Herr talman! Jag begärde ordet när Cecilia Wikström sade att det ska vara fria och oberoende museer. Ja, fria och oberoende på ett sätt, men det finns också regleringsbrev för staten inom alla områden, inom alla myndighetsförvaltningar. Det pågår en utredning. I den så kallade Förvaltningsutredningen ser man över hur det är med målstyrning. Det ingår i regleringsbreven att uppdra det åt det håll man vill ha olika mål och hur man vill beskriva historien, att göra det fritt men också att inte vara tyst om vissa saker. Vi har alldeles nyss hört en tystnadsdebatt här.
I betänkandet som vi debatterar i dag var det skäl som angavs till att man avslog kvinnomuseet inte fria och oberoende museer. Det var i stället att man vill vara restriktiv med nya museer. Därför undrar jag vad det verkliga skälet egentligen är. Är det fria och oberoende museer eller är det restriktiviteten?
Det finns en historia att berätta. Det kan inte vara bra om vi än i dag är tysta. Cecilia Wikström sade att tystnaden talar ett språk. Men hur ska vi uppfatta det som Cecilia Wikström sade? Ska tystnaden fortsätta?