Herr talman! Det hedrar Torbjörn Björlund att han inte känner sig tillhöra den kommunistiska ideologin som har åsamkat människor allt detta lidande och denna massdöd. Det hedrar honom, som sagt.
Men det finns kolleger i hans parti som fortfarande i denna dag kallar sig för kommunister. Dem behöver vi inte tala om här i kammaren, men nog är det så att var och en av oss politiker i denna kammare företräder en ideologi. Det ska vi vara stolta över att vi gör, att det finns olika ideologier som bryts mot varandra, att man kan diskutera och lära av varandra. Att säga att man är politiker och inte bärs av en ideologi är ett fattigdomsbevis utan tvekan.
Nog är det så att historia är det viktigaste ämnet för att kunna forma en framtid, och nog är det så att ungdomar i dag behöver veta vad nazismen har stått för genom historien och vad kommunismen har stått för genom historien för att de ohyggliga brott mot mänskligheten som skedde i deras namn inte ska kunna ske igen. Jag är medveten om att det finns andra man skulle kunna lyfta fram, men magnituden går inte att bortse från. Vad som skedde i Gulag går inte att glömma, går inte att bortse från.
De ohyggligheter som bedrevs i kommunismens namn är missklädsamma, så klart. De är plågsamma, och de finns fortfarande djupt inrotade i de människor som tvingades leva under dessa vidriga förhållanden. Om detta tänker åtminstone jag aldrig sluta att berätta.