Fru talman! När jag har lyssnat på mina tre tidiga-
re meddebattörer, har jag fått känslan av att valrörel-
sen har börjat. Det var inte så mycket som hörde till
betänkandet, men många ideologiska proklamationer.
Det är väl inte fel. Men själv har jag inte påbörjat
valrörelsen, så jag tänker hålla mig till betänkandet.
Bara en liten kommentar. Jag kan inte låta bli.
Det var välgörande att höra Kerstin Warnerbring
och Kerstin Heinemann ta avstånd från Leif Carlsons
finansieringsförslag, dvs. den gamla moderata käpp-
hästen om obligatorisk hälsoförsäkring som skall
frigöra stora belopp. Hur nu det skall gå till? Men det
vill väl till att vara stark i tron i politiken.
I vilket fall som helst skall jag hålla mig till betän-
kandet.
Betänkandet innehåller ett tillkännagivande om att
vi vill ge regeringen i uppdrag att se över kostnaderna
för preventivmedel och preventivmedelsrådgivning.
Jag tycker att det är ett bra tillkännagivande. Samti-
digt tänker jag yrka bifall till reservation 26 som
handlar om s.k. dagen-efter-piller. Utskottet har tyvärr
avstyrkt reservationen. Jag tycker att utskottet där
skulle kunnat göra samma tillkännagivande.
Vi vill ge Socialstyrelsen i uppdrag att utreda
möjligheterna för landets ungdomsmottagningar att
gratis förmedla s.k. dagen-efter-piller. Användningen
av dessa utgör inte en abort, eftersom ingen med
säkerhet kan avgöra i ett så tidigt skede om en gra-
viditet föreligger eller ej. Vi anser att metoden är att
föredra framför abort. Men kunskaperna om metoden
är inte tillräckligt kända i dag. Många unga kvinnor
får kännedom om dagen-efter-piller först när de
kommer för att göra ett graviditetstest. Många unga
flickor har i dag inte råd att sedan de fått recept
hämta ut dessa piller på apoteket. Det bästa vore,
enligt vår mening, att dagen-efter-piller kunde delas
ut gratis i samband med besök på ungdomsmottag-
ning. Jag hoppas att man även har det i åtanke när
regeringen ges uppdraget.
Vi har också ett ytterligare antal reservationer som
jag vill kort kommentera. Vi har åter tagit upp vikten
av att folkhälsofrågorna prioriteras. Vi har också fått
visst gehör från utskottet. Det är vi tacksamma för.
Men vi menar att det går att gå några steg längre.
Vi skulle kunna göra målinriktade insatser för att
förebygga stora folksjukdomar som cancer, allergier,
diabetes, reumatism och psykisk ohälsa. Vi bör kunna
utveckla metoder för det. Vi borde också kunna ta
fram levnadsnivåundersökningar. Över huvud taget är
det många partier i kammaren som har saknat kon-
sekvensanalyser från regeringens sida. Hur har ned-
skärningar slagit? Vad är det som har hänt i det
svenska samhället? Hur mår folk i dag? Det får vi inte
reda på. Vi har inget vidare underlag i frågorna.
Personligen anser jag att tiden är mogen för att
tillsätta en folkhälsominister. Under de senaste 20
åren har det faktiskt hänt en hel del i kommuner och
landsting. De har utvecklat arbetstillfällen som rör
folkhälsa, folkhälsoråd har inrättats mellan kommuner
och landsting. Det är en väldig aktivitet på basnivå.
Däremot är det sämre på central politisk nivå.
Att jag tar upp denna fråga utgör inte någon kritik
mot Margot Wallström. Jag tycker att hon gör ett bra
jobb. Men hon har ett för stort område. För att ta till
vara det intresse som finns i Folkhälsosverige behövs
det också politiska mottagare. En annan fördel med
ett statsråd med folkhälsofrågor som specialitet vore
att vi kunde få en bättre genomlysning av olika poli-
tiska beslut ur folkhälsosynpunkt.
I en annan reservation utvecklar vi personal- och
utbildningsfrågorna. Kerstin Warnerbring tog också
upp dem. Jag vet inte om mina meddebattörer har
noterat det senaste trendordet i sjukvårdsdebatten,
nämligen kunskapsstyrning. Om ni inte har hört det
tidigare, kommer ni att få göra det mycket framöver.
Vi välkomnar begreppet. Vi tycker att det är föredra
framför tidigare modeller, s.k. köp-och-sälj, ekono-
miska incitament och allt vad man har hittat på. Sjuk-
vården handlar faktiskt om kunskapsproduktion - en
av de viktigaste angelägenheterna.
Jag vill påstå att man under de senaste fem åren
har haft ett felaktigt synsätt på sjukvården. Man har
bara sett den tärande sidan. Den har fått dominera
alltför länge. Resultatet har blivit - precis som Kerstin
Warnerbring tog upp - neddragningar, uttunning av
kompetens och en alltför hög medelålder.
Vi måste vända på detta och återupprätta vårdens
status. Återkommande utbildning och nyrekrytering är
ett måste. För ett tiotal år sedan fanns det massor med
utbildningar i landstingsvärlden. Då hade landstingen
råd att skicka personalen på vidareutbildning. Det har
nästan försvunnit i dag. I dag får man betala själv och
ta ledigt om man vill utveckla sig.
Avslutningsvis vill jag ta upp en liten fråga om
avgifter. Det är ett stort problem. Många partier har
nämnt det i betänkandet också. Utskottet hänvisar till
pågående utredningar. Men vi måste snart komma till
skott i frågorna. Det är inte rimligt att människor
tvingas avstå från tandvård, mediciner och läkarvård
för att avgifterna är för höga.
Jag noterar att utskottet avstyrker vårt förslag för
kostnadsfri sjukvård för barn och ungdomar. Nu ver-
kar det problemet att lösas ändå tack vare Landstings-
förbundets initiativ. Jag tycker att det hade varit bra
om utskottet hade varit mer positivt i den frågan.
Det finns en del reservationer från andra partier
som jag också kan tänka mig att stödja om det blir
votering. Ett sådant exempel är reservation 16 om
kvinnlig könsstympning, men det kan också finnas
andra.