Herr talman! Givetvis står vi socialdemokrater bakom våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 3.
I går läste jag en intervju med författaren Rose Lagercrantz. Under rubriken "Så rensar jag tankarna" sade Rose: "Läsa, läsa, läsa! Jag längtar efter att läsa för det är gymnastik för skallen. Då glömmer jag allt och så kommer jag tillbaka med helt nya perspektiv på saker och ting." Så långt Rose Lagercrantz, men vi har nog alla våra egna bilder av läsandets betydelse och bibliotekens roll i våra liv.
Almapristagaren Guus Kuijer prisade Sverige som det enda land i världen som förstått vikten av goda böcker för barn. Han var övertygad om att det var Astrid Lindgren som lärde oss det, men vilken stat är så klok att den lyssnar på sina författare? Jo, Sverige. Vi har alltså en god grund att stå på.
Herr talman! Att ha tillgång till språket för att kunna läsa, tala och påverka samhället är en grundpelare i ett demokratiskt land. I dag växer läsklyftan, samtidigt som mycket av det uppsökande läsfrämjande arbetet nedrustats. Detta hotar Sverige som kunskapsnation. Vi måste ställa oss frågan: Vad kan stat, kommuner och folkrörelser göra för att skapa det läsande landet? Frågorna kräver snabba svar då vi halkar efter alltmer i europeiska jämförelser.
Att kunna läsa och ha en god läsförståelse stärker individen och banar väg för just mitt individuella liv och mina möjligheter att nå livsmålen. Ett text- och informationsbaserat samhälle begränsar naturligtvis personer som inte kan läsa.
Den nu sittande Litteraturutredningen presenterar sitt slutbetänkande hösten 2012, och då har det gått 60 år sedan 1948 års bokutredning redovisade sina överväganden och förslag. Boken, läsandet och litteraturen har varit föremål för fem statliga utredningar.
För alla utredningar är det en given utgångspunkt att litteraturen förmedlas genom boken, och genomgående finns den alltid lika aktuella frågan om bokens ställning i ett föränderligt samhälle.
Ytterst handlar alla utredningarna om vikten av att läsa - om allas rätt till den så kallade goda litteraturen.
En utmaning för varje utredning har varit hur boken ska kunna hävda sig i konkurrens med allt det nya som följer med teknologiutvecklingen.
I delbetänkandet
Läsarnas marknad, marknadens läsare
problematiseras mycket kring läsande och medierna.
Dagens kommunikationsteknik ger näst intill obegränsade möjligheter till kommunikation, information och kunskap över alla gränser. Numera kan vi leva våra liv både offline och online. I spåren av en tilltagande kommersialisering har förutsättningarna för mediernas funktioner i samhället ändrats och därmed även det för demokratin så viktiga offentliga samtalet.
Fragmentering, diversifiering och individualisering är begrepp som ofta återkommer i analyserna av dagens mediekultur. Nya frågor formuleras: Vad är en bok? Vad är litteratur? Vem är författare? Vad är ett folkbibliotek? Vad gör skolan? Vem betalar?
I dag upptar användningen av medier över 50 procent av vår fritid, och tv-tittandet är den enskilt dominerande fritidsaktiviteten. För de unga tenderar internet att överta den rollen.
Oaktat stora förändringar i såväl samhället som medielandskapet finns det fortfarande stora likheter i läsvanorna med dem som rådde under 1948 års bokutredning.
Bokintresset var då liksom nu störst bland barn och unga för att sedan sjunka med stigande ålder. Flickor var och är fortfarande betydligt flitigare bokläsare än pojkar. Generationsskillnaderna synes således på det stora hela bestå. Andelen av befolkningen som aldrig läser är sedan länge 11-12 procent.
Men självklart finns det betydande skillnader. Den mest iögonfallande är att för 60 år sedan var männen flitiga bokläsare och flitigare än kvinnorna. I dag läser 40 procent av kvinnorna böcker en vanlig dag, medan motsvarande andel bland männen är 24 procent. Vändpunkten kom på 1970-talet, och klyftan har påtagligt ökat.
Detta är några uppgifter som jag har tagit från det mycket intressanta delbetänkandet. Det visar vilka enorma utmaningar vi har när det gäller läsandet och litteraturen.
