Herr talman! Jag hoppades nästan att Tommy Waidelich skulle säga något om ramverket. Jag ville så gärna ge dig den poängen. Under det tidiga 90-talet stämde fortfarande den gamla teorin som också finns i böckerna. Koalitionsregeringar var dyrare i drift. Det var sämre kontroll på vart budgeten tog vägen under riksdagsbehandlingen. Det finns en mycket läsvärd avhandling av finansutskottets kanslichef om hur det brukade gå till i parlamentarisk behandling av budgetar på den tiden.
Jag ska inte svära mig helt fri från ansvar. Jag arbetade som brevsvarare en termin vid sidan av mina studier och mitt engagemang i Moderata ungdomsförbundet. Det parti som jag är med och leder i dag och har mer ansvar för står upp för ramverket. Man kan tycka att vi kom på det för sent. Nu ska ingen behöva tvivla, och det tror jag inte att någon gör, på att Moderaterna och Alliansen och till min glädje även Socialdemokraterna och Miljöpartiet i dag står upp för det ramverk som har byggt Sverige starkt. Jag är stolt över att vi tillämpar det. Det är det som har gjort att vi har möjlighet att satsa på jobb och åtgärder när konjunkturen viker.
Som Tommy Waidelich vet måste vi nu vara särskilt varsamma med både ramverk och vad vi gör för att vi ska kunna möta en ännu starkare kris om den kommer. Vi vet att det är oroligt där ute. Vi vet att Sverige är mycket sårbart för svårigheter i det finansiella systemet. Nu är det viktigt att vi satsar på de grupper som har det allra svårast. Därför tycker jag att det är beklagansvärt att Socialdemokraterna nästan kirurgiskt riktar in sig mot ungdomsjobben, mot de grupper som har det allra svårast på arbetsmarknaden, genom förslag om arbetsgivaravgifter och genom att säga nej till sänkt moms i restaurang- och cateringbranschen. Vi har haft många debatter om sådant.
Tala med dem som driver små restauranger och små krogar. Tala till exempel med Fredrik som driver Max i Örebro. Han anställer nu funktionshindrade, vilket han inte hade råd att göra förut; de fick inte jobb förut.