Herr talman! Jag måste erkänna att jag fortfarande funderar lite grann på slutsatsen av Bengt Bergs val av citat - att man skulle söka sig efter mörkret. Jag är själv fundersam över mycket av det som händer på litteraturområdet och bokmarknaden, men jag väljer att i grunden vara optimist och söka mig mot ljuset. Jag tror nämligen att mänskligheten kommer att kunna lösa även denna utmaning.
Med detta sagt är det ändå rimligt att möta hela detta frågekomplex med ett stort mått av ödmjukhet. Jag har själv följt just dessa frågor mycket noga under flera år, oavsett vilket utskott jag har suttit i. På senare tid har jag också fått ett något nytt perspektiv genom att se det hela inifrån.
Jag möter en ganska stor ödmjukhet och ganska många frågor på området. En hel del människor funderar på bokhandelns - den fysiska bokhandelns - framtid. Många funderar på vad digitaliseringen innebär för litteraturen både när det gäller läsandet och när det gäller distribution och den ekonomiska logiken, marknadslogiken, på området. Det finns anledning att fundera på hur läsandet i sig utvecklas och hur de klyftor som många har varit inne på tidigare påverkar samhället, sammanhållningen och demokratin.
Samtidigt är det i grunden otroligt positivt att vi nu har ett samhälle där litteraturen är mycket mer närvarande och mycket mer lättillgänglig. Man kan nu handla böcker på många olika ställen och på många olika sätt. I grunden är vi på väg åt ett håll som jag tror kan vara bra och rätt.
Men det finns en hel del men också. Forskningsläget visar till exempel - och detta är viktiga frågor - att det är helt avgörande för skolresultaten att man läser. Elever som gillar läsning har bättre resultat i skolan än de som inte gillar läsning. Det är en tydlig signal om att litteratur och läsning är viktigt för människans utveckling.
Föräldrar som vill att barnen ska lyckas i skolan ska lägga mycket tid på att också få dem att älska att läsa för nöjes skull och för att förstärka sin läsförmåga och sin allmänbildning. SOM-institutet slår fast att det finns ett tydligt samband mellan läsning och klassresor. Detta är någonting som jag som liberal tycker är viktigt. Jag vill ha ökad social mobilitet i samhället. Då tror jag att det är viktigt att man också ser att det finns ett tydligt samband mellan förmågan att läsa bra och att resa sig ur sina omständigheter, där man är född.
Litteraturutredningen, som har diskuterats flera gånger i debatten, är central i detta. Den kommer att ge oss ny kunskap och nya underlag för att fatta beslut. Den har redan bidragit till beslutsfattandet genom att ge underlag för regeringens budgetproposition förra året om hur man skulle fördela ett ökat inslag på det läsfrämjande området.
Den forskningsantologi som kom för ett tag sedan visar på ytterligare utmaningar som vi står inför men också på de möjligheter som finns på området. Vi har bidrag som pratar om sjunkande läsnivåer och läskunskap bland nio- och tioåringar och om att klyftan ökar men också om att antalet människor som är riktigt duktiga läsare minskar samtidigt som de som har riktigt svårt för att läsa blir fler.
Jag tror att Mattias Karlsson har delvis rätt i sin analys att en del av förklaringen till statistiken är att många är födda i ett annat land och under sin första tid har bott i ett land där det inte fanns en fungerande skola. Om man är engagerad i dessa elever och vill öka läsningen finns det ingen lösning i att stänga gränser. Man måste fundera mycket mer på hur man hjälper dessa människor att lyckas i skolan och att lära sig läsa ordentligt.
Det är slående att Sverigedemokraterna så pricksäkert slår ned på alla förslag som skulle kunna hjälpa dessa människor att läsa samtidigt som de påpekar att detta är ett stort problem. Ni vill i grunden inte lösa problemet.
Ulf Fredriksson skriver i sitt bidrag till forskningsantologin att de duktiga läsarna blir färre och de svaga läsarna, framför allt pojkar, ökar. Det är lite förvånande att även om vi diskuterar detta mycket här i kammaren i dag har debatten om dessa centrala frågor uteblivit i svensk politik. Det tycker jag är mycket tråkigt.
Folkpartiet inleder i sommar en kampanj för att främja läsning. Våra politiker kommer att vara ute på gator och torg och propagera för ökad läsning och se till att föräldrar läser mer med sina barn i sommar. Vi tror att sagostunden är viktig för att människor och samhälle ska vara förberedda för de globala utmaningar som vi står inför.
Skolan är en central del i detta. De reformer som vi nu gör på skolområdet för att främja läsning och svenska språket och öka kunskapen i skolan är i grunden reformer för att öka läsandet och se till att fler läser bra. De satsningar som vi gör på läsfrämjande inom kulturområdet ska inte ses isolerade. De är en del i ett stort paket som handlar om att lyfta skolan och se till att fler människor har kunskapen att läsa och att den språkliga utvecklingen blir bättre.
Biblioteken är en annan del av det här politikområdet som är särskilt viktig. Kerstin Engle och många andra har lyft fram skolbiblioteken. Jag håller med om att det var en viktig reform att lyfta in dem i skollagen. Skillnaden är att det var vi som gjorde det; ni gjorde det aldrig. Debatten om att kravet på skolbibliotek ska finnas med i skollagen, inte bara i bibliotekslagen, har pågått under lång tid. Ni gjorde det aldrig. Det var vi som såg till att det blev så.
Jag tycker att man kan fundera på om man ska utveckla det ytterligare. Vad är ett skolbibliotek? Vad ska man betrakta som ett skolbibliotek? Ska man inte också ställa krav på att skolbiblioteken ska vara bemannade? Både skolbiblioteken och andra bibliotek är förvisso bra, men de blir så mycket bättre om där finns utbildad personal; det var Kerstin Engle och Tina Ehn också inne på.
När vi pratar om bibliotek och glömmer bibliotekarierna är det som att prata om skolan och glömma lärarna. Jag tror att bibliotekarierna är viktiga för samhället. Det är ytterligare ett exempel på ett kvinnodominerat akademiskt yrke med lång utbildning och väldigt låg lön. Att lyfta fram bibliotekarierna i samhället tror jag är en viktig strategi för ett Sverige som vill bli framgångsrikt i globaliseringens tid.
Det finns en hel del tankar runt om i landet på att lyfta fram litteraturen lokalt. Det finns diskussioner om litteraturhus i Lund och i Göteborg. Det finns en ganska långtgående diskussion här i Stockholm om ett internationellt litteraturhus. Man ser potentialen i att främja litteratur som något som stärker Sverige på lång sikt.
Jag tror att kulturutskottet kommer att ägna en hel del tid framöver åt att diskutera litteratur, bibliotek, språk, lärande och läsande. Vid nästa tillfälle kommer vi att ha en mycket spännande litteraturutredning som diskuterar hur man stärker läsandet i globaliseringens tidevarv.
Jag yrkar med detta bifall till förslaget i kulturutskottets betänkande.
(Applåder)