Herr talman! Ledamöter och åhörare! I förra veckan besökte ett ganska enigt finansutskott Konjunkturinstitutet och diskuterade hur man skulle bedöma det ekonomiska läget just nu. Med all respekt för både deltagarna och institutet var den stora gemensamma nämnaren för kvällen hur svårt det faktiskt är att bedöma det ekonomiska läget just nu.
Den viktigaste skillnaden mellan budgetpropositionen och dagens debatt och finansutskottets betänkande är de två månader som har gått och konstaterandet att det sedan propositionen presenterades fortfarande är väldigt svårt att bedöma vad som händer framför allt runt om oss. Sedan propositionen presenterades har vi till exempel sett kravaller och regeringsskifte och fortsatt ökad skuldkris i Grekland. Silvio Berlusconi har avgått i Italien. Vi har sett nyval i Spanien. Och vi ser nästan dagligen nya ekonomiska och politiska förslag från olika EU-håll, från huvudstäder i medlemsländer eller från kommission och andra. Men vi ser fortfarande inte hur jobben ska bli fler och konkurrenskraften ska bli bättre i de länder som just nu är i kris.
Jämfört med många europeiska länder och många länder i världen runt om oss har Sverige sedan propositionen presenterades utvecklats ungefär som planerat, ungefär som vi trodde, det vill säga ganska väl med tanke på de internationella omständigheterna. Vi har låg men ändå positiv utveckling i ekonomin. Vi har sjunkande statsskuld, och vi har fler som jobbar.
När den akuta situationen i Italien har beskrivits de senaste veckorna har bland annat ränteläget diskuterats. Och i förra veckans penningpolitiska utfrågning påpekade riksbankschefen att de krisräntor man nu diskuterar är ungefär sådana räntenivåer som vi hade i Sverige i början av 90-talet.
Man kan - det vet ju vi - ta sig ur sådana situationer. Det gjorde Sverige då. Detta kom vi ur tack vare flera faktorer som saknas i flera europeiska länder i dag. Vi hade brett stöd i riksdagen, över blockgränserna, för att vidta viktiga relevanta åtgärder. Vi hade brett stöd utanför riksdagen, bland väljare, allmänhet och svenska folket, för att läget var allvarligt och någonting måste göras. Det tredje och allra viktigaste var att vi drog lärdomar av en allvarlig kris. De lärdomarna lade grunden till bland annat det finanspolitiska ramverk som vi tillämpar här inne, till exempel just i dag.
I denna kammare fattar vi förhoppningsvis i eftermiddag det så kallade rambeslutet, som reglerar, låser och lägger tak på statens utgifter. När utskotten och kammaren ska behandla de olika respektive utgiftsområdena under de närmaste dagarna och veckorna är det inom de ramar vi beslutar om här i dag. Det innebär att det nu är riksdagen som tar över nyckeln till de välskötta statsfinanser som har tjänat Sverige starkt. Nu är det vi som ska tillämpa det här och fortsätta att lägga den grund som gör att Sverige står nästan unikt starkt jämfört med många av våra konkurrentländer.
Sedan ramverket infördes i mitten av 90-talet har det hållit. Det har också respekterats. Tar man del av forskning om hur parlament i olika länder behandlar budgetar ser man nämligen att det inte bara är reglerna för hur behandlingen ska gå till som spelar en avgörande roll. Det är också hur man följer dem. Regler finns det ju fler som har, USA till exempel. Den amerikanska kongressen har en budgetbehandling som är mycket strikt reglerad på papperet men som i praktiken är nästan världsomspännande förknippad med så kallad pork-barreling - jag antar att man på vanlig svenska kan översätta det till fläska på - i den amerikanska ekonomin, vars utgiftskvot nu närmar sig europeiska och svenska gamla nivåer och där det inte ser ut som att man hittar någon bra politisk lösning i fråga om skuldkrisen.
Grekland är ett annat exempel. Grekland är känt i forskningen för sitt mycket strama parlamentariska budgetramverk men också känt i medierna, inte bara nu under hösten, för bristande kontroll och för akut ekonomisk och därmed också politisk kris i verkligheten, till synes oavsett vem som för tillfället styr.
Det är inte bara reglerna som spelar roll utan också hur de tillämpas. Sverige har - det är det som gör Sverige unikt - ett stramt ramverk som följs ordentligt. Det är det som har lagt grunden för de statsfinanser vi i dag kan vara stolta över. Exemplen USA och Grekland visar att det inte bara är att skriva ramverk som spelar roll utan också att tillämpa dem.
