Fru talman! I dag diskuterar vi bostadsutskottets
betänkande nr 10. Där vill jag hålla mig till den del
som berör fastighetsskatten.
Sedan den socialdemokratiska regeringen tillträd-
de hösten 1994 har fastighetsbeskattningen skärpts
kraftigt. Basen för uttag av fastighetsskatt har bred-
dats fr.o.m. 1996. För småhus och flerbostadshus har
skatten höjts från 1,5 % till 1,7 % av taxeringsvärdet.
Genom fastighetstaxeringen 1996 och den årliga om-
räkningen av taxeringsvärdena kommer skatteuttaget
att öka ytterligare. Ökningen beräknas bli närmare 5
miljarder kronor, varav ungefär hälften är en följd av
den höjda skattesatsen.
Detta innebär givetvis ökade boendekostnader.
Eftersom skatten baseras på fastighetens marknads-
värde blir variationerna stora mellan olika delar av
landet, med orimliga resultat för många hushåll, sär-
skilt i s.k. attraktiva områden.
Varje torsdag kl. 12 kan vi se människor från
Stockholms förorter och skärgårdsbor demonstrera
vid Mynttorget mot de höga taxeringsvärdena, fastig-
hetsskatten och boendekostnaderna. Brev och telefon-
samtal kommer från hela landet.
Vad deras budskap handlar om är att deras pengar
många gånger inte räcker till för att betala deras dyra
boendekostnader på grund av denna höga fastighets-
skatt. Vad man då frågar sig är om man skall driva
bort de människor som sedan generationer är rotade
på dessa platser som vi kallar attraktiva områden
såsom skärgårdar, förorter till våra städer och småhus
med sjöutsikt. Blir inte resultatet då att de enda som
kan bo kvar där är människor med s.k. feta plånböcker
eller fallskärmspojkar.
Denna utveckling kan vi moderater inte acceptera.
De äldre människornas strävan genom livet för att
kunna njuta sin ålderdom i sina egna hus får inte spo-
lieras av fastighetsskatten. De unga barnfamiljernas
högsta önskan är att kunna få bo kvar i sin villa, om
den så ligger i en Stockholmsförort. Ej heller denna
önskan får spolieras av fastighetsskatten.
Vad vill då vi moderater? När frågan om fastig-
hetsskatten först väcktes i skatteutskottet tog vi mode-
rater avstånd från denna skatt med hänvisning till de
utredningar som har presenterats under den borgerliga
regeringsperioden, som visar att fastighetsskatten
strider mot tanken på neutralitet mellan olika former
av näringsverksamhet och investeringar. Det är en
felaktig metod för beskattningen av ägda bostäder. På
sikt bör därför fastighetsskatten slopas och för småhu-
sen och bostadsrätterna ersättas med en schablon-
mässigt beräknad intäkt av kapital. Därmed återställs
den symmetri som motiverar rätten till avdrag för
ränteutgifter för lånat kapital i bostaden. En planmäs-
sig avveckling av fastighetsskatten bör också genom-
föras.
För att begränsa de nuvarande snedvridningarna
av fastighetsbeskattningen bör man samtidigt reducera
underlaget för beskattningen till det taxerade bygg-
nadsvärdet, dvs. att beskattningen av markvärdet
slopas. I reformen bör också ingå att förmögenhets-
skatten slopas.
Med tanke på det statsfinansiella läget är det inte
möjligt att genomföra dessa ändringar med verkan
redan från den 1 januari 1996. Vi moderater föreslår
därför tillfälliga åtgärder som går i samma riktning
som den långsiktiga lösningen som här har skisserats.
En sådan åtgärd är att fastighetsskatten för bostäder
sänks från 1,7 till 1,5 % av taxeringsvärdet fr.o.m. den
1 januari 1996. Samtidigt bör de orimliga regionala
skillnaderna undanröjas eller lindras genom att mark-
värdet inte tas upp till beskattning fullt ut. I avvaktan
på en sådan permanent lösning bör uttag av fastighets-
skatt inte ske mer än på hälften av det markvärde som
överstiger 100 000 kr.
Vi moderater anser vidare att gränsen för skatte-
pliktig förmögenhet bör höjas till åtminstone 1,2 mil-
joner kronor. Även sambeskattningen av förmögenhe-
ter bör slopas.
Det vore klädsamt om Centerpartiet och Social-
demokraterna kunde komma med en lösning för de
värst drabbade människorna före sommaruppehållet.
Vi moderater har givit er en vägbeskrivning.
Jag yrkar bifall till reservation nr 3.