Fru talman! Jag är något förvånad. Nätverk kän-
netecknas just av det är ett nätverk för kommunika-
tion. Men här ska man tillgodose nätverkets behov
genom att centralisera och byråkratisera kontakterna.
Jag undrar om Lars U Granberg vet hur mycket
konferenser som hålls. Varför ska ett institut behöva
att sprida kunskap om olika modeller? Problemet är
snarare att det är för mycket konferenser, vilket gör
att folk är borta från sina arbetsplatser. I stället för att
vårda sina patienter deltar folk i konferenser om hur
de ska samarbeta, men sedan samarbetar de inte. Felet
ligger ju på en helt annan nivå.
Det finns möjlighet att sprida kunskap via IT.
Varenda vårdcentral är uppkopplad på nätet och där
kan man gå in och skaffa sig kunskaper, inte bara från
Sverige utan från hela världen. Det hela är en illust-
ration av hur man bygger upp någonting som - precis
som Lars U Granberg säger - en del av professionen
var positiv till.
Svensk förening för allmänmedicin var positiv.
För dem är detta lite grann av att få en liten guldkant
och möjlighet att visas upp. Men det finns ju inget
patientperspektiv här, och det finns inget stöd från
andra. Man anser att detta i stället riskerar att cemen-
tera det revir som redan finns och där det är svårt för
allmänmedicinare att samarbeta med övriga specia-
lister. Detta bör i stället rivas upp, och man bör se till
att det kommer till stånd ett verkligt samarbete.
Det var naturligtvis ett krav från Svensk förening
för allmänmedicin på regeringen att man måste lägga
det här offret på föreningens altare för att de skulle
stödja den nationella handlingsplanen som antogs för
ett par år sedan. Då hade föreningen detta som krav.
Men det tillför ju inte patienterna och inte utveckling-
en av vården någonting, utan det är bara en åtgärd för
att visa att man har gjort någonting. Men det är ing-
enting som tillförs vården.