Fru talman! Stora delar av det sent bygga bostads-
beståndet har ekonomiska problem. Höga produk-
tionskostnader, men framför allt förändringar av re-
gelsystem som en effekt av skattereformen är de stora
orsakerna, liksom höga räntenivåer i en låginflation-
sekonomi.
Statens svaga finanser gör det naturligtvis inte
lättare att lösa problemen. Den bostadspolitiska ut-
redningen har efter analyser och beräkningar kommit
fram till att det inte är möjligt att lösa problemen med
generella åtgärder. Utredningen föreslår i stället se-
lektiva lösningar. Det är den enda rimliga möjligheten
med dagens svaga statsfinanser.
Vad som är moraliskt förkastligt är att det var så
lätt att försämra de generella reglerna för räntesub-
ventioner så att människor hamnade i ekonomisk kris
på grund av politiska beslut här i riksdagen.
Lösningen är att i första hand rekonstruera bo-
stadsrättsföreningar och privata flerbostadshusbolag
så att de kan fortsätta att överleva. Denna rekonstruk-
tion sker i statens riskkapitalbolag, Venantius, och
genom Bostadskreditnämnden. Kostnaden för staten
beräknas till mellan 10 och 15 miljarder kronor de
närmaste åren.
Egnahemsägare och kommunala bostadsbolag får
ringa hjälp, eller ingen alls. Det borde naturligtvis ges
rekonstruktionsmöjligheter också till dessa boendeka-
tegorier. Egnahemsägarna är hänvisade till skuldsa-
neringslagen, som inte fungerar om man menar att
egnahemsägaren skall ges möjlighet att bo kvar i sitt
eget hus. Lagen är svår att tillämpa och klarar inga
påfrestningar om en sanering skulle genomföras.
Av Venantius 70 000 ärenden är 40 000 egnahem-
särenden. De står dock för en liten del av lånestocken
- cirka två och en halv miljard av de 30 miljarder
kronorna. Dessa människor bör också ges en rimlig
chans att klara sin boendesituation på ett värdigt sätt.
När det gäller de kommunala bostadsbolagen
hänvisar man till ägarna, dvs. kommunerna. Det är
ägare som i många fall har en mycket svag ekonomi.
Här bör också möjlighet till rekonstruktioner ges. De
kommunala bostadsbolagens ekonomi är i de flesta
fall god. Ca 10 % av bolagen är i kris, och behöver
hjälp på något sätt. Enligt SABO:s beräkningar be-
hövs ca 2 miljarder kronor för att uppnå rimliga vill-
kor för dessa företag. Många av företagen finns på
orter där utflyttning och hög arbetslöshet orsakat
tomma lägenheter. Där kan man inte höja hyrorna för
att få större intäkter. Kommunerna får i stället gå in
med kapital, vilket påverkar driftbudgeten och för-
sämrar kvaliteten på barnomsorg, skola och äldreom-
sorg.
Enligt Kommunförbundets beräkningar täckte
kommunerna upp förluster för borgensåtaganden med
3,3 miljarder kronor 1995. Ge kommuner med bo-
stadsbolag i kris möjlighet till rekonstruktion, i likhet
med bostadsrättsföreningar och privata fastighetsäga-
re! Regeringen har gjort ett undantag för Stenungs-
unds kommun, men det är inte tillräckligt. Detta bör
vara möjligt för fler kommunala bostadsbolag i kris.
Det enda undantag som gjorts med generella lös-
ningar när det gäller krisårgångarna är att låta hus
med värdeår 1991 fastighetsskattebefrias. Det är en
åtgärd som egentligen inte löser några problem. Den
är följden av en miss i samband med skattereformen.
Fastigheter med värdeår 1989 och 1990 fick då skjuta
på sin fastighetsskatt till 1998. Därmed skulle 1991
års årgång få betala fastighetsskatt före dessa årgång-
ar. Misstaget är upptäckt, och löstes genom skattebe-
frielse för 91:orna.
Problemen för husägarna är dock inte lösta i och
med en skattebefrielse under ett år. Året därpå blir
räntebidraget mindre, och skulden kvarstår. Inte heller
hjälper det dem som har köpt ett gammalt hus till
nybyggnadspris under 1991. De får ingen hjälp av ett
sådant här förslag.
Trots den ringa effekten och inkonsekvensen av en
generell åtgärd bland annars bara selektiva sådana, är
det orimligt att man skall börja betala fastighetsskatt
för värdeår 1991 före värdeåren 1989-90. Skattere-
formen visar här ett ytterligare prov på ofullständighe-
ter och konsekvenser som inte förutsetts på ett tidigt
stadium.
Fastighetsskattens vara eller icke vara blev också
föremål för debatt i och med detta förslag. Att just nu
komma med förslag till sänkningar av fastighetsskat-
ten, eller med nya lösningar, är inte trovärdigt. Jag
skulle nästan vilja kalla det populistiskt. Däremot
borde frågan vara föremål för en omfattande diskus-
sion i den bostadspolitiska utredningen, vilket inte är
en självklarhet eftersom det inte ingår klart och tydligt
i direktiven. För gärna en diskussion om fastighets-
skatten, men gör det på ett seriöst sätt och i ett helhet-
sperspektiv.
