Herr talman! Det var trevligt att Christer Nylander instämde i min grundanalys av problemet. Sedan blev det tyvärr lite mer förvirrat.
Först och främst anklagade Christer Nylander mig och mitt parti för att vilja stänga gränserna. Sedan sade han att det löser inga problem att stänga gränserna.
Vi vill inte stänga gränserna, utan vi vill bara normalisera Sveriges invandringspolitik till en nivå som påminner om våra grannländers. Som Christer Nylander säkert vet är det inte Sverigedemokraterna som är extremister i invandringsfrågorna i ett europeiskt perspektiv utan det är snarare Folkpartiet och de övriga partierna i Sveriges riksdag som företräder en extrem hållning.
Det är fel att säga att en mer ansvarsfull begränsad invandring inte skulle ge någon effekt på de problem vi talar om. Givetvis skulle det primärt bidra till att se till att problemen inte förvärras. Även när det gäller de befintliga problemen kan vi av Skolverkets rapport se att det är främst i de segregerade invandrartäta skolorna som problemen är störst. Jag har i många år sett problemen i Malmö. Man kommer aldrig i fatt. Det hjälper inte hur mycket man än gör, satsar och prioriterar eftersom det ständigt kommer in nya elevgrupper med lika stora eller ännu större behov. Det drabbar även dem som redan finns där och har problem.
Jag sade till Tina Ehn att den politik som bedrivs just nu påminner lite om att sitta i en båt med ett stort hål som läcker. Man sitter och diskuterar hur man ska ösa med en kaffekopp i stället för att börja fundera på att först plugga igen hålet och sedan ösa ut vattnet och ta tag i problemen.
Christer Nylander menar att vi säger nej till alla insatser, att vi inte vill lösa problemet. Vilka insatser säger vi nej till? Vi satsar mer än Folkpartiet. Vi satsar 5 miljoner mer på läsfrämjande insatser för barn och unga. Vi satsar mer på skolan och vuxenutbildning. Frågan är vad som är era lösningar och varför vi ska tro på att de lösningarna fungerar nu när de inte har fungerat tidigare.