Fru talman! Mycket har sagts och diskuterats om
bostadsekonomi och om finansiering av skilda slag av
fastigheter under det senaste året. I det här betänkan-
det diskuterar bostadsutskottet regeringens proposi-
tion om de ekonomiska villkoren för det sent byggda
bostadsbeståndet. Det jag specifikt kommer att uppe-
hålla mig vid i den här kammardebatten är dels fas-
tighetsekonomi och boendeskatt, dels hyresgästinfly-
tande vid ombyggnad.
Jag börjar med vad som sägs i regeringens förslag
om den fastighetsekonomiska utvecklingen för bostä-
der som färdigställts under åren 1985-1993. Här rela-
teras vad den bostadspolitiska utredningen påtalar,
nämligen att för fastigheter färdigställda 1988 och
senare, de s.k. krisårgångarna, är det kalkylerade
betalningsnettot starkt negativt. Någon egentlig för-
bättring visar sig inte, trots en kalkylerad real ökning
av hyrorna - åtminstone inte inom en så överskådlig
tid att det kan anses vara vare sig rimligt eller möjligt
att investera i bostadsbyggande för en enskild familj
eller för ett bostadsföretag.
Kalkylerna är gjorda av Boverket, Statens bo-
stadskreditnämnd och Sveriges Fastighetsägareför-
bund, oberoende av varandra och på uppdrag av den
bostadspolitiska utredningen. Beräkningarna är gjorda
utifrån delvis olika antaganden, men resultaten pekar
åt samma håll. De kalkylerade hyresintäkterna täcker
inte driftkostnader, räntor eller skatter under en
mycket lång period.
Såväl utredningen som regeringen har dragit slut-
satsen att insatser för det sent byggda bostadsbestån-
det inte kan ske genom generella åtgärder utan genom
ekonomisk rekonstruktion. Man kan säga att det är en
hård men riktig dom över 80-talets bostadspolitiska
system. Är månne s-regeringen på väg att inse faktum
att något måste göras åt de problem som de själva har
skapat?
Lärdomen för framtiden för att vi i Sverige skall
få en rimlig fastighetsekonomisk utveckling är, enligt
min mening, att staten inte kan fortsätta att bestämma
över bostäders kostnader och samtidigt inskränka
möjligheterna att täcka dessa kostnader! Med andra
ord: Det behövs en ny bostadspolitik innebärande bl.a.
ytterligare minskningar av statens kostnader inom alla
utgiftsområden, inklusive en successiv minskning av
bostadssubventionerna, parallellt med en avveckling
av fastighetsskatten. Då kommer också räntenivån att
sjunka. På så sätt läggs grunden för den långsiktiga
bostadspolitik som är nödvändig för en naturlig till-
växt och förnyelse. Därutöver behövs också ökade
möjligheter för en differentierad hyressättning.
Beskattningen av boendet bidrar till att den fastig-
hetsekonomiska kalkylen haltar. Utgifterna för boen-
det blir för många hushåll så stora att de hamnar i
betalningssvårigheter. Därför är förslaget bra om att
bostäder med värdeår 1991 befrias från fastighetsskatt
1997. Det lindar tills vidare de ekonomiska problem
som följer av fastighetsskatteuttaget.
Men problemen kvarstår för många familjer i
småhus. Fastighetsskatten har som bekant höjts från
1,5 % till 1,7 %. Genom upptaxeringen av småhusen-
heter 1996 och årliga omräkningar av taxeringsvärde-
na kommer skatteuttaget att öka ytterligare. Ökningen
beräknas bli närmare 5 miljarder kronor, ungefär
hälften till följd av den höjda skattesatsen.
Detta ökar självfallet boendekostnaderna. I ge-
nomsnitt blir kostnaden för flerfamiljshus närmare
50 kr per kvadratmeter. Det innebär att hyran för en
normalstor trerumslägenhet blir 4 000 kr högre per år
jämfört med om fastighetsskatt inte tagits ut.
Det genomsnittliga taxeringsvärdet i landet för
småhus beräknas bli drygt 450 000 kr 1996, vilket
medför en skatt på 7 650 kr, eller ca 635 kr per må-
nad.
Eftersom skatten baseras på fastighetens mark-
nadsvärde blir variationerna dock stora mellan olika
delar av Sverige, vilket i sig ger markant ökade nega-
tiva effekter för många hushåll, särskilt i s.k. attrakti-
va områden.
Drastiskt ökade boendekostnader för många äldre
och för många barnfamiljer i småhus kommer att bli
följden om ingenting görs. Dessa har sällan möjlighe-
ter att öka sina inkomster i motsvarande grad. Därför
hade det verkligen varit på sin plats med ett tilläggsdi-
rektiv till den bostadspolitiska utredningen om att
också lägga förslag om fastighetsbeskattningen.
