Fru talman! Till skillnad från Anders Sellström tycker jag att politik är allvar.
Anders Sellström pratar om den enskildes makt att få göra skatteavdrag för välgörenhet. Men hur är det med den enskilde äldres makt - som amputeras, ligger i kissblöjor, i bajs? Då är det minsann vinstintressets makt över den enskildes rätt till ett värdigt liv.
Det jag egentligen tänkte prata om är den enskildes makt för en person med funktionsnedsättning. Vi har sett ett antal artiklar den senaste tiden där SJ inte har satt in tågvagnar så att personer med funktionsnedsättning inte kan åka norr om Sundsvall. Vi har sett flygbolag som vägrar ta ombord rullstolar på sina flyg, och vi ser hur Stefan Attefall vill ta bort kommunernas möjlighet att ställa högre krav på tillgänglighet i plan- och bygglagen.
Hur är det med den enskildes makt, Anders Sellström? En person med funktionsnedsättning blir ständigt kränkt. Livsmöjligheter och rörelseutrymme inskränks ständigt. Då är Kristdemokraterna plötsligt tysta.
Borde inte bristande tillgänglighet vara en diskrimineringsgrundande faktor? Det vill inte regeringen se. Varför vill Kristdemokraterna ta bort kommunernas möjlighet att ställa högre krav på tillgänglighet? Varför skriver ni i budgetpropositionen att högre krav på tillgänglighet och energieffektivisering leder till mindre byggande? Är det att ta ansvar? Hur är det med den enskildes makt att röra sig fritt, att hälsa på sina vänner och att ta sig in i lokaler? Hur förhåller sig Kristdemokraterna till det?