Fru talman! Tillskapandet av ett institut till stöd
för primärvårdens kunskapsutveckling är mycket
positivt och helt i linje med de krav som primärvår-
den har på sin verksamhet för att fortlöpande utveck-
las. Man bör kunna ha stora förhoppningar på insti-
tutet som en gemensam arena för alla verksamma
inom primärvården. Jag känner dock ett behov av att
bidra till debatten genom att föra ett kort resonemang
om de två begreppen generalist och specialist ur ett
kompetensutvecklingsperspektiv.
I utredningen som ligger till grund för regeringens
förslag betonas att det familjemedicinska institutet
ska arbeta med kompetensutveckling av det generella
och inom allmänmedicin, inte när det gäller det speci-
fika eller inom specialistområden.
Jag anser att man kan diskutera hur definitionen
av vad som är generellt ska göras. Enligt utredarens
definition är det läkare och distriktssköterskor som är
generalister. Övriga yrkesgrupper är "till viss del
generalister men mest specialister".
Alla professioner arbetar i team, så detta område
ska institutet syssla med, men inte specialisternas
områdesspecifika kompetensutveckling. Redan reso-
nemanget med generalist och specialist kan alltså
skapa problem när det gäller hur resurserna ska an-
vändas och vad de ska räcka till.
Låt mig ta sjukgymnaster som exempel. Sjuk-
gymnaster har generell kompetens att bedöma alla
typer av patienter, men enligt Socialstyrelsens all-
männa råd om kompetenskrav för anställning ska en
sjukgymnast för att ge god vård också kunna erbjuda
områdesspecifik kompetens inom sex områden. Sjuk-
gymnasters åtgärder är av hög kvalitet och mycket
skiftande inom olika områden, vilket ställer krav även
på specifik kunskap och kompetens.
Enligt Sjönells förslag finns det en risk att sjuk-
gymnasters kompetenshöjning inom dessa sex områ-
den skulle kunna klassificeras som specifik kompe-
tens och alltså inte innefattas i det familjemedicinska
institutets verksamhet. Det är i detta sammanhang
viktigt att komma ihåg att sjukgymnaster i primärvår-
den inte kan remittera patienter till sjukgymnaster i
sluten vård utan endast hänvisa till annan kollega i
primärvården, där kompetensen måste finnas och
utvecklas.
Enligt min mening måste vi se till att institutets
resurser enligt förslaget kommer att räcka till fort-
bildning för andra personalgrupper än läkare och att
det kommer att räcka till fortbildning och utveckling
av team. Syftet med institutet får inte bli att rekrytera
och utbilda läkare i allmänmedicin. Det är bra att
utskottet ger regeringen till känna att även folkhälso-
arbetet bör beaktas.
Fru talman! Arbetet i primärvården kräver ett tän-
kande som avspeglar helheten, och detta kan inte vara
förbehållet några få yrkeskategorier. Det krävs en
ömsesidig respekt mellan yrkeskategorierna och deras
olika kompetenser för att uppnå målen med den na-
tionella handlingsplanen.
Jag har inget eget yrkande utan ställer mig bakom
utskottsmajoritetens förslag. Jag vill bara passa på att
konstatera att i denna debatt som i så många andra
nämns alltid läkarna när vi pratar om yrkeskategorier
inom vården. Också sjuksköterskorna nämns alltid.
Sedan kommer resten av alla skickliga yrkesutövare
som "övriga". Tack för ordet!