Herr talman! Till att börja med skulle jag vilja gratulera Anders Borg till utmärkelsen som EU:s bästa finansminister i Financial Times. Sedan kan man ju alltid fundera på vad sådana utvärderingar och utnämningar är värda. Ett litet medskick: Minns Ikaros, som seglade för nära solen. Högmod går före fall, och det gäller att ta sådana här utmärkelser med en nypa salt och med allvar. I grunden ligger också det som det finns konsensus om här i riksdagen, nämligen att vi ska ha stabila ekonomiska finanser. Det gäller att vårda dem, och det gäller att möta den tid som kommer på ett ansvarsfullt sätt.
Anders Borg har kanske inte den hårdaste konkurrensen just nu med tanke på hur det ser ut i övriga Europa och med tanke på eurokrisen. Detta kanske kan sägas lite skämtsamt, men det finns också mycket allvar i det, för Anders Borgs kollegers problem kan snart hamna i Anders Borgs knä. Vi måste ha en beredskap för detta i Sveriges riksdag och kunna agera nu när vi ser att krisen närmar sig oss.
Vi märker redan nu att vi är inne i en lågkonjunktur som påverkas av det som händer i vår omvärld. Sverige har haft en stark ekonomisk utveckling under de senaste åren, men jag tycker inte att vi har använt de åren på ett klokt sätt. Vi har inte blivit starkare. Vi har inte rustat oss väl.
Vi har haft skattesänkningar motsvarande 100 miljarder kronor de senaste fem åren, men vi har haft alldeles för lite investeringar i utbildning, infrastruktur och bostäder. Detta är i mångt och mycket de flaskhalsar som hindrar tillväxten, inte minst i våra storstäder. Det är kompetensbrist, kapacitetsbrist i kollektivtrafik på järnväg och bostadsbrist som försvårar och hämmar tillväxten.
Vi har inte heller en fungerande arbetslinje. Det hänger bland annat ihop med vårt problem att inte ha utbildat tillräckligt. Vi har dragit ned på yrkesutbildningen. Vi har gjort det svårare för dem som söker jobb att ta de jobb som kommer. Vi har haft en situation där många företag har haft svårt att rekrytera, samtidigt som vi har haft hundratusentals människor i arbetslöshet.
När vi nu möter lågkonjunkturen möter vi den med växande klyftor. Vi har en ökad barnfattigdom. Vi har en långtidsarbetslöshet som biter sig fast, ett utanförskap som är lika stort som för fem år sedan. Vi har ett ökat socialbidragsberoende. Arbetslösa och sjuka har gjorts fattigare genom de förändringar och nedrustningar som har gjorts i våra omställningsförsäkringar. Vi har en klyfta mellan löntagare och pensionärer när det gäller beskattningen.
Vi går alltså in i en lågkonjunktur med det som jag skulle vilja kalla massarbetslöshet, och det känns mycket oroväckande. Därför har vi socialdemokrater i vårt alternativ till budget föreslagit just sådana investeringar som vi behöver för att bygga Sverige starkt, i utbildning, i infrastruktur och i bostäder.
Vi har också sagt att vi behöver ha en beredskap för att stimulera om krisen blir djupare och mer långvarig, om krisen också slår hårdare mot Sverige.
Hur som helst tänkte jag nu dra några av de utgångspunkter som vi har för vår budget mer i detalj. Det första handlar om det som jag inledde med, ansvar för offentliga finanser.
Det är viktigt att vi har stabila statsfinanser, att vi har överskott i våra statsfinanser så att vi kan göra de investeringar som behövs just för att bygga Sverige starkt. Vår budget är inte vare sig underskottsfinansierad eller lånefinansierad. Det är en budget i balans. Det är en budget som följer de gemensamma mål som vi har för överskott och annat. Och det är en budget som på så sätt också tar ansvar för offentliga finanser.
Vi fokuserar på kunskapsbaserad ekonomi. Det handlar mycket om utbildning, näringspolitik och urban tillväxt, att vi som land ska konkurrera med kunskap och kompetens, inte med sänkta löner. Vi vill också se en mer fungerande arbetslinje.
När det gäller den kunskapsbaserade ekonomin handlar det om att vi vill se ett nytt kunskapslyft. Vi föreslår 36 000 utbildningsplatser, studiestöd och högre utbildningskvalitet i högskolan. Det är en satsning på totalt 3,6 miljarder.
Vi satsar över 2 miljarder på lärares och skolledares kompetensutveckling. Skolans kvalitet blir aldrig bättre än lärarnas kompetens och kvalitet.
Totalt sett summerar våra utbildningssatsningar till över 5 miljarder kronor. Det är ett utrymme som vi har skapat genom att omprioritera i den budget som regeringen har presenterat. En illustration av det är att vi till skillnad från regeringen just satsar 5 miljarder extra på utbildning. Regeringen har som sagt lagt 5 miljarder på sänkt krogmoms. Det är en illustration av ett viktigt vägval.
Vi vill också se en ökad samverkan mellan politik, näringsliv och akademi. Vi avsätter totalt 2 miljarder kronor för ett samarbete kring strategiska områden. Det handlar om de så kallade branschprogrammen som vi hade tidigare, som avvecklades 2006 men som vi nu vill utforma på ett nytt sätt via strategiska områden.
Vi föreslår en riskkapitalfond riktad till innovativa små och medelstora företag. Vi föreslår riskkapitalavdrag för investeringar i onoterade bolag. Vi vill också se en nedsättning av arbetsgivaravgiften för lönesummor upp mot 900 000. Det riktar sig framför allt till små företag. Det är strategiska insatser just för att satsa på att också ha en aktiv näringspolitik, där vi tycker att regeringen saknar ambitioner.
Det tredje benet av den kunskapsbaserade ekonomin, förutom utbildning och näringsliv, är den urbana tillväxten. Vi ser flaskhalsar i anslutning till våra storstäder. Vi ser att det finns ett behov av att bygga ut infrastrukturen, inte minst spårsatsningarna. Regeringen har föreslagit ett ökat underhåll av järnvägen. Det tycker vi är bra, men vi menar också att det behövs ökad kapacitet, fler spår, inte minst i anslutning till våra storstäder.
Av det skälet föreslår vi bland annat att staten ska bidra till utbyggnaden av tunnelbanan i Stockholm. Vi vill också se att vi är med och projekterar de strategiska höghastighetsbanorna Stockholm-Linköping och Göteborg-Borås. Vi vill dessutom se en ny förbindelse över Öresund.
Till detta, under den urbana tillväxten, föreslår vi skattestimulanser för investeringar i hyres- och studentlägenheter, totalt 4 miljarder kronor. Vi vill också se statliga lånegarantier för grön upprustning av miljonprogramsområden. Total ram 20 miljarder, vilket räcker till att renovera 60 000 lägenheter.
Förutom den kunskapsbaserade ekonomin vill vi se en mer fungerande arbetslinje. Vi behöver underlätta generationsväxlingen. Av det skälet föreslår vi 20 000 traineeplatser, där unga ska kunna gå sida vid sida med någon som är på väg att gå i pension. På så sätt klarar man att få in ungdomar på arbetsmarknaden och klarar också det kommande generationsskiftet.
Vi föreslår utbildningsvikariat. Vi föreslår också en reformering av etableringen för nyanlända. Etableringslotsarna fungerar inte som det var tänkt. Här behöver vi få ett ökat samarbete och en ökad lokal anpassning där kommunerna får en tydligare roll.
Vi föreslår också, som en del i en fungerande arbetslinje, förbättrad matchning och förstärkt förmedlingsverksamhet, totalt 2,8 miljarder kronor.
Vi vill inrätta en kompetenskommission som ska kunna upphandla utbildning i bristyrken.
Vi vill också se en omställningsförsäkring, en arbetslöshetsförsäkring som just underlättar omställning. Den har rustats ned. Den behöver förstärkas vad avser både ersättningsnivåer och en komplettering med aktiva insatser.
I den fungerande arbetslinjen vill vi också se tillfällig skattekredit för personer med försörjningsstöd som börjar arbeta. Vi tycker att det finns skäl att ge den som går från bidrag till arbete mer av stimulans ekonomiskt.
Vi vill också se en kraftsamling, en ny organisation för personer med svag förankring på arbetsmarknaden. Vi vill inrätta plusjobb som ett alternativ till den hårt kritiserade fas 3.
Det är några av de åtgärder som vi föreslår i den budget som ligger på riksdagens bord. Vi vet att det behövs investeringar just i utbildning, infrastruktur och bostäder för att bygga Sverige starkare och för att möta den framtid som kommer.
Det finns en risk för att den nya kris som närmar sig oss blir både djup och långvarig. Penningpolitiken har inte samma möjlighet att stimulera som 2008. Det kommer att krävas mer av finanspolitiken. Där skulle jag vilja efterlysa mer av aktivitet från regeringens sida, att regeringen har en beredskap för att stimulera när nu krisen närmar sig.
Här vill jag rikta ett par frågor till finansminister Anders Borg: Vad har du för plan, för beredskap för att möta den kris som kommer? Vilka är dina tankar om det som händer i Europa, det som nu närmar sig oss?
Vi finns här som opposition. Vi är beredda till blocköverskridande insatser, men då krävs det betydligt mer än det regeringen har visat hittills. Den enda stimulansen att tala om, om det ens är en stimulans, är en sänkt krogmoms motsvarande 5 miljarder kronor. De pengarna skulle kunna användas betydligt klokare och betydligt smartare.
Med de orden yrkar jag bifall till de socialdemokratiska reservationerna.
(Applåder)