Herr talman! Vi debatterar nu kulturutskottets betänkande 7
Litteratur, språk, läsande och bibliotek
. Ordet litteratur är ett begrepp som omfattar både muntliga och nedskrivna texter. De ska också uppfylla vissa estetiska kriterier. Det är lite intressant att titta på vad ord betyder och var de kommer ifrån.
Att läsa, att knäcka koden, att hitta bland ord och meningar och att förstå sammanhangen är en fantastisk upplevelse när en människa lär sig läsa, när bokstäver flyter samman till ett ord.
Ofta upplevs den händelsen med det lilla barnets nyfikenhet på orden, på innehållet och hur det låter. Orden prövas i munnen. Det där ordet som kommer ut ur munnen kan vara fantastiskt. Ibland kommer det ut ord som är självklara men lite annorlunda.
När min dotter var liten var hon intresserad av blommor - förmodligen är hon det även i dag. Hon tittade på olika blommor och skulle lära sig blomnamn. Hon hade precis sett en tulpan. Någon dag senare när vi var ute såg hon lupiner. Hon pekade på en sådan blomma och sade att det var en tulpin. Sådana ord glömmer man aldrig.
Inlärning i sig är också någonting unikt. Vi lär oss på olika sätt och med olika sinnen i fokus. Därför är det mycket viktigt att vi får möjligheten och rätten att lära oss på olika sätt, med alla våra sinnen.
Lusten att lära behöver få vara i fokus - detta för att utveckla fler möjligheter för flera människor. Jag tror inte att just mer av betyg och mer av ordning och reda är det som ger oss lust, fascination, kunskap och resultat. Vi politiker vill gärna tro att lösningarna är så enkla, men det är nog fråga om mer än så.
Läsfrämjande är ett av de områden som behandlas i betänkandet. Här finns det en reservation från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, och här finns också en text från majoriteten. I den texten om läsfrämjande står det att en av de viktigaste prioriteringarna på kulturområdet syftar till att öka läsandet.
I samma stycke konstateras det att det finns stora skillnader i läsvanor och att trenden är negativ när det gäller läsförståelse och intresse för litteratur. Såväl i Sverige som i de flesta andra EU-länder är andelen svaga läsare betydligt större bland pojkar än bland flickor.
Den fråga vi måste ställa oss är nog hur vi ökar intresset, nyfikenheten och möjligheterna. Det är en mycket viktig politisk fråga.
I majoritetens text påpekar man vikten av skolbibliotek samt deras roll för läsförståelse och för intresset för litteraturen. Vi har ju nu fått en ny sådan lag. Men för mig är det inte självklart att ett skolbibliotek i sig ökar läsintresset och förståelsen. Det viktiga med bibliotek, även skolbibliotek, är för mig den personal som finns i de byggnaderna.
Bibliotekspersonalens kompetens kommer att avgöra om den nya skolbibliotekslagen leder till det som eftersträvas. Detta väcker frågor på många håll. Hur lyfts personalens kompetens fram i detta avseende?
Det är också intressant att man i betänkandet skriver att skolbibliotek är viktiga för just läsförståelse, läsning och intresset för litteratur bland barn och unga. Det är lite märkligt att kopplingen mellan bibliotek och språk, oftast svenska språket, är så självklar. Men alla andra kunskapsområden glömmer vi gärna bort liksom alla andra ämnen. Även om biblioteken är fulla av bokstäver är meningarna och orden fulla av allt möjligt annat - om historia fysik, kemi, dramatik, geografi, biologi och så vidare. Bibliotek är till för all kunskapstörst! Det är nog dags för oss att tänka på det och att se det.
Ett förslag till bibliotekslag - en skrivelse, kan man väl säga - är ute på remiss. Det har varit ett tryck från många håll. Äntligen har någonting kommit från kulturministern, någonting som många väntat på skulle komma. Man undrade när ett förslag till en ny bibliotekslag skulle komma eftersom den gamla började bli lite för gammal. Det fanns en utredning som legat klar länge. Även den började damma igen.
I en interpellation tidigare i år ställde jag en fråga till kulturministern. I den debatten kom just ett löfte om att någonting var på gång och på väg. Då sades det att ett förslag till ny bibliotekslag antagligen skulle komma före julen. Men i dagens betänkande kan jag läsa att vi får vänta på den propositionen till våren 2013.
Jag kan inte utläsa särskilt mycket nytt i den skrivelse som nu föreligger. Dock är en hel del bra och förtydligande. Det här med bibliotek verkar vara en svår sak.