Det här kan vi vara stolta över. Jag tycker att det hedrar framför allt Socialdemokraterna och Miljöpartiet att de även i dagens debatt bekräftar ramverkets vikt, som de brukar.
Herr talman! På riksdagens bord lades den 20 september en budgetproposition för ordning och reda, fler jobb och starkare konkurrenskraft där utgifter och inkomster hänger ihop, så som de ska enligt ramverket. Det lägger grunden för att Sverige även framöver ska kunna klara sig undan de akuta kriser som drabbat många andra länder. Men i dag känns det som att den 20 september var väldigt länge sedan, med tanke på allt som har hänt sedan dess. Utskottet får konstatera att den osäkerhet som läget runt omkring oss innebär och som regeringen pekade på i september inte har minskat. Men huvudinriktningen i budgetpropositionen håller naturligtvis än, vilket också framgår i utskottets huvudförslag.
Vi möter inbromsningen i konjunkturen, för den kommer. Vi fortsätter att bygga Sverige starkt på längre sikt, och vi satsar på att jobben ska fortsätta att bli fler.
Mot detta står flera motioner och reservationer i betänkandet i dag. De har inte särskilt mycket gemensamt. Möjligen är det två saker. De visar att Sverige just nu saknar ett fungerande och sammanhållet alternativ till regeringens politik, och de visar att den enda gemensamma nämnaren mellan de olika motionerna och reservationerna är att man vill höja utgifterna och skatterna för vanligt folk som jobbar. Det är inte den politik som Sverige behöver nu.
Nu är det ungefär 200 000 fler som jobbar än det var när vi vann valet 2006. Det är fortfarande för många som inte jobbar, särskilt bland till exempel ungdomar. Mot den bakgrunden är det anmärkningsvärt att Socialdemokraterna riktar in sig mot just ungdomsjobben i sin budgetmotion, för det blir effekten. Det blir effekten när man både fördubblar skatten för anställda ungdomar genom arbetsgivaravgiftsförändringen och säger nej till en skattelättnad i en bransch där var tredje anställd är ung.
Det är de som har det svårast på arbetsmarknaden som behöver fler jobb bäst, och det är just dessa som får det tuffare med er politik.
Herr talman! Åter till det goda klimat vi ändå har i utskottet. Jag skulle vilja avsluta min del i denna övning med några ord om finansiell stabilitet. Här har vi inte särskilt mycket inrikespolitisk konflikt, men det är här vi hittar de största potentiella riskerna för slag mot den svenska ekonomin.
För att få lite historiskt perspektiv kan man titta på en sammanställning som gjorts vid Handelshögskolan i Stockholm om reala förändringar av svensk bnp under åren 1950-2010. Här kan man se att det är vid ganska få tillfällen som den reala förändringen har varit negativ. Under 53 av de 60 åren ökade bnp realt. Sverige hade alltså tillväxt och fick det bättre. Under sju av åren minskade den reala bnp:n. Två av dessa år berodde det på externa oljeprischocker, 1977 och 1981. De övriga fem åren krympte Sveriges bnp på grund av akuta finanskriser, olika typer av kriser i det finansiella systemet. Det var i början av 90-talet och under två år ganska nyligen, 2008 och 2009.
Denna risk finns i allra högsta grad ännu i dag. Sverige har, som jag har nämnt, en förhållandevis stor banksektor i förhållande till bnp, och banksektorn har hög andel finansiering på utländska marknader. Det innebär att vi är förhållandevis sårbara för större kriser i det finansiella systemet runt om oss. Därför är det viktigt att vi fortsätter slå vakt om den finansiella stabiliteten.
Vi har, om metaforer tillåts, en välskött båt på ett hav där det både stormar och kommer stora vågor. Det kan dock komma oväntade oväder. Det kan till och med komma händelser som river upp hål i skrovet, och då gäller det att vara väl rustade för det som kan inträffa.
Mot denna bakgrund vill jag särskilt nämna de ökade resurser till Finansinspektionen som regeringen föreslår och även regeringens arbete för hårdare kapitalkrav på banker med mera som har brett stöd i riksdagen. Dessa frågor kommer vi att fortsätta följa noga i utskottet, bland annat i form av fortsatta utfrågningar, kontakter med berörda myndigheter och mycket mer de närmaste veckorna. Vi hoppas kunna fortsätta göra detta i brett samförstånd även på EU-nivå.
Herr talman! Sverige har ordning och reda i finanserna. I en orolig värld bygger vi Sverige starkt för framtiden och fortsätter med en politik som gör att jobben blir fler. Det är utskottets mening att vi ska fortsätta med denna inriktning som också lades fast i budgetpropositionen. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
(Applåder)