktiskt är.
De skandaler som ständigt upprepas på äldreboendena har en gemensam nämnare, nämligen resursbrist. Att de värsta avarterna hittas i de privata vårdföretagen beror självklart på att ägarna utöver en redan snäv finansiering också ska pressa ut vinst.
Andelen av de äldre över 80 år som får offentlig omsorg har nästan halverats sedan 1980, och de senaste tio åren har antalet anställda i äldreomsorgen minskat med 10 procent, trots att antalet äldre stadigt ökar. Anhöriga, framför allt döttrar, har tagit över allt mer av omsorgen om äldre personer. Ungefär 100 000 personer har tvingats gå ned till deltid eller sluta arbeta helt för att ta hand om äldre anhöriga. Det är framför allt kvinnor mellan 50 och 65 år i arbetaryrken som betalar priset för en otillräcklig äldreomsorg genom utebliven arbetsinkomst.
Otillräcklig äldreomsorg har ett högt pris för oss kvinnor. Men också samhällsekonomin förlorar på en återgång till oavlönat omsorgsarbete i hemmet. Ett räkneexempel från fackförbundet Kommunals aktuella rapport
Hänger din mammas trygghet på dig?
visar att om de ca 100 000 personer som i dag vårdar anhöriga i stället skulle jobba med 20 procent mer i arbetstid skulle staten få in ytterligare 2,3 miljarder mer skatt. Enligt OECD:s beräkningar av den kommande äldreboomens ekonomiska effekter skulle skatteintäkterna från fler arbetande 50-64-åringar bli större än kostnaderna för att erbjuda deras anhöriga äldreomsorg.
De dagsaktuella skandalerna i privata äldreboenden verkar sluta med att vi stävjar de värsta avarterna. Men vi måste bestämma oss för vem som ska ansvara för vår omsorg och trygghet när vi blir gamla och vem som ska betala.
För Vänsterpartiet är det självklart att vi också i framtiden ska finansiera äldreomsorgen solidariskt via skatter och fördela den efter behov, inte efter plånbok. Därför ska alla vinstdrivande bolag i välfärden förbjudas, och vi måste satsa mer på att öka antalet anställda och på bättre arbetsvillkor.
Därför avsätter Vänsterpartiet i sitt budgetförslag sammanlagt 11 miljarder mer än regeringen de kommande tre åren för att förbättra kvaliteten, öka personaltätheten, höja kompetensen och öka tillgängligheten i äldreomsorgen.
Herr talman! Det är dags för ansvarstagande för att fler ska få chansen till ett jobb, ansvarstagande för bättre utbildningsmöjligheter, klimatomställning och ökad ekonomisk jämlikhet. Det är dags att bygga ett Sverige för framtiden med samhällsnyttiga investeringar där jobb och jämlikhet går hand i hand.
Det är helt avgörande för ett lands framtid att folk har ett arbete att gå till och känner sig behövda och att vi tar till vara allas resurser. Samlad forskning visar att ett land med små ekonomiska skillnader utvecklas bättre och att dess folk mår bättre. Det är det Vänsterpartiets budget tar sikte på.
Vi ska vara en ledande industrination. Därför satsar Vänsterpartiet på en hållbar industriproduktion där fokus ligger på minskad materialanvändning, återvinning och minskad energiförbrukning. Vi inrättar en industrifond för produkt- och processutveckling som skapar många nya framtidsjobb.
Sverige behöver en grön omställning för ett bättre klimat och en bättre miljö. Hållbara investeringar behövs som gör Sverige mer energieffektivt och klimatvänligt. Våra satsningar ger minst 5 000 nya jobb under treårsperioden.
Men det är också dags att bygga bort bostadsbristen. Därför inför vi ett investeringsstöd för att öka byggandet av billiga, klimatsmarta hyresrätter. Vi gör en miljardsatsning på att rusta upp miljonprogrammen. Barnens arbetsmiljö och de äldres boenden behöver förbättras. Därför gör vi en stor upprustningssatsning på skolor, förskolor och äldreboenden. Det skapar mellan 10 000 och 20 000 nya jobb och ger samtidigt många människor bättre levnadsvillkor.
I stället för sänkt krogmoms satsar vi på en generationsväxling på arbetsmarknaden. 25 000 jobb skapas genom satsningar på lärlingsanställningar i bristyrken, traineeprogram i offentlig sektor och omsorgsjobb. Samtidigt tas de äldres kompetens till vara genom att de fungerar som handledare. Vi satsar helt enkelt på en generationsväxling på arbetsmarknaden.
Vi föreslår en skolmiljard som riktas särskilt till skolor där behoven är som störst. Vi gör en satsning för att alla ska ha rätt till en gymnasieutbildning. Vi gör också en satsning på fritis genom mindre barngruppsstorlekar och fler anställda. Vi höjer statsbidragen till kommunerna för att de ska slippa spara på redan alltför anorektiska organisationer med för stora barngrupper.
Vi vill att människovärdet och värdigheten ska styra i välfärden och inte riskkapitalisters ständiga behov av ekonomisk avkastning. Vi föreslår att vi ska slänga ut månglarna ur templet. Girigheten ska inte få styra över gamlas liv och omsorg. Vi vill se ett förbud mot vinstdrivande bolag i välfärden. Vinstintresset leder helt fel.
I Vänsterpartiets budgetförslag finns många andra förslag som skulle skapa jobb, sammantaget 100 000 fler jobb under de närmaste tre åren. För att man ska kunna förverkliga detta måste man se längre än till nästa skattesänkning. Vi vill ha ett skattesystem efter bärkraft, och vi behöver ökade skatteintäkter. Alla som har en arbetsinkomst under 28 000 kommer att betala lika mycket i skatt som i dag med vår politik. I inkomstnivåer strax däröver sker en höjning med en dryg hundralapp medan alla som tjänar 50 000 eller mer får avstå alla de skattesänkningar de har fått av högerregeringen.
Vi vet att de flesta kan tänka sig att betala lite mer i skatt om det finns en tydlig koppling till satsningar på fler i arbete, äldreomsorgen och skolan. Och det finns det med vår politik.
Herr talman! Vi är det enda parti som vill förbjuda vinstdrivande bolag i välfärden och som har full sysselsättning som övergripande ekonomiskt mål. Det går att välja en väg där vi finansierar och bygger vår framtid tillsammans och där vi gemensamt tar ansvar för varandras trygget och frihet och tar vara på vars och ens resurser och förmåga. Det behövs en förändring.
Därmed yrkar jag bifall till våra reservationer i betänkandet.
(Applåder)
I detta anförande instämde Jacob Johnson (V).