Herr talman! Vi socialdemokrater anser att alla kommuner ska ha bra bibliotek som alla kan nå i sitt närområde. Biblioteken ska ha god personaltäthet. Många och utbildade bibliotekarier är grunden. Vi tycker också att det är viktigt att alla barn har tillgång till ett bra skolbibliotek och skolbibliotekarier som kan uppmuntra och stimulera läsandet. Vi socialdemokrater tycker att det är dags för en nationell biblioteksstrategi som stöd för att alla Sveriges bibliotek ska kunna möta framtidens utmaningar. Regeringens uppdrag till Kungliga biblioteket att ha en nationell överblick ser vi bara som en början.
Svaga läsare har ett stort behov av hjälp och vägledning av pedagogiskt kunnig bibliotekspersonal för att hitta rätt i informationsflödet. Elever med lässvårigheter undviker ofta svårigheterna och läser sällan. Om de inte får tillräckligt med stöd är risken stor att dessa elever inte läser alls, och därmed minskar sin läsförmåga ytterligare.
I samspelet mellan förskola, skola och bibliotek grundläggs goda läsvanor. Den som när han eller hon var barn och ung vant sig vid att besöka biblioteket gör det också som vuxen. Här behövs fortsatta insatser som också särskilt inriktar sig mot barn och unga med invandrarbakgrund.
Biblioteken och pappersboken står inför stora utmaningar. Datorerna och mobiltelefonerna har revolutionerat även våra kulturmönster, och i dessa har boken ännu inte hittat sin rätta plats. Biblioteken famlar lite efter sin roll när bokläsandet sviktar, samtidigt som barn och unga i växande utsträckning tycks vända sig till andra kulturyttringar och datorspel.
Vi anser att biblioteksverksamhetens idé och utveckling bör diskuteras, och då kommer man osökt in på frågan om en nationell strategi. Sverige är fortfarande det enda landet i Norden som saknar en sådan strategi. Det leder till att bibliotekens fulla potential inte tas till vara, vilket i sin tur leder till resursslöseri och effektförluster. Som sagt: Uppdraget till KB är en bra början, men långt ifrån tillräckligt.
Det är oroande att antalet bibliotek i Sverige minskar i stadig takt. Sedan 1990 har över 400, över 30 procent, av alla biblioteksfilialer lagts ned. Även antalet anställda på de kommunala biblioteken minskar. Bara mellan 2009 och 2010 har över 200 personer fått sluta. Till detta kommer att biblioteksbussarna blir färre. Detta talar också för nödvändigheten av en strategi.
SOM-institutet visar i sin senaste rapport att biblioteksanvändningen i Sverige nu är nere på under 50 procent av befolkningen. Endast 25 procent av dem med lägst utbildning säger sig ha använt biblioteket det senaste året. Detta kan jämföras med 66 procent av dem med högst utbildning. Till detta kommer det digitala utanförskapet som ytterligare ökar på informationsklyftan. Närmare 1,7 miljoner invånare har fortfarande inte tillgång till internet i sitt hem eller på sin arbetsplats. I takt med att antalet bibliotek blir färre minskar naturligtvis också antalet besök och lån.
Att värna folkbibliotekens ställning i dag kräver dock en debatt och lösning kring e-böckerna - inköpsbeslut som inte styrs av marknaden.
Att säkra medborgarnas rätt till bibliotek med rätt att låna ut böcker i olika former är en avgörande fråga för folkbiblioteken och läsandet, och detta bör utredas så fort som möjligt.
Det har gjorts många goda satsningar för läsandet, till exempel En bok för alla som har varit värdefull och vi vill fortsätta i denna satsnings anda. I dag finns det tillgång till ganska billiga böcker. Men vad hjälper det när man inte får någon pushning eller tips om vad läsning kan ge?
Vi vill därför fortsätta att stimulera produktion av talböcker, taktila bilderböcker och böcker på de nationella minoritetsspråken. Därför tycker vi att det är viktigt att ge En bok för alla ett förnyat och framför allt breddat uppdrag.
Demokrati är beroende av självständiga medborgare. Därför behövs fler oberoende röster i det offentliga samtalet. Det behövs fler arenor för debatt där tankar, synsätt och idéer kan mötas och brytas.
Stadsmiljöer, museer och bibliotek formas av arkitekter. Det blir vackert och funktionellt men också dyrare och därmed mindre tillgängligt. Vi måste motverka kommersialismens negativa verkningar. Var finns ställen där man kan hänga med vänner utan att vara konsument?
Det är i det offentliga rummet som samhällsberättelser skapas. Då får vi inte utestänga vissa. Om vi inte får dessa icke-kommersiella mötesplatser för diskussion och kreativitet blir vi sittande i våra tv-soffor och skräms av det nya och av det okända.
(Applåder)