Herr talman! Jag vet inte om vi egentligen har så olika syn. Jag tror bara att vi ser lite olika på ordningen och vilket problem man ska ta tag i först. Självklart måste vi ta tag i de problem som finns. Självklart måste vi göra så mycket vi kan. Men att bara skylla på skolan, att den inte gör sitt jobb, tror jag inte heller håller streck.
Man måste någonstans inse att det inte är rimligt att tänka sig att en pojke som kommer hit i tolvårsåldern, som aldrig har gått i skolan och som är analfabet, någonsin kommer att komma i fatt svenska elever när det gäller läsförståelse eller andra ämnen. Då hjälper det kanske inte hur mycket man än skyller på att skolan inte ser individen eller att det inte finns tillräckliga resurser.
Men givetvis ska vi göra vad vi kan, och det gör vi också. Därför satsar vi mer på läsande när det gäller insatser för barn och unga, mer på gymnasieskolan och mer på vuxenutbildningen än vad Folkpartiet gör. Jag tycker snarare att det verkar vara Christer Nylander som inte har svaren och lösningarna.
Jag har fortfarande inte hört något konkret om hur man ska lösa de här problemen. Christer Nylander erkänner att den politik som vi har fört nu har lett fram till att vi har ett alarmerande problem. Men jag har fortfarande inte hört någonting om hur den utvecklingen ska kunna brytas och dessutom hur insatserna ska bli så starka att vi kan komma till rätta med de problem som redan finns och som har skapats tidigare.
Från Folkpartiet kommer inga övertygande förslag över huvud taget på det integrationspolitiska området. Järvalyftet tog Erik Ullenhag fram för inte så länge sedan som det som skulle vara den stora lösningen, men vi såg resultatet: ytterligare ett fiasko, ytterligare hundratals miljoner rakt ned i soptunnan. Man förstår inte att detta är ett systemfel.