Herr talman! I det här betänkandet, som handlar om museer, finns det några saker som jag tycker är av särskilt intresse. Jag tänker beröra några av dem.
Jag ska börja med att yrka bifall till reservation 1. Det är en gemensam reservation från v och mp.
När det gäller stödet till länsmuseerna har vi i Vänsterpartiet lagt till 10 miljoner i vårt budgetförslag utöver de pengar som regeringen har anslagit, som ändå är ganska väl tilltagna. I spåren av det populära och nyttiga Accessprojektet tror vi att det finns behov av att se över utvecklingen av museiverksamheten ytterligare, framför allt för att stärka den utveckling som gäller museipedagogiken.
Den andra viktiga punkten gäller HBT-kulturen. I dag är det egentligen bara RFSL som dokumenterar HBT-rörelsens historia, i alla fall på ett bra sätt. Det finns undantag. Arbetets museum i Norrköping har nosat på området likaväl som de har arbetat lite med genusperspektivet med de särskilda medel som de har tilldelats under ett år. Men vi menar att det inte räcker. Vi tycker att det är oerhört viktigt att kunna historien för att förstå dagens situation. Det gäller egentligen all samtidsanalys. Historien påverkar. Vi vill därför uppmana regeringen att ge Nordiska museet ett samordningsansvar för att belysa den HBT-kultur som skapats och hela tiden skapas i vårt land.
Herr talman! Den tredje punkten handlar om det som kanske är mest kontroversiellt i det här betänkandet. Det gäller uppdraget att uppmärksamma de brott mot mänskligheten som genomförts i kommunismens namn som getts till Forum för levande historia. Vi har i det här betänkandet lagt till ett särskilt yttrande. Det har vi gjort därför att vi vill peka på en felaktighet när det gäller benämningen kirunasvenskarna. Det var inte bara Kirunabor som utvandrade till Sovjetunionen. Människor kom också från andra delar av Sverige. Vi menar att den rätta benämningen egentligen borde vara sovjetemigranter. Det är ett försök att tillrättalägga en ren sakfråga.
När det gäller upplysningskampanjen dyker det upp andra frågetecken. På gårdagens DN Debatt och även i Aftonbladet i går fanns det kritiska artiklar om just det uppdrag som Forum för levande historia fått av regeringen, nämligen att uppmärksamma brott mot mänskligheten under kommunismen. Kritiken går ut på att regeringen riskerar att göra historia till ett ideologiskt slagfält.
Jag skulle vilja att någon av de borgerliga debattörer som kommer efter mig kommenterar den kritiken. Finns det en risk att det här kan hända? Att avgränsa ett historiskt skeende för att belysa vissa saker som man tycker är viktiga utan att sätta in dem i sitt historiska sammanhang kan resultera i en styrning av historieskrivningen. Det tror jag inte att någon vill ha, inte ens de borgerliga ledamöterna.
Det material som har tagits fram och som presenterades för kulturutskottet är bra och användbart på många sätt. De historiska fakta man tar fram är odiskutabla. De brott som begicks i Stalins Sovjetunionen, i Maos Kina och i Kambodja - det är de länder man redovisar i det material som går ut till skolorna - är klart odiskutabla och fastslagna. De brotten måste uppmärksammas, och man måste ta avstånd från dem. Det är självklart.
Men frågetecknen kvarstår. Finns det en risk för att det som de här 253 akademiska forskarna varnar för kommer att ske? Jag tycker att det finns en risk för att historieskrivningen utnyttjas till en statlig, opportunistisk beskrivning och att den fria forskningen blir satt åt sidan. Jag hoppas att jag får ett svar av någon av de borgerliga debattörerna i den här debatten.
I detta anförande instämde Siv Holma (v).