Herr talman! Det gläder mig att vi är helt överens om bibliotekariernas roll. Jag delar Christer Nylanders uppfattning att det är individer som läser. Det finns stora grupper som består av individer som inte läser. Olika kulturutredningar och undersökningar här i Stockholm till exempel visar att det är djupnande klyftor mellan förorterna och innerstaden. Man bör därför satsa konkret och specifikt.
Christer Nylander nämnde att skolbiblioteken eller bemanningen av dem är ett folkpartistiskt förslag, om jag fattade det rätt. Efter så lång regeringstid är det enligt Karin Linder på DIK-förbundet fortfarande 100 000 elever som inte har tillgång till ett fungerande, bemannat eller bekvinnligat skolbibliotek.
Vilken är Christer Nylanders kommentar till det? Vad tänker ni göra för att specifikt rikta bokinsatser och läsinspiration till dem som inte läser? Rent statistiskt kan det mycket väl vara så att läsningen totalt sett kan öka i landet, men att det bara betyder att de som redan läser läser tre gånger så mycket och att de som inte läser alls blir fler och fler.