Bostadsbyggandet är fortfarande mycket lågt, och
många ifrågasätter Boverkets prognoser fram till år
2000. Det är bara att konstatera att det räntebidrags-
system vi har - Dannellsystemet - inte fungerar och
bör avlösas av någonting annat. Den dåliga koppling-
en mellan produktion, räntesubvention och lånevillkor
har också lett till bostäder med sämre kvalitet i fråga
om planlösningar.
Dessutom har staten i flera fall frikostigt delat ut
räntebidrag till kostnader som inte finns, utan till
tänkbara eller möjliga produktionskostnader. Tidigare
har också spekulation i räntebindningsnivåer tillåtits.
I tider med svaga statsfinanser är det orimligt att
ha ett sådant system. Ett nytt system skall naturligtvis
ta hänsyn till faktisk byggkostnad och till stabila lå-
nevillkor som gör det möjligt att planera för boende-
kostnaderna på lång sikt.
Den dåliga kopplingen mellan produktion och
statens räntestöd har visat sig påverka förhållandena i
en rad exempel. Enligt en undersökning som Sveriges
trähusfabrikanter låtit utföra har det hänt att ränte-
bidrag betalats ut utan att det funnits avtal om pro-
duktionsgaranti. Inte heller har det funnits några an-
svarsutfästelser för att försäkra den boende mot dyra
kostnader för fel och brister som kan uppstå i huset
under de första tio åren.
Eftersom dagens bidragssystem medger att bi-
dragsansökan kan lämnas in efter det att huset påbör-
jats eller färdigställts, vill regeringen att produktions-
garantivillkoren skall kunna ges på ett annat sätt.
Vänsterpartiet motsätter sig inte detta, eftersom det i
nuläget annars kan leda till problem för enskilda hus-
byggare.
Vad regeringen egentligen skulle göra är natur-
ligtvis att se till att regelsystemet för de statliga rän-
tebidragen ändras så att sådana här situationer inte
kan uppstå. Det är alltså regelsystemet som brister,
och inte reglerna för konsumentskyddet.
Sedan hösten 1994 har regeringen kommit med en
rad åtgärder för att motverka byggarbetslösheten. I
vissa fall har Vänsterpartiet inte delat regeringens
åsikt om hur medlen skulle använts men inte velat
ändra medelstilldelningens omfattning. Den största
delen av medlen användes som ett 15 % bidrag för
ROT-åtgärder. Det har lett till andra problem, efter-
som hyresgästernas inflytande vid ombyggnad kraftigt
reducerats enligt de lagar som reglerar detta.
Det hade bostadsutskottet till stor del kunnat för-
hindra om det tillstyrkt Vänsterpartiets motion under
den allmänna motionstiden om att skriva in en ny
paragraf i plan- och bygglagen om krav på ett hyres-
gästinflytande vid ombyggnation. Det fanns tyvärr
inget intresse för detta. Regeringen vaknade till efter
omfattande protester från upprörda hyresgäster och
efter tidningsskriverier. Att nu komma med en tillfäl-
lig lag kommer kanske att förhindra en del problem.
Men de ombyggnationer som redan gjorts kan natur-
ligtvis inte korrigeras i efterskott.
Trots detta tycker Vänsterpartiet att detta är en
viktig markering och signal om att den nya hyreslag-
stiftningen, som nu verkar vara tänkt att gälla från den
1 januari 1997, skall innehålla ett betydligt bättre
skydd för hyresgästerna än det nu rådande. De för-
sämringar som den borgerliga regeringen genomförde
under förra mandatperioden när det gäller skyddet för
hyresgästerna vid ombyggnation har lett till stora
problem.
Möjligheterna att binda räntenivån redan från
byggstart är ett bra förslag som skall göra det möjligt
att bättre kunna beräkna framtida boendekostnader.
Detta motverkas dock av allt fler lånemöjligheter med
rörlig ränta eller korta bindningstider. Fler aktörer på
marknaden gör också att de boende hoppar mellan
olika finansiärer och institut.
Visst är det bra med konkurrens. Men det bör ske
med sunda spelregler. En bostadsinvestering är ofta
den största investeringen under livstiden och bör inte
betraktas som vilken konsumtionsvara som helst. Här
måste bättre belåningsformer till som ger stadga och
möjlighet att beräkna sina boendekostnader på ett
seriöst sätt.
Problemen på bostadsmarknaden är inte lösta i och
med dagens förslag. Krisen kommer att kvarstå för
många. Här måste en djupare analys av orsak och
verkan ske. Fördelningspolitiska effekter av boende-
kostnaderna måste undersökas och åtgärder vidtas. Att
lösa problemen med högre hyror för dem som inte har
några marginaler att ta av är inte godtagbart.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reserva-
tionerna 2, 5 och 8.