Detta har aktualiserats av bl.a. Sveriges bostads-
rättsföreningars centralorganisation. Kristdemokrater-
na ger uttryck för samma mening i sin motion med
anledning av den här diskuterade propositionen.
Vänsterpartiet talar i ett särskilt yttrande till utskottets
betänkande om "att uppdraget att överväga föränd-
ringar i fastighetsskattesystemet bör ges åt den bo-
stadspolitiska utredningen".
I utredningens delbetänkande talades om att fas-
tighetsskattefrågan ytterligare skulle analyseras och
belysas i det fortsatta arbetet. Min ståndpunkt är full-
ständigt klar. Man kan inte fortsätta att straffbeskatta
boendet. Därför är det ett absolut krav att grunderna
för boendebeskattningen sätts in i sitt rätta samman-
hang, nämligen i den fortsatta diskussionen om den
framtida boende- och fastighetsfinansieringen i ut-
redningsarbetet.
Jan-Olof Franzén kommer senare i debatten att ta
upp och närmare diskutera moderaternas fastighets-
skattemodell.
Fru talman! Låt mig så gå över till hyresgästernas
inflytande vid ombyggnad. Regeringen har genom ett
tillfälligt investeringsbidrag försökt stimulera till en
ökning av ombyggnader av hyresfastigheter i syfte att
skapa fler arbeten. Detta har medfört ett behov av
höjda hyror, eftersom bidraget endast till viss del
täcker kostnaderna för ombyggnaden. Regeringen
måste ha insett att resten måste finansieras av fastig-
hetsägaren genom höjda hyror redan då förslaget
lades fram.
Regeringen anför i propositionen att det statliga
ombyggnadsstödet medfört att onödigt omfattande
ombyggnader ägt rum eller att åtgärder som inte är
motiverade av boendehänsyn genomförts. Någon
grund för detta påstående finns inte i propositionen.
Regeringen föreslår att hyresgästernas inflytande
säkras temporärt på så sätt att hyresgästorganisationen
alternativt de boende som kollektiv ges rätten att yttra
sig över ombyggnaden. Detta fråntar den enskilde
hyresgästen möjligheten till direktinflytande över den
egna lägenheten. Den enskilde blir därmed utlämnad
till hyresgästorganisationen.
Dessutom krävs ett aktivt tillstyrkande av hyres-
gästorganisationen för att stöd skall beviljas. En pas-
sivitet från organisationen att yttra sig kan med andra
ord betyda att en planerad ombyggnad stoppas om
regeringens förslag skulle genomföras. Fastighetsäga-
rens berättigade intresse att hålla sina fastigheter i gott
skick försvåras därmed.
Vi moderater konstaterar att regeringens förslag
ger vetorätt åt hyresgästorganisationen. Någon möj-
lighet till objektiv rättslig prövning ges inte. Förslaget
strider därmed mot grundläggande rättsprinciper. Är
förslaget verkligen förenligt med EU-rätten? Det är
anmärkningsvärt att regeringen inte har låtit lagrådet
lämna ett yttrande över just den del av propositionen.
Vi anser att medbestämmandet vid om- och till-
byggnad bör regleras i lag och inte överlämnas till
regering och myndigheter eller organisationer, spe-
ciellt som det nu pågår behandling av ett förslag till
hyreslagstiftning om hyresgästinflytande. Förslag till
riksdagen aviseras till den 18 september i år. Varför
går man då händelserna i förväg, och speciellt med ett
så dåligt underbyggt förslag?
Under utskottets behandling har det framkommit
att bara ett mycket begränsat antal ombyggnader
förväntas påbörjas under tiden som den temporära
regeln föreslås gälla. De flesta projekten kommer inte
att beröras. Därför anser vi moderater att utskottets
skrivningar är ett slag i luften och till intet förpliktan-
de. Det bästa i det här läget hade enligt min mening
varit om utskottet avvaktat regeringens proposition
om hyresgästinflytande i hyreslagstiftningen som
aviseras komma senare i år, som jag tidigare sagt.
Lösningen är inte fler regleringar och pålagor. I
stället behövs goda långsiktiga lösningar genom ett
hyressättningssystem som ger utrymme för tillräckliga
avsättningar för löpande underhåll och successiv
förnyelse av bostadsbeståndet. Då kan säkert uppgö-
relser mellan hyresgäst och hyresvärd uppnås i sam-
förstånd utan tvingande regler.
Fru talman! Härmed ställer jag mig bakom de två
moderata reservationerna. Jag yrkar bifall till reserva-
tion 3.