I det betänkande vi i dag behandlar kan jag läsa att en kommitté, den så kallade Litteraturutredningen, är på gång. Den ska svara på många fler frågor - om hur litteraturens ställning ska stärkas i skolan, om hur vi ska analysera läsfrämjande insatser med flera uppdrag.
För mig och Miljöpartiet är biblioteken oerhört betydelsefulla. De är platser för ett demokratiskt möte - icke-kommersiella mötesplatser som vi finner att det är allt svårare att hitta i dagens samhälle.
Till biblioteket letar sig människor för att läsa sin dagstidning, många gånger på ett annat språk än svenska. Detta är både viktigt och bra för ett demokratiskt samhälle.
Biblioteket är en plats där generationer möts, där människor känner ett stort förtroende för personalen och där man kan samtala i olika studiecirklar. Där finns språkkaféer och man har sagostunder. Där finns datorer och böcker. Det finns tunna och tjocka böcker. Det finns fina och fula böcker. Det finns spännande och tråkiga böcker. Och det finns en lugn vrå.
Många av de verksamheter och uppdrag som biblioteken ombesörjer är sådant som det finns ett behov av i samhället och som biblioteken tar ett mycket stort ansvar för trots att ingen uttalat krav om det.
I en av reservationerna om bibliotekens uppdrag lyfter vi i Miljöpartiet fram vikten av att en ny bibliotekslag även bör innehålla kvalitativa aspekter när det gäller mediebeståndet för att säkerställa mångfald, kvalitet och tillgänglighet för alla - oavsett driftsform.
Vi anser att en reviderad bibliotekslag behövs eftersom den gamla helt enkelt känns omsprungen. Vi skulle önska att alla viktiga frågor om nationell samordning, gemensam katalog för samtliga bibliotek och möjligheten med digitala bibliotek ingick i ett sådant underlag till ny lag. Detta har vi med i en med Vänsterpartiet gemensam reservation i betänkandet.
Folkbibliotek är kommunernas angelägenhet. Det är något vi från riksdagen inte kan styra över. Dock kan vi tycka, ha åsikter. Folkbiblioteken är väldigt viktiga grundfundament i det svenska folkbildningssystemet som gillas av många och som vi tror att det är viktigt att slå vakt om. Detta har vi uttryckt i en reservation.
I vår motion om bibliotekspolitiken har vi i Miljöpartiet lyft fram det faktum att för att bibliotek ska fylla sin funktion nu och i framtiden krävs det välutbildade biblioteksanställda med hög informationskompetens. Pedagogisk kompetens har också blivit allt viktigare då människor i alla åldrar individuellt ska söka information och tillföra sig ny kunskap. Drygt hälften av alla biblioteksanställda i dag är utbildade bibliotekarier.
Framtidens bibliotek och kunskapssamhälle kräver att vi som medborgare så mycket mer kan filtrera, prioritera och kritiskt granska informationsflödet. Att lära oss källkritik, att sovra och att ifrågasätta det enorma flödet av information behöver vi se som lika självklart.
Alla sökvägar som styr vilken information var och en av oss får upp då vi söker - alltså den information som dyker upp - beror på den information jag brukar söka på. Det är ett faktum som ger åtminstone mig lite rysningar.
Medvetenheten och kunskapen om vad som påverkar mig - hur det går till - blir allt betydelsefullare. Framtidens bibliotekarier blir alltså inte mindre viktiga för att det går att googla information, utan deras roll blir ännu viktigare.
Slutligen skulle jag vilja säga att litteratur- och läsfrågor samt biblioteken är otroligt viktig kulturpolitik precis som konst och estetik är. Jag tror att vi har en möjlighet att, och också behöver, lyfta fram de här frågorna otroligt mycket mer inom alla politikområden. Ju mindre viktig kulturpolitiken görs, desto mindre viktig blir den. Jag tror att vi behöver göra tvärtom. Det är allas roll i kulturutskottet i Sveriges riksdag.
"För den som läser, finns ingen gräns för antalet liv som går att leva, eftersom skönlitteratur, biografier och historiska berättelser erbjuder ett oändligt antal liv från många delar av världen och från alla tider."
Detta är ett citat som jag läste. Jag har haft svårt att hitta vem som har skrivit det, men det är alltså inte jag som har hittat på det.
Avslutningsvis ställer jag mig bakom samtliga Miljöpartiets reservationer. Jag yrkar här och nu bifall till reservation nr 1.