Herr talman! Det som är viktigt att notera beträffande Miljöpartiets sänkning av arbetsgivaravgiften för de små företagen är att vi om vi tittar på den totala sysselsättningen ser att det är ganska få människor som arbetar i de företag som har gränsen på 830 000 i lönesumma. Det ger alltså en väldigt liten effekt på arbetslösheten. Det är en ineffektiv åtgärd.
När det gäller sjuklöneansvaret vet jag att företagarna vill ta bort det, men det innebär också att man så att säga släpper fram en sämre arbetsmiljö. Sjuklöneansvaret är ju till för att skaffa ett starkt incitament för företagen att se till att den egna personalen är så frisk och så lite frånvarande som möjligt. Det är en genomtänkt tanke, och det betalades på sin tid genom att man sänkte arbetsgivaravgifterna. Företagen fick alltså ett större sjuklöneansvar, men å andra sidan fick de sänkt arbetsgivaravgift.
Om nu Per Bolund vill ta bort sjuklöneansvaret är alltså motfrågan: Vill han då samtidigt höja arbetsgivaravgiften i motsvarande mån? Det har nämligen varit den trade-off, den avvägning, som hela tiden har gjorts i dessa sammanhang när man har ökat och minskat sjuklöneansvaret. Tanken bakom denna är väldigt viktig, att ha ett incitament för företagen att se till att personalen är frisk och inte frånvarande.
När det gäller euron tycker jag att det viktiga är att göra den distinktion vi har försökt att göra. Låt oss ta exemplet Finland. Finland har haft euron i tio år, och de har haft nästan identisk ekonomisk utveckling som Sverige vad beträffar bnp, arbetslöshet, budgetbalans och ordning och reda i budgeten. Det hänger alltså inte på euron, utan det hänger på den nationella ekonomiska politiken.