Herr talman! Jag har hört tidigare från vänsterpartister att det är växande klyftor som har skapat den här krisen och att det är en nyliberal politik i de skuldsatta länderna som har försatt dem i den situationen. Jag skulle snarare säga att det är bristen på marknadsekonomi i de här länderna som har varit det större problemet.
Det är ofta närmast feodala strukturer i Grekland, Spanien och Portugal som har gjort att länderna inte har reformerats. De har inte gjort som vi har gjort i Sverige, avreglerat marknader och sett till att få en högre effektivitet och ett bättre resursutnyttjande, utan de har gått långsammare och långsammare i sin ekonomiska tillväxt. Bnp-tillväxten har varit betydligt sämre än i till exempel Sverige och Tyskland under senare år, nere på 1 procent. De hade haft en högre tillväxt om de hade haft en mer liberal och marknadsorienterad politik.
Spanien och Irland fick fastighetskriser, och det borde de ha ingripit mot genom fastighetsskatter och andra finanspolitiska åtgärder. Det hade varit helt möjligt för dem. Det är inte så att den här situationen är av Gud given. Den har ju undvikits i andra länder. Man gjorde det inte i Spanien och på Irland, men det var därför att man valde att driva en felaktig nationell ekonomisk politik.
Ulla Andersson fokuserar helt och hållet på räntepolitiken som bestäms i Frankfurt. Men det ligger ett ansvar även inom euroområdet att driva en nationell finanspolitik som är avpassad för den nationella situationen. Det gäller inte bara fastighetsprisbubblor, utan det gäller även arbetslöshet. Vi brukar ju i den här kammaren betona att den typen av politik är nationell, och det gäller även beträffande Spanien och